Fredag 9 juni är sista anmälningsdag för Världsungdomsspelen. Detta gäller faktiskt även för ÖIS-are…

När tiden går ut kl 24.00 så kommer ett större antal grenar omedelbart att spärras på grund av att maxantal deltagare uppnåtts. Sedan tar vi endast emot efteranmälningar i mån av plats. Under helgen kommer sedan åtskilliga timmar läggas på att fastställa det slutliga tidsprogrammet.

Anmälan sker som vanligt på trackandfield.se , men om Ni har problem att anmäla så skickar ni ett mail till mig (Per Crona) så lägger jag in anmälan.

När dessa rader skrivs (onsdag middag) så har anmälningarna börjat välla in i mängd och vi passerar säkerligen 5.000 starter innan nationaldagen är till ända. Det finns inget som talat för att det totala antalet anmälningar kommer att passera 8.000 även i år.

Aktuell startlista för 2018 års Världsungdomsspel

Att Carl skulle prestera ett högklassigt resultat på 400 meter häck redan vid sin debut på sträckan var ingen större överraskning. Om man kan springa 200m på 21½ och 400m på 47 sekunder samt har en utmärkt häckteknik på bägge ben så finns alla förutsättningar för framgång på långhäck.

Vi som ser honom träna dagligen var nog inte våldsamt överraskade över att han presterade en tid på 51-52 sek. Men inte 50.20…
Högst sensationellt sopade han bort Niklas Wallenlinds 31 år gamla svenska juniorrekord som löd på 50.65. En klassisk noteringar som tillkom när Niklas oväntat vann Junior-EM och sänkte sitt personbästa med 1½ sekund.

Vanligtvis brukar det ta ett par lopp innan man finner en fungerande stegrytm på denna svåra sträcka. Carl satte dock sitt planerade stegantal direkt och utan några svårighet. 14 steg första fem häckarna och 15 resterande fem.
Till saken hör dock att Carl faktiskt sprungit en hel del häck sedan tidiga år. Så sent som vid årets IJSM tog han silver på 60m häck. Han tränar också felbenstagning regelbundet under vinterträningen.

 

Nackdelen med en sådan här prestation är att medierna på samlat kommando får upp blicken för en ny supertalang och alla vill ha en bit av kakan. Helt plötsligt skall han var med på alla tävlingar i världen om arrangörerna får bestämma. Det är i detta läget som det avgörs om man blir en seniorstjärna eller ej.
Det går att skriva en oändlig lista över svenska juniorstjärnor som hetsats i och bränt sin talang i förtid.

Carl har en klok tränare och en förståndig familj så man har nog vett att skynda långsamt och att följa den upplagda tävlingsplanering.

Låt oss även notera att övriga ÖIS-are i loppet gjorde mycket väl ifrån sig. Den spröde Jonathan Carbe sprang dubbla sträckor vid stafett-SM förra helgen och sprang nu ett kontrollerat lopp på 52.85 sek. Samuel Wiik återföll till sin dödssynd att starta alltför långsamt, ändock raska 53,55. Bägge dessa herrar kommer säkerligen att springa under 52 sekunder, varför inte redan vid Världsungdomsspelen.

Felix Larsen Nilsson gjorde också sitt första lopp någonsin på sträckan och presterade goda 58.32 sek.

ÖIS är en högklassig långhäckklubb. Vår legendar på sträckan, Kell Areskoug (OS-sexa 1932) tittar ner på oss med ett leende på läpparna!

 

 

4 x 400 meter är ju en klassisk distans och ÖIS har vunnit distansen vid sex tillfällen på seniorsidan. Men det ligger långt tillbaks i tiden som Ni kan se på listan nedan. Från det att Bosse Althoff, den legendariska Finnkampshjälten, sprängde målsnöret 1967 kom det att dröja 51 år tills Carl Bengtström kunde göra det på nytt!

4 x 400 m – Våra Svenska Mästerskap

1931     3,21,2   Allan Norin – Gustav Ericson – Sven Strömberg – Kell Areskoug
1932     3,22,2   Roland Mentzer – Hans Eriksson – S Strömberg – Gustav Ericson
1934     3,22,4   Gudmund Carlander-Ivan Lidholm – Gustav Ericson – S Strömberg
1940     3,20,2   Lennart Nilsson – Erik Röding – Lennart Feldt – CH Gribing
1941     3,19,6   John Martinsson – Erik Röding – Arne Andersson – Lennart Nilsson
1967     3,15,8   Kent-Börje Andersson – Staffan Gabrielsson – Tomas Eriksson – Bo Althoff
2018     3.13.15   Samuel Wiik – Felix Francois – Jonathan Carbe – Carl Bengtström

