Lysande sprinttider i debuten!

Söndagens sprinttävling ”Svenska Sprintutmaningen 1” i Friidrottens Hus gav resulterade i sensationellt snabba tider på 60 meter. Tobias Montler, Malmö AI, segrade efter att två gånger sänkt sitt personbästa, först 6.84 och sedan 6.82 i finalen. Där bakom kom två stycken ÖIS-are i form av Carl Bengtström och Alexander Andreasson, bägge på storfina 6.89 sek! Carl dömdes slutligen före med tre tusendelars marginal. Carl hade dock sprungit på 6.88 redan i försöket. Före bägge två handlade det om personbästa, liksom för Jonatan Hirsh som inte var många centimeter bakom med 6.92 sekunder.

Tre man på 6.92 och bättre alltså men det stannade inte där. Ytterligare tre man satte stilfulla personrekord! Nykomlingen Anders Pihlblad med 7.07 – trestegsspecialisten Artur Engström med 7.09 och långhäcklöparen Kalle Wållgren med 7.12 sek. En imponerande breddmönstring.

Inte konstigt att Montler är glad när han lyckas besegra Bengtström…

Första tävlingen i ÖIS-dräkt resulterade i personbästa 7.07 för Anders Pihlblad.

Kalle Wållgrens 7.12 var även det ett stiligt personbästa. Samuel Wiik 7.29 och Gustav Karlsson 7.34.

På damsidan hade vi två deltagare. Jenny Lestander hade 7.90 och 7.89 i sina bägge lopp och Olivia Bojang 8.30 – 8.31 sek.

Elvira Tanderud håller med knapp nöd undan för Lisa Lilja. Jenny kom fyra med 7.86 sek.

Petter Gustafsson gör sin första säsong i ÖIS-linnet. Han har tidigare studerat i USA innan han tappade förra säsongen på grund av en ryggskada som krävde operation. Innan denna hade han inte mindre än 15 lopp i spannet 8.02 – 8.09! Och visst har han sett väldigt bra ut på träningen men ändå var man kanske inte riktigt beredd på den kraftiga nivåhöjning han nu demonstrerade. I sina två lopp sprang han in på 7.94 och 7.98! Drömgränsen han jagat så länge var nu en munsbit och 2021 kan bli riktigt, riktigt intressant för hans del. 7.94 var en tangering av det klubbrekord som Filip Björklund noterade i Växjö ifjol.

I det andra loppet bjöd Elias Martinsson hårt motstånd med 8.05 emot 7.98 för Petter.

Petters 7.94 var faktiskt inte årets första klubbrekord för ÖIS! Redan på lördagen hade nämligen ”rekordmaskinen” Noah Blomqvist slagit till. Den 30/12 satte han årets sista klubbrekord och den 9/1 var det dags för årets första rekord… Denna gång i diskus P13 där han svepte iväg 600-gramsredskapet hela 40.29m, nytt rekord med i runda tal sex meter!

Broder Ben var rejält i farten också. Trots blåst och endast 9-10 grader sänkte han sitt rekord på 400m från 54.90 till fina 53.09 sek! I sann mångkampsstil körde han även höjd (1.78m), längd, diskus och kula. Kulresultatet 12.40m var även det personbästa. På natten kom det snö vilket inte tillhör vanligheterna i Texas.

AIRTIME2

Välkomna till AIRTIME 2!

Det är svåra tider, ungdomar och yngre elitaktiva har svårt att ens få till att träna och de får inte tävla. Samtidigt får de som klassas nationell seniorelit både träna och tävla.

Vi försöker att inspirera de yngre drabbade till att inte tröttna, men också eliten att fortsätta ta kliv framåt.

AIRTIME på Ullevis uppvärmningsarena blev en succé i somras, nu tar vi konceptet vidare inomhus och utökar till fler grenar under tre dagar.

AIRTIME 2 är en seniortävling först och främst för aktiva från Göteborgsklubbar, men även elitaktiva från hela Sverige är välkomna om de kan ta sig till Göteborg på ett säkert sätt. Vi följer de corona-riktlinjer som finns, och kommer göra allt för att få till en grym stämning där eliten får möjlighet att prestera på högsta nivå. Mer information finner du på inbjudan nedan.

Yannick Tregaro

AIRTIME2 Inbjudan

Startlistor höjdhopp onsdag 13/1 kl 20.00

Startlistor längdhopp fredag 15/1 kl 20.00

Startlistor kula fredag 15/1 kl 20.00

Jonatan Hirsh i farten i den första upplagan av AIRTIME i somras.

Sista klubbrekordet kom 30 december!

Vi hann skriva in ett sista klubbrekord innan det ökända 2020 tog slut. 30 december kördes en resultattävling i kast i Bourne, Texas. 12-årige Noah Blomqvist slog till med en praktstöt på hela 13.52m (3.0 kg) och höjde sitt eget klubbrekord med hela 78 cm. Det var dessutom ett nytt distriktsrekord för Göteborg. Daniel Malmströms (Lerum Friidrott)  25 år gamla 13.12 fick stryka på foten.

