Jättekross i Lerum!

Inte för att vi hade förväntat oss något annat än seger vid den första seriematchen i division 1 Götaland, men den totalkross som vi bestod våra motståndare var faktiskt mer än vad man kunnat drömma om!


Kallt och blött på Stenkullens IP! Men Christer gräver på…
.
Annars började det verkligen ingen vidare. Vädret var kasst, det kom skurar med jämna mellanrum hela lördagen över Stenkullens Idrottsplats i Lerum. Sedan började det med att Johan Bark ställt in siktet fullständigt fel och spred sina släggor över alla ställen förutom kastsektorn!

Strax därefter sträckte Erik Olsson ryggen under uppvärmningen och vi fick skaka fram två reserver ur rockärmen. Dels Max Hejdenberg som med en halvtimmes varsel klev in och sensationellt vann längdtävlingen på för hans del goda 6.48m. Dels Jonathan Gren som gjorde en rask utryckning och räddade hem en andraplats i spjutkastning.

Jonathan Carbe ser lite ängslig ut inför starten på 400 meter… Han lyckades dock kämpa
ner Dan Zachrisson på banan utanför!
..

Men sedan kom vi ingång och vann i stort sett allting över ett motstånd som i ärlighetens namn var klenare än förväntat. När vi summerat dagen så hade vi samlat ihop 95 poäng att jämföras med de 68½ som tvåan IFK Lund noterade!

Det var många som gjorde fina prestationer med tanke på kylan och vätan.

* Felix Francois satte ett stiligt personrekord på 100m med 10.90 vilket räckte till seger. En stund senare gav han Lunds Adam Denguir (21.07w ifjol) en match in på mållinjen på den dubbla sträckan. Adam lyckades hålla undan med fem hundradelars marginal – 21.76 emot 21.81.

* Robin Lindgren gjorde en tuff dubblering med 3000m hinder (utan vattengrav!) och 800 meter endast 50 minuter senare. Det blev två promenadsegrar och en kvitto på att grundträning skötts exemplariskt.

* Isak Persson höjde sitt utomhuspers i tresteg från 14.93 till 15.36m. Lita på att det kommer att plussas på många decimeter på det resultatet innan sommaren är över. Jag vågar utlova att han är Sveriges näste sextonmetershoppare i grenen.

* Jonathan Nord segrade i en lite märklig stavtävling. Märklig såtillvida att tvåan noterade 2.80m (!)
och att tävlingen genomfördes i urusel väderlek. Det hindrade inte dock inte Jontahan från att sätte utomhuspers med 4.35m och sedan vara nära ”totalpers” med 4.56m.

* Awet Mengstaeb och Jonathan Carbe tassade hem 1500m respektive 400m utan att förta sig.
Motståndet bjöd inte upp till dans precis, men med lite värme och tufft motstånd kommer det att gå undan.


Sista sträckans män inväntar starten på 4×100 meter
.
Nästa match går i augusti månad, men om inte jorden går under innan dess så kommer vi att ta vår tredje serieseger på tre år och avancera till Lag-SM 2016. Om man sedan kikar på den resultatnivå som Mölndals AIK höll när man kvalificerade sig till årets Final så inser man att vår mål att gå till Final 2016 är i högsta grad realistiskt.

Utvärdering av matchen gjordes över en pizza hemma hos den sträckte Olsson.
OBS! Det är Banancider i flaskan på bordet…

4 medaljer vid stafett-SM!

Den gångna helgen avgjordes stafett-SM i Sollentuna. Närmare 200 personer, aktiva och ledare från Göteborg åkte i samlad trupp upp till Stockholm under fredagskvällen. ÖIS trupp bestod av hela 25 resenärer vilket är den största på väldigt många år!