Det har tuggats om den här duellen mellan Ullevi och ÖIS i månader i Friidrottens Hus. Och det kom verkligen att bli en järnhård duell där Ullevi bjöd tuffast tänkbara motstånd. De tre första sträckorna var ytterst jämna och Carl kunde gå ut på slutsträckan endast ett par meter efter Alexander Lundskog. Denne överraskade dock genom att helt slå av på tempot på bortre långsidan istället för att försöka hålla undan.
Nu kom tredje och fjärdelag snabbt ikapp och situationen blev plötsligt helt oviss. In i kurvan slog dock Carl på en rökare och trots att Lundskog kämpade storstilat så gick vi ifrån och segrade på nya klubbrekordet 3.13.15. En riktigt härlig triumf som vi sent skall glömma!

Årets Stafett-SM blev något av en pånyttfödelse av våra stolta stafettraditioner. ÖIS var ju känd som ledande på dessa sträckor, men under de senaste årtiondena har vi bara ställt upp med enstaka lag. Nu gick vi tidigt ut med målsättningen att ställa upp med så många lag vi bara kunde. Vi nominerade 18 lag varav 15 stycken slutligen kom till start.
Stafett är en vansinnigt rolig tävlingsform och även fortsättningsvis skall vi verkligen satsa på ett så stort deltagande vi någonsin kan.

Helgen slutade med hela 6 medaljuppsättningar. Våra kvinnliga seniorlag tog brons på 4x800m på lördagen med nya klubbrekordet 9.20.65. Här sprang i tur och ordning: Sara Holmgren (2.19.91) – Nina Persson (2.22.32) – Emma Dahl (2.21.24) och Frida Kristiansson (2.17.18).
På söndagen gick det ännu bättre då man vann silver efter en hård batalj med Sävedalens AIK. Emma Dahl – Sara Holmgren – Frida Kristiansson nosade på klubbrekordet med 13.54.28.

Den fjärde uppsättningen seniormedaljer vår tveklöst den mest överraskande. Herrarnas seniorlag såg inte riktigt ut som planerat eftersom såväl Artur Engström som Victor Koch hade lite skavanker som uteslöt deltagande. Lägg till det en svår magsjuk (med sjukhusvistelse) för Charles Mårelid och våra förhoppningar sjönk rejält. Men den rutinerade reserven Jonathan Carbe gjorde en alldeles utmärkt andrasträcka och kompletterade den ungdomliga trion Andreasson – Bengtström – Wiik på bästa sätt. Vi kom imål som fyra på nya klubbrekordet 41.19! Det uråldriga klubbrekordet (satt vid SM 1982 med 41.47) försvann ur rekordlistan. Sedan diskades såväl MAI som Hammarby och vips var vi tvåa. Efter protest återinsattes dock Hammarby varför det slutligen blev bronsmedaljer!

För första gång sedan urminnes tider kom vi till start på 4x800m män. Man kämpade väl och kom in som fyra, inte långt efter Mölndal. Tyvärr hade Robin en lite jobbig dag och kunde inte prestera på topp. Han har ofta problem med sin pollenallergi så här års och dessutom var en hälsena inte i bästa skick. Nu hamnade Awet (1.56.61) och Felix (1.54.12) lite i ”ingenmansland” och fick aldrig riktig kontakt med framförvarande lag.

För första gång någonsin ställde vi upp med ett kvinnligt seniorlag på 4×100 m. Det slutade med en alldeles förnämlig fjärdeplats på nya klubbrekordet 48.80 sek! Och detta trots en avslutande ”katastrofväxling” som säkert kostade en halvsekund.
Det allra roligaste var dock att detta klubbrekord höll på att ryka redan dagen därpå… Det var nämligen våra F17-tjejer som gjorde en helgrym insats i sitt lopp. Det kom oväntat eftersom hela gänget var krassliga och hade avstått start på stafett 1000m på lördagen. Uppenbarligen hade man dock piggnat till under natten.. Man började med att dundra runt på 49.10 i försöket. Vi hoppades på finalplats men detta var faktiskt andra bästa tid i försöken!
I finalen gick det ännu snabbare. Kvartetten Nike Thanner – Sandra Jonsson – Hedda Tellow och Klara Mattsson kämpade ner Huddinge på slutmetrarna och tog hem silvret bakom suveränerna Malmö AI. Dessa slog Svenskt Juniorrekord med mäktiga 46.60 men våra 48.87 går heller inte av för hackor! Klubbrekord för F17 och endast 7 hundradelar från seniorrekordet.