Här nedan kan Ni se hur det gick till. Nämnas kan att även storebror Ben persade med 12.20m (5.0 kg kula).

ÖIS Klubbrekord utomhus (31/12 2020)

ÖIS Klubbrekord inomhus (31/12 2020)

Som Ni kan se i ovanstående dokument slogs det mängder av högklassiga klubbrekord det gångna året. Däremot lär det kanske inte bli så många inomhus 2021. I skrivande stund känns det som om innesäsongen blir ytterligt begränsad till sitt omfång.

Så här skall det gå till…

Suck… Det känns emellanåt ganska tröstlöst med alla motsägelsefulla budskap gällande träning. I skrivande stund får ju endast ett begränsat antal elitaktiva träna i Friidrottens Hus. Det kan man tycka vad  man vill om (och det gör man…) men vi får ändå kämpa för att hålla igång träningen så gott vi någonsin kan.

Några som sannerligen inte kastade in handduken när de senaste reglerna infördes var herrskapet Zikovic! När det stod klart att årets överlägsne USM-segrare i kula inte får nyttja Friidrottens Hus så agerade hans far Per direkt. Han snickrade direkt ihop en egen kulring och därefter hyrde han in sig i en hästmanege! Att Leo inte skulle få träna kula var uteslutet, basta!

En kulring av yppersta kvalitet färdigställd!

Ringen på plats i en hall mestadels ägnad åt ridsport. Tränare Koskinen inspekterar bygget.

Och så är teknikträningen igång med siktet bestämt inställt emot Ungdoms-EM i Italien till sommaren.

Låt oss inspireras av den målmedvetenhet som herrskapet Zikovic besitter! Även om många av oss tvingas träna utomhus i ur och skur så viker vi inte ner oss en tum. Snart är det här eländet över och då skall vi vara förberedda för stordåd.

Apropå kula och kast så tävlar bröderna Blomqvist i kula och diskus borta i Texas imorgon (30/12). Månne är årets sista klubbrekord ännu inte noterat? Det känns onekligen riktigt lovande i kast som brukar vara vår svaga punkt i lagmatcherna.

Här kommer förresten en Julhälsning från Blomqvistarna!

ÖIS första inomhushall

Med utgångspunkt från det Skandinaviska klimatet är ju friidrott såväl en inomhus- som en utomhusidrott. Idag residerar vi ju i fantastiska Friidrottens Hus, där man kan utföra all grenträning året runt. Innan denna kom till 1988 så fick vi trängas i gamla Slottsskogshallen. Denna kombihall byggdes 1959 och brann så olyckligt ner för ett drygt år sedan.

Men vi har faktiskt bedrivit inomhusträning långt tidigare än detta…

De flesta har väl säkerligen sett Excercishuset på Heden, beläget intill nuvarande busshållplatsen. Det var grosshandlaren Julius Lindström som bekostade bygget och skänkte den till staden genom ett gåvobrev, tecknat den 29 december 1865. Byggnaden ritades av arkitekten Frans Jacob Hellborn och stod klar den 8 december 1867. Huset skulle …”tjena till gymnastik- och exercislokal för folkskolornas ungdom samt för frivilliga skarpskyttecorpsen” samt fungera som samlingslokal vid större folkmöten och dylikt. Staden hade ansvaret för byggnadens underhåll och försäkring mot eldsvåda.

Exercishuset kom därefter att allt oftare användas som gymnastiklokal för folk- och realskoleelever samt olika idrottsföreningar, de som mest sysslade med gymnastik. Senare blev Exercishuset även flitigt använt för olika inomhusidrotter, som handboll och basket, badminton och bordtennis, men även av boxare och brottare.

Den mest uppseendeväckande händelsen var troligen då hela Exercishuset – under den svåra bostadsbristen efter det första världskriget – fick fungera som nödbostad. Med enkla träväggar delade man upp golvytan i ett stort antal ”enrumslägenheter”, utan tak.

Bilden tagen 1923 när man byggde om Exercishuset till små ”enrumslägenheter” under den svåra bostadskrisen efter första världskriget.

Så här gick det till när Håkan Lidman, blivande europarekordhållare på 110m häck, började med friidrott.

En vinterkväll 1931 blev 16-årige Håkan Lidman meddragen till Excercishuset på Heden av två kamrater som skulle gå in i ÖIS. En var intresserad av fotboll, den andre av kulstötning. ”Jag löste medlemskort och deltog i en höjdhoppstävling för juniorer B nästan med detsamma. Jag gick direkt in och vann på 1.55m” berättar han. Kamraterna försvann ur klubben efter ett år. Men Håkan blev kvar. I början av karriären var han intresserad av alla grenar.
”Jag var med på allt, kastade, hoppade och sprang.” Frampå vårkanten började grabbarna springa runt Heden. ”Jag tyckte det var för långt, jag var lat och ville bara springa korta sträckor, helst så korta som möjligt” skojar Håkan och menar att det skulle vara orsaken till att han började springa 110 meter häck.