Det blev en fantastiskt framgångsrik helg för ÖIS. Våra 9 lag kammade hem 4 medaljer varav ett silver och tre brons. Lägg där till ett distriktsrekord och ett antal klubbrekord samt 3 snöpliga fjärdeplatser.
Vädret i Sollentuna var inte lika magiskt. Lördagen bjöd förvisso på skapliga förhållanden medan söndagen var en av historiens blötare och en temperaturen låg på under 10 grader. Väderförhållandena bidrog helt klart till lite sämre tider vilket man ska ha i åtanke när man läser i resultatlistan.
.
Män 4x400m
Vi har under flera år i rad anlänt till stafett-SM med ett riktigt starkt lag över 4x400m. Dock har laget alltid präglats av skadekänningar vilket gjort att vi inte kommit till start. I år bröts dock den negativa trenden. Kvartetten Åstrand-Skatt-Francois-Carbe gick i mål på en fjärdeplats. Tiden 3.18.34 skrämmer kanske inte så många men med de rådande väderförhållandena får det ses som helt okej. Glädjande hade Felix Francois med sina 47,5 den snabbaste sträcktiden av samtliga löpare under helgen.
Det var dock inte seniorerna som fick stå rampljuset den här gången utan det var våra fantastiska ungdomar som stod för medaljskörden.
.
P17
Vårt P17-lag på 1000m, även kallat svensk stafett, bestod av 4 riktigt tunga namn i form av Andreasson-Koch-Hejdenberg-Wiik. På förhand kanske vårt starkaste lag under helgen. Men marginalerna är små och det som länge såg ut att bli en medalj blev tillslut en fjärdeplats. Inte för att laget på något sätt gjorde en dålig insats utan snarare för att marginalerna inte var på vår sida den här gången. Med 200m kvar av stafetten blev vår slutman rejält instängd, fick börja om och även om han gjorde en heroisk avslutning räckte det alltså inte ända upp till pallen. Passande nog gick både ettan, tvåan och trean på 400m vid inomhus-SM i vintras ut ungefär samtidigt på sistasträckan, så motståndet var inte heller dåligt ska vi säga!
Dagen därpå kom dock revanschen för killarna. Denna gången var det korta stafetten 4x100m. Samma laguppställning med undantaget att Viggo Hahnsson ersatte Samuel Wiik. Killarna kammade hem bronset på den fina tiden 44.50 endast 26 hundradelar från guldet! Och vete katten om det inte hade blivit guld med en lite bättre sistaväxel. Men det är lätt att vara efterklok. Hur som helst en strålande insats på denna prestigefyllda distans!
.
 
P15
Trion Ryberg-Larsen Nilsson-Bengtström var även detta ett mycket starkt lag på förhand. Killarna sprang inte oväntat till sig bronset på 3x800m efter bland annat en slutsträcka av Carl Bengtström på 2.06. Räkna med att Carl gör ner mot 2.00 om inte under inom snar framtid. Och i ärlighetens namn blev stafetten aldrig speciellt spännande. Killarna sprang stabilt rakt igenom och med 13 sekunder fram till bronset och 6 sekunder ner till fjärdeplatsen hamnade vi lite i ett ingenmansland.
På 4×80 kompletterades Larsen Nilsson och Bengtström med ÖIS spänstige hoppare Tobias Carlryd samt SM-debutanten Anton Välkki. Killarna tog sig enkelt vidare till final och med stabila växlingar rakt igenom blev det en utmärkt fjärdeplats i finalen. Tiden blev 38.36.
.
Felix Larsen Nilsson växlar över pinnen till Carl Bengtström i P15 4x80m final!
.
F17
I denna klass hade vi inga större förväntningar på en framskjuten placering. Alla våra tjejer tävlar normalt i F16 vilket gör att de kommer kunna tävla i samma klass även nästa år! Men ett rimligt mål var att försöka ta sig till final på 1000m. Och det visade sig vara ett helt klart realistiskt mål. Det fattades tillslut bara 2(!) ynka hundradelar till final för tjejerna Fogelberg-Månsson-Strand-Sjöman. Glädjande fick vi se riktigt offensiva löpningar av alla tjejerna. Kanske lite för offensivt i vissa fall men med rätt inställning kan man komma långt!
På 4×100-stafetten visade tjejerna åter igen att vi verkligen är med och fightas rent snabbhetsmässigt. Tyvärr satt inte växlingarna riktigt som vi ville den här gången. Men som sagt, alla tjejerna får vara med i samma klass nästa år igen och då blir vi livsfarliga!
.
F15
Helgens ädlaste valör togs av vårt F15-lag på 3x800m. Trion Jonsson Lorentsson-Pekic-Nätstrand sprang ganska enkelt till sig ett silver på distansen. Tjejerna snittade en tid på under 2.30 vilket är riktigt bra i denna åldersklass. Liksom för killarna var vi ganska ohotade om vår position på sistasträckan så visst hade Therese Nätstrand kunnat kapa några sekunder till om hon behövt!
På 4x80m blev det ytterligare en medalj för tjejerna. Här kompletterades ovanstående 3 tjejer med Klara Mattsson. Det såg länge ut att bli en fjärde-femteplats men med en fenomenal sistasträcka så blev det tillslut ett brons i monsunregnet. Tiden 40.37 innebar också att vi rederade ut vårt egna distriktsrekord från ifjol!
.
Therese för upp laget till en tredjeplats på nytt distriktsrekord!
.
Brons 4x100m
.
Carlryd till Larsen Nilsson i ovädret!
.
.
 