Våra P19-grabbar var också inblandade i ett par rysare. I lördagens stafett över 1000 meter gick vi till ledningen efter rykande sträckor av Alexander Andreasson (200m) och Svante Wester (300m). Felix Larsen Nilsson gick ut i ledning, jagad av några riktigt vassa löpare. Första 200m gick enligt uppgift under 24 sek och på upploppet passerade han av Uppsala (Edvin Hagberg 48.57) och IFK Göteborg (Aaron Ladestam 48.69!). Felix var besviken över fjärdeplatsen (2.01.84) men med tanke på hur fort det gick och hur tufft han satsade så finns det verkligen inget att klaga över!

Dagen därpå stod 4x100m på programmet och efter Charles Mårelids sjukdom tonade vi ner förväntningarna. Men nu klev istället Viggo Hahnsson in på tredje sträckan och sprang sensationellt bra. Otto Hammarström och Alexander Andreasson startade och Svante Wester förde pinnen i mål som tvåa på 43.36! Täby var före men inte med så värst mycket (43.12).

P15-grabbarna kämpade väl men hade inte riktigt marginalerna på sin sida. Man gjorde en utmärkt lopp på 4x80m som resulterade i ett nytt klubbrekord på 37.80. En tid som alltid brukar räcka till final, men inte denna gång då det saknades ett par tiondelar.
Kul att vi också kunde ställa upp med ett lag på 3x800m. Bröderna Helgesson kompletterade av Love Söderpalm och man kom sjua, med endast tre sekunder upp till fjärdeplatsen. Sträcktiderna var 2.14.11 (Isak) . 2.16.55(Love) och 2.19.97 (Jacob).

Vår kvartett på 4x80m F15 gjorde också en fullgod insats med sina 41.04. Tilly – Sofie – Alva och Liv hade behövt göra 40.71 för att ta den sista finalplatsen men det kommer många fler chanser.

På det hela taget var det en riktigt kanonhelg i det härliga sommarvädret. Nu har vi lärt oss att det alltid lönar sig att ställa upp, även om man inte tycker att man har kanonlag. Det är nämligen ytterst få klubbar som bara har stjärnor i lagen. Kommer man bara till start har man alltid chansen att överraska. I fortsättningen skall vi alltid ställa upp med allt vi kan mönstra!

 

”En självklarhet!”. Det svarar Johan Elmander, ÖIS-spelare till fram till för några månader sedan, på frågan varför han ställer upp som ambassadör för årets Blodomlopp. ”En jättebra grej. Att ge blod räddar liv och att folk rör på sig är en allt viktigare fråga i samhället.”

Johan Elmander har inte hört till dem som genom åren fyllt vårens kalender med alla tänkbara lopp och utmaningar. Träning har han fått nog av på jobbet. Men efter en 20-årig karriär som började och slutade i ÖIS, omfattat 85 landskamper och dessemellan í försiggått i ett flertal lag internationellt, har han lagt fotbollsskorna på hyllan. Så nu har saken kommit i ett annat läge.

– Just nu är jag en glad motionär och jag har turen att ha barn som jag kan hålla igång med. Men det är klart att när jag har haft en så tuff träning i så många år måste jag nu hitta det jag vill ägna mig åt. Jag vet ju att jag mår så mycket bättre av att röra mig, jag blir piggare i kroppen och klarare i huvudet, säger Johan Elmander.

Ett lopp som han definitivt vet att han ska springa är Blodomloppet den 4 juni. Om det sen blir 5 eller 10 kilometer, det har han inte bestämt än.

-Jag vill gärna uppmana så många som möjligt att anmäla sig. Man behöver faktiskt inte springa, det går bra att promenera också Det viktiga är att vi tillsammans lyfter en viktig fråga samtidigt som det blir en mysig dag och ett tillfälle att umgås med andra.

Förra året sprang närmare 12 000 i Blodomloppet, som har sin bas i Slottsskogen. Många blodgivare deltog och andra tog chansen att anmäla sig för att bli blodgivare i Blodmobilen. I år kanske Johan Elmander blir en av dem.

-Jag vet ju att många människor är beroende av att få blod på grund av sjukdomar och att sjukvården har stora behov. Jag har allt tänkt att jag skulle ge blod och nu känns det ännu mer aktuellt när jag blivit ambassadör, säger han och avslutar med en hälsning till alla läsare:

-Jag hoppas verkligen att vi ses i Slottsskogen den 4 juni.