Tre klassiska svenska häcklöpare på en och samma bild. Utifrån Håkan Lidman, Sten-Pelle Pettersson och Kell Areskoug. Sträckan 200m häck på Stockholms Stadion.

Men 1931 hade ÖIS redan hållit till länge i Excercishuset. 1895 arrangerade man den första stora tävlingen i brottning och tyngdlyftning vilket väckte stort intresse i staden.

I ÖIS-aren från februari 1919 hittar jag följande helt fantastiska skildring av en träningskväll under rubriken ”I Exercishuset”:

En torsdagskväll i Exercishuset.

Jag gick en kväll på Östra och kände mig ruskig till mods. Dimman, en veritabel Londonfog, svepte in allt i en tät slöja, som gaslyktorna med knapp nöd förmådde genomtränga. Det var en sådan kväll, då humöret står ett gott stycke under nollpunkten och man inte vet vad man vill.

Hur det var förirrade jag mig neråt Heden, och drogs av ljusen i fönstren till Exercishuset. Jag stegade in och stod en stund och blinkade innan ögonen hann vänja sig vid ljuset.

Det första jag fick se var Evald, den allerstädes närvarande, som sprang omkring och körde grabbarna bort i ett hörn, där han hjälpte dem av med rocken. Det skulle nämligen bli tävlingar.
Väl omskrudade visade sig pojkarna från en annan sida. Nu behövde de ingen hjälp längre. Olusten hade de hängt upp på väggen med kläderna och voro redo att slå ett stort slag för fosterlandet.

Varken nybörjare eller veteraner saknas. Slägga har kastat av sig utom det nödvändigaste och håller som bäst på att mjuka upp armarna i kulstötningen. Lomberg har inte vågat ta av sig kalsongerna för att Vaktis snålar med koksen. Han sitter på en bänk, i väntan på höjdhoppet inbegripen i ett, av gesterna att döma, livligt samtal med Hinke.

I ett hörn dansar Hjertberg cancan – det ser åtminstone så ut för den oinvigde – med Bergstrand – i promenaddräkt, naturligtvis – och några juniorer som intresserade och roade åskådare. I ett annat hörn har brottarmattan dragits fram, och där håller Bergqvist på att inviga en ung jätte i teknikens mysterier. Bland åskådarna tilldrar sig Holmberg uppmärksamheten på grund av sin tankfulla uppsyn. Funderar han månne ännu på ”En sengångares profetia”?

En visselpipas gälla ljud avbryter hans meditationer. Det är Evald som försöker göra sig hörd. Tävlingarna kan börja. Åskådarna sätta sig tillrätta på bockar, hästar, plintar och stolar. Till en början hörs blott Evalds och Tures stentorsstämmor. Så småningom börjar ”publiken” mer eller mindre högljutt ge sitt misshag eller gillande utlopp. Applåderna komma sparsamt. Man är väl för tusan förståsigpåare. Endast verkligt ”fenomenala” prestationer belönas.

Tävlingarna gå flott och under bästa stämning. Inte ens Hinke bråkar, fast två av hans vänsterkast döms ogiltiga och Slägga har klått honom på höger. Resultaten är finfina säger Evald, och han bör ju förstå sig på´t.

När kulstötningen och höjdhoppet överstökats, lägger Krook rabarber på grabbarna och ger dem tillfälle att briljera med sina gymnastiska färdigheter under en timmes tid eller något mer. Efter den betan är pojkarna mogna för en stabilare supé och en mjuk säng. Den ene efter den andre ger sig ut i rusket, ljusen släckes efter den siste ock kvällen är ett minne blott.             Undertecknat ”Puma”

Visst är det en underbar skildring som den gode ”Puma” bjuder på! En träningsafton för drygt hundra år sedan, men byt ut några av namnen och det kunde lika gärna ha varit hallen i går kväll. En ytterligare likhet är att under vintern 1919 rasade ”Spanska sjukan” fortfarande över världen. Drygt 37.000 svenskar strök med och flera av ÖIS-arna, inte minst Erik Lemming, var illa däran under lång tid.

Det har också sex gånger avgjorts SM-tävlingar i Exercishuset, närmare bestämt i stående hopp. Första gången (1914) var det Lyckans Soldater som arrangerade. 1919 var det dock ÖIS som stod värdskapet. Sedan arrangerade IK Vikingen 1929 innan ÖIS åter var värd såväl 1932, 1944 som 1952.

Ivar Sundbom tog SM-guld i stående höjd vid SM i Exercishuset 1919. 1.52m och dessutom silver med 3.12m i stående längd. Så småningom blev han nationalekonom och professor!

Charles Lomberg, som inte vill plocka av långkalsongerna för att vaktis snålade med koksen, tog OS-brons i tiokamp i Stockholm 1912. Segrade gjorde en viss Jim Thorpe!