Rapport från Nerja!

Här kommer en rapport från vårt veckolånga träningsläger i Nerja, Spanien. Vi skulle ha varit 31 stycken, men var tyvärr tvungna att lämna stackars Lina hemma med 39 graders feber.Lördagen den 4/4 på självaste påskafton åkte det muntra energiska gänget iväg från Landvetter.
En rolig sak var att det gick ett flyg med avgång kl.14.00 till Blåkulla med flygnummer HEX744, troligen alla icke flygfärdiga häxor som skulle dit..Vi själva hade en skön flygresa till Malaga flygplats där Ola Carlsson mötte upp oss och gemensamt tog vi bussen till Nerja.

Omedelbart ombyte till träningskläder och en jogging tur på kvällen till grustaget där vi mjukade upp kropparna efter flyget och avslutade med ett gäng rykande stegringar i det torra gruset.
Söndag 5/4 tidigt upp ur sängarna med frukost kl. 08.00, kl. 10.30 var vi redo på idrottsstadion för vårt första träningspass, där Coach Tommy tog tag i ynglingarna Felix, Carl, Olof och Tobias för att få dem att framöver stöta långa kulstötar i kommande tävlingar. Övriga drog igång med frekvenslöpning, medicinboll och gräslöpning, uppblandat med lite stafetträning.
.

Viggo växlar till Max. Vi kommer att få ett riktigt starkt lag på 4x100m P17.
 .
På söndag kväll efter en god middag så var det dags för kvällsaktivitet och vi hade bl.a. hopptävling uppe på terrassens tak (där de boende i våning under efter ett tag klagade på de tunga hoppljuden, där vi lovade att vara klara på 10 minuter, det tog en timme…), hopptävlingen var en riktigt tuff utmaning för vår trestegshoppande tränare Erik som snart får se sig slagen av de yngre ! Speciellt ”Stor-Tobbe” Carlryd upphävde tyngdlagen och studsade å det allra väldigaste.
Måndagens träningspass innebar mätningar och jämförelser. Första passet, ett distanspass för några av atleterna, skulle prickas in på exakt 30 minuter om löparna skulle få hänga med in på arenan, något som givetvis klarades galant och hela gänget kom in i gemensam trupp. Därefter följde ett pärlband av mätningar av hela och halva centimetrar och tidtagningar och jämförelser på diverse sträckor.
Förmiddagspasset bestod av maxhopp både på längd och tresteg för så gott som hela gänget. Tre hopp i vardera gren, dock med förkortad ansats för att hålla nere farten en aning. Trots att vi bara är inne i tidigt april bjöds vi på lysande hoppning från flera av våra aktiva. Judith Sjöman slog till med hela 11.33 i tresteg vilket är nästan 3 decimeter längre än det längsta hon någonsin gjort tidigare. Hon hade dessutom 5.25 i längdhopp. Men den som kanske imponerade allra mest var nog ändå Therese Nätstrand som med personliga rekord på 5.04 i längd och 9.67 i tresteg nu hoppade 5.16 och 10.77! Hela 5 tjejer från gruppen hoppade faktiskt över 5m i längd och några låg precis där under.
 .

Judith Sjöman kommer att hoppa riktigt långt i tresteg till sommaren
.

Linus Bertilsson visar Tommy en utmärkt ”split” i sin hoppning.
 .

Kortbanehoppning med Felix mitt i språnget
.
Det stora utropstecknet på killsidan var tveklöst vår sprintspecialist Alexander Andreasson som med obefintlig hoppträning sluggade sig iväg hela 11.90 i tresteg. Med det resultatet var han faktiskt bara 1 cm från självaste bronsmedaljören vid USM i vintras, Linus Bertilsson. Linus svarade dock och slog till med 12.33 i sista omgången. Längst av alla ungdomar hoppade Victor Koch med 12.56. Ännu längre hoppade Coach Erik Olsson med sina 13.57 men diskades i efterhand efter osportsligt uppförande. Vårt spänstfenomen Max Hejdenberg stod över tresteget men noterade fina 6.08 i längdhopp istället.
.

Häckspecialisten Viggo överraskade med spänstiga trestegshopp
.
Eftermiddagspasset bestod av att sprintgänget körde sprintlopp på 30, 60, 80, 150 och 200m och distansgänget körde 60, 200 och 800m, där 800-hundringen för killarna var träning inför stafett-SM på nämnda sträcka. Även här noterades många fina resultat trots en del pass i benen. Häpnadsväckande var att Coach Tommy sprang med på de 3 första loppen. Han gjorde det dessutom i spikskor, för första gången på 16 år! Ännu mer häpnadsväckande var att inga baklår gick av för Tommy. Tommys tider på 30-60-80m visade finfina 3.87-7.47-9.69!
Snabbast på arenan idag var Max som noterade serien 3.58-6.75-8.87-16.88-24.76. Sista loppet sprangs med rejält stumma ben!
.

Della och Alva springer förstasträckor på 4×100 meter.
.
Måndagskvällen avslutades av en lika sensationell som överraskande uppvisning på dansgolvet. Det var liveuppträdande av en lokal popsångerska och plötsligt studsade herrar Ryberg (Olof), Andreasson (Alex) och Larsen-Nilsson (Felix) in och bjöd på en bejublad, dynamisk och improviserad show som fick ”Lets Dance” att fullständigt vissna och dö bort. Det kan komma att dyka upp inspelningar från denna sagolika föreställning på YouTube inom kort!

Tisdagen hade vi vilodag – ett mycket relativt begrepp om man är ÖIS-are. I vårt fall handlade om den traditionella bergsvandringen i de höga bergen i nationalparken ovanför Nerja.

Väderprognoserna gav skäl till en viss oro, varför vi hade packat ner regnkläder i ryggsäckarna. Lyckligtvis visade sig vår oro vara helt obefogad utan vi fick en kalasdag där vi vandrade längs bergskammarna på ca 800 meters höjd över havet. Alla var med utom Samuel som fick vara rädd om sitt skadade baklår (och istället ligga och plaska i simbassängen intill arenan) och Isak som hade feber och halsont. Istället hade vi förstärkt med två norrmän samt Ola Carlssons spänstiga föräldrar. Verkligt imponerande av dem att traska med på den här tuffa vandringen då de ju uppnått pensionsålder.
Givetvis kunde vissa hetsporrar inte genomföra vandring i sansat tempo utan skulle nödvändigtvis springa de sista kilometrarna. Följden blev att fyra sprang vilse… två kom i taxi efter ett tag och de två sista lunkade in rejält slokörade framåt middagstid.

.

Drygt 800 höjdmeter avverkades under bergsvandringen!
 .

Den traditionella lagbilden tagen högt uppe i bergen. Olas pappa Jörgen i första ledet och
mamma Yvonne bakom kameran.
.
Vi kan lugna oroliga föräldrar med att ungdomarna skött sig föredömligt, dock med ett tråkigt undantag! Det gäller Linus Bertilsson vars SM-brons uppenbarligen stigit honom åt huvudet…
Vid flera måltider har han helt sonika stulit bordsplatsen för resans ålderman (Per Crona) och förvisat denne till undanskymda platser. Här väntar allvarliga samtal med föräldrarna vid hemkomsten….
Onsdagen inleddes liksom övriga dagar med en stadig frukost kl 8.00. Därefter väntade dubbelpass varav ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Det första passet med teknikbetoning. Gänget delades in i 3 grupper där Tommys gäng övade på blockstarter och accelerationer, Pelles gäng körde häckteknik medan coach Olsson försökte lyfta höjdhopparna. Här kunde man märka att gårdagens långa vandring med all rätt satt sig en aning i kroppen. Men trots lite tunga ben gjorde många ett lysande pass!
På eftermiddagen stod stafett-träning på programmet. Med bara en månad kvar till stafett-SM passade vi på att drilla rejält med växlingar med blandad framgång får man väl säga! Men övning ger färdighet så om en månad borde det sitta som en smäck! Tiderna som våra aktiva noterade var dock på tok för dåliga rakt igenom vilket fick mig (Erik Olsson)  att bli en aning bekymrad. Det visade sig senare att den så orimligt rutinerade och erfarne Per Crona hänvisat till fel startlinje vilket gjorde att alla lag sprang ett antal meter för långt. Tiderna var med andra ord inte så dåliga. Tur att vår ungdomlige och stilige ledare Erik har lite bättre koll*. Under kvällen bjöds det på charader där kreativiteten flödade i hiskliga mängder!
Torsdagen innebar den sista träningsdagen för större delen av gänget. Även här gällde dubbelpass och många var lite nervösa inför kvällens klassiska intervallpass som består av att man springer i 3-2-1 minuter gånger 3 dvs 9 lopp totalt. En tuff intervall som vi kör runt en bestämd bana i terrängen. Men först betade vi av ett styrkepass under förmiddagen där samtliga muskelgrupper genomarbetades. Felix och Carl fick springa långhäck vilket såg högst lovande ut inför kommande säsong.
Under intervallpasset som ju var lägrets sista pass gällde det att försöka kräma ut det sista man hade i benen och det var det många som gjorde. Vi kan inte undgå att nämna Carl Bengtströms heroiska insats här. På tjejsidan visade Stina Nyström vilken löpstyrka hon har! Men oavsett om man var först eller sist så sprang alla och kämpade in i det sista. En bra avslutning på en tuff träningsvecka med andra ord.
 .

Brutal satsning av samtliga i den tuffa terrängintervallen!
 .
På kvällen gick hela gänget ut och åt tillsammans på vår klassiska Tapas-restaurang som ligger ca en kvarts promenad från hotellet. En skön kväll med en behaglig ljummen temperatur och en lätt svalkande vind. God mat och obeskrivligt många skratt kunde inte avsluta kvällen bättre. Eller…?
Väl på hotellet väntade en spektakulär uppvisning. För någon månad sedan avgjordes nämligen en ovanlig mångkamp i friidrottens hus där förloraren skulle stå för för ett uppträdande under en av kvällarna på lägret. Medtävlarna fick bestämma outfit och koreografi. Olyckligtvis drabbade detta vår egen köksmästare Victor Kock som dock verkade trivas relativt bra i sin rosa skridskodräkt, gröna mankini och snabba solbrillor. När alla var samlade vid poolen dansade Victor in till tonerna av ”Vilse i skogen” med Maarkoolio. Alla föll ut i gapskratt och den som rodnade allra mest var Per Crona! En fantastisk uppvisning av Victor!
Om ett gott skratt förlänger livet så kommer vi alla att bli gamla efter den här kvällen!
.

USM-fyran i tresteg F16 visar upp en utmärkt kroppsposition i andrasteget.
 .

Isac Andersson och ”Stor-Tobbe” Carlryd var spekulanter på ett par stiliga huvudbonader!
 
 
Samtliga bilder tagna med Rebecca Strands eller Stina Nyströms kamera. Fotografen varierar från bild till bild!

* ”Eget beröm luktar illa” – Gammalt svenskt talesätt

En gång för länge, länge sedan…

När jag själv började med friidrott så hoppade man ännu höjdhopp i så kallad dykstil. Så dök det upp en kille som hette Fosbury vid OS i Mexico City 1968 och därefter försvann dykstilen till historieböckerna på bara några år.

.
Min store idol när jag började hoppa höjd hette Valeri Brumel. Han hade i etapper höjt amerikanen John Thomas världsrekord från 2.22m ända upp till 2.28m. Det var en njutning att se honom hoppa, så otroligt KRAFTFULLT och VACKERT!
.
Häromdagen letade jag på YouTube efter bilder på honom och hittade nedanstående sagolika klipp. Han hoppade på lös kolstybb och hade ändå ett så otroligt kraftfullt lyft i upphoppet. Det är säkert 20 år sedan jag sett ett filmklipp på honom och ändå fick jag rysningar…
.
.
Sedan inträffade det oerhört tragiska att Brumel skadade sig svårt i en motorcykelolycka. Läkarna ville amputera hans upphoppsben, men han förbjöd dem! JAG SKALL HOPPA IGEN sa han gång på gång medan läkarna kämpade för att han över huvud taget skulle överleva.
.
Totalt genomfördes 29 operationer på en ben som var så illa tilltygat att det var fråga om han ens skulle kunna gå normalt igen.
Med obändig vilja kämpade han dock med sitt söndertrasade ben och drygt tre år år kraschen så hoppade han igen. Han tog sig till och med upp till 2.06m! Titta på nedanstående klipp som börjar med hans högsta hopp – 2.28m i landskampen USA-Sovjet och sedan visar honom kämpa sig tillbaks efter skadan.
.
.
Är det då helt säkert att man hoppar högre i flopp än i dykstil? Personligen tror jag att en hel del människor, kanske rent av 25%, skulle kunna prestera högre i dykstil.
.
1978 hoppade en 19-årig ryss vid namn Yaschenko 2.35m i dykstil. Han slog världsrekord såväl inne som ute och hade säkerligen hoppat en bra bit över 2.40m också om han inte skadat sitt knä så illa att han tvingades lägga a i förtidv. Kolla in hur oerhört kraftfullt och elegant den här tonåringen hoppade:
.
.
Även här slutade det dock illa. Efter att ha tvingats sluta redan i 20-årsåldern så sökte han tröst i flaskan och dog redan vid 40 års ålder, gravt alkoholiserad.

Michaela – konsten att inte vika ner sig

.Michaela Meijers idrottsliga historia är ganska lik många andra svenska talangers.
Snabb utveckling och framgångar vid internationella juniormästerskap – och så kommer skadorna… Men det är egentligen först här som skillnaderna uppstår.

De allra flesta kommer nämligen aldrig igenom de svårigheter som så gott som alltid uppstår vid övergången till senioråldern. Samtidigt kan man konstatera att det är här som det stora urvalet sker, när agnarna verkligen sållas från vetet.
För Michaela gick det egentligen helt spikrakt till och med Ungdoms-VM 2009. När hon och Angelica Bengtsson poserade tillsammans med Sergei Bubka efter sin dubbelseger så spådde naturligtvis alla förståsigpåare en lysande internationell framtid.

Bubka tar chansen att visa upp sig med två supertalanger
.
Hennes utveckling fortsatte visserligen under 2010-2011, men i långsammare takt och nu började skadekänningarna smyga sig på. När hon vann den Nordiska Juniorkampen i Köpenhamn den 3 september 2011 på 4.26m, så skulle det visa sig bli ett mycket långlivat personrekord.
2012 tävlade hon inomhus (4.14m som bäst) men sedan var det stopp! Hennes knäskada visade sig vara riktigt allvarlig och trots operation och långvarig rehabilitering så försvann såväl utesäsongen 2012 och hela 2013.
Självfallet en mycket jobbig period för Michaela som hade flera kraftiga bakslag i sin rehabilitering.
Många hade tappat sugen under denna långa ”ökenvandring”, men inte Michaela. Hon visade en unik förmåga att finna glädje i minsta framsteg.

Den 25 januari 2014 är ett magiskt datum! Då gjorde hon sin första tävling på 19 månader när hon klarade 4.00m vid Pallasspelen i Malmö. Nu matchades hon försiktigt och gjorde bara tre inomhustävlingar.

Utomhus var hon dock genomtränad och ”flygfärdig” och genomförde en hel säsong. När hon seglade över 4.28m vid Världsungdomsspelen innebar det att det nästan 34 månader gamla personrekordet från Köpenhamn äntligen kunde förbättras! Under hösten tog hon silver vid SM i Umeå och en andraplats i Finnkampen.
.

Dundergenombrottet kom i norska Bärum med 4.50m
.
Trots allt positivt som skedde 2014 var nog få beredda på den enorma utveckling som skulle komma under denna inomhussäsong. Ett helt års oavbruten träning visade sig dock ge en explosiv ”ketchupeffekt”.
Personrekord 4.30m vid Pallasspelen tyckte vi var jättebra och var inte riktigt beredda på vad som skulle komma vid den Nordiska Innekampen i Bärum den 14 februari. Här klarade hon först 4.40m och sedan närmast ofattbara 4.50m! Det tog 34 månader att förbättra rekordet 2 cm – nu kom 20 cm på en eftermiddag.
Efter att hon presterat sitt livs bästa tävling med 4.40m vid XL-galan, följde så lite mer måttliga 4.30m vid ISM och 4.22m vid IJSM. Därför blev åtminstone jag åter lätt chockad av hennes prestation vid Inomhus-EM i Prag, hennes första Internationella Seniormästerskap. 4.10m i första, slarvriv på 4.30m i första men klarat i andra – följt av såväl 4.45m som 4.55m i första försök!!!
Det visade sig att slarvrivningen på 4.30m kom att kosta henne en finalplats! Hon placerade sig som nia och inomhus är det endast de åtta främsta vidare som går till final. Men det betyder egentligen ingenting – hennes insats var ändå helt fantastisk.
Var slutar detta? Det handlar om elitidrott och framtiden är svår att förutspå! En sak är dock säker och det är att det skall bli fantastiskt roligt att följa Michaela framöver. Hon har kämpat sig igenom alla sina skadebekymmer och är så oerhört väl värd sina framgångar!
..

Än så länge har endast en av dessa bägge vunnit EM, VM och OS… Än så länge…
.
Resultatutveckling
.
Utomhus  Inomhus
2005    2.03
2006    2.59    2.81
2007    3.60
2008    3.91    3.71
2009    4.18    4.10
2010    4.20    4.25
2011    4.26    4.21
2012    3.96    4.14
2013       –       –
2014    4.28    4.20
2015    4.55
.
Internationella Mästerskap
.

2009 UVM 2. 4.10 Bressanone ITA
2010 JVM19 – (kval 3.95) Moncton CAN
2011 JEM19 kv 4.00 Tallinn EST
2014 Nordiska JM 1. 4.17 Köpenhamn
2015 IEM 9. 4.55 Prag, Tjeckien

.

SM-medaljer
.

2008 IUSM15 2. 3.71 Stockholm
2009 IUSM16 2. 3.66 Borås
SM 1. 4.10 Malmö
USM16 2. 4.03 Växjö
2010 IUSM17 1. 3.86 Malmö
USM17 1. 3.74 Karlstad
2011 IJSM19 2. 4.21 Sätra
SM 3. 4.14 Gävle
2012 ISM 2. 4.13 Örebro
IJSM19 1. 4.14 Bollnäs
2014 ISM 3. 4.18 Göteborg
SM 2. 4.13 Umeå
2015 ISM 2. 4.30 Stockholm
IJSM22 1. 4.22 Göteborg

.

Landskamper
2009 Finnkamp Ungdom 2. 4.00 Göteborg SWE
2010 Finnkampen =2 4.05 Helsinki FIN
Finnkamp Ungdom 1. 4.00 Esbo FIN
2011 Nordiska Juniorkampen 1. 4.26 Köpenhamn DEN
Finnkampen 1. 4.20 Helsinki FIN
2014 Lag-EM 6. 4.25 Braunschweig GER
Finnkampen 2. 4.20 Helsinki FIN
2015 Nordiska Inne 1. 4.50 Bärum NOR

.


Kul bild från fjolårets Finnkamp. Michaela håller paraplyet för Elienor Werner
,
 

Det personliga rekordet i Castorama lyder sedan ifjol på 2.229 poäng och innehöll
bland annat en kulstöt på hela 10.22m
.

Personrekord i övriga grenar:
.
200m 26.81 Eskilstuna 5.9.2009
60mH i 8.92 Norrköping 13.2.2011
100mH 14.81 Vellinge 28.8 2011
300mH 47.93 Mölndal 29.8 2010
Höjd 1.61 Eskilstuna 5.9.2009
Längd 5.54 Västerås 11.9.2010
i 5.73 Sätra 20.2.2011
Kula 10.22 Göteborg 10.9.2014
Diskus 29.29 Göteborg 29.9.2013
Slägga 29.96 Göteborg 10.9.2014
Spjut 29.63 Eskilstuna 6.9.2009
Femkamp i 3.350 Norrköping 13.2.2011