Sista klubbrekordet kom 30 december!

Vi hann skriva in ett sista klubbrekord innan det ökända 2020 tog slut. 30 december kördes en resultattävling i kast i Bourne, Texas. 12-årige Noah Blomqvist slog till med en praktstöt på hela 13.52m (3.0 kg) och höjde sitt eget klubbrekord med hela 78 cm. Det var dessutom ett nytt distriktsrekord för Göteborg. Daniel Malmströms (Lerum Friidrott)  25 år gamla 13.12 fick stryka på foten.

Här nedan kan Ni se hur det gick till. Nämnas kan att även storebror Ben persade med 12.20m (5.0 kg kula).

ÖIS Klubbrekord utomhus (31/12 2020)

ÖIS Klubbrekord inomhus (31/12 2020)

Som Ni kan se i ovanstående dokument slogs det mängder av högklassiga klubbrekord det gångna året. Däremot lär det kanske inte bli så många inomhus 2021. I skrivande stund känns det som om innesäsongen blir ytterligt begränsad till sitt omfång.

Inbjudan Kortbanehoppning

Den klassiska Kortbanehoppningen i Tresteg kommer att genomföras fredag den 7:e januari i Friidrottens Hus. När tävlingen genomfördes för första gången 1997 så blev det Ullevisegrar genom Desirée Carlberg (11.60m) och Conny Malm (15.14). Ifjol var det däremot ÖIS-triumfer genom Rebecka Abrahamsson (12.82) och Gabriel Wallmark (15.02m).

Nu är det dags för den 25:e Jubileumsupplagan av tävlingen. Deltagarantalet är maximerat till 20 stycken, män och kvinnor sammanräknat. Alla är välkomna, men man bör ha kapacitet för minst 11 respektive 13 meter.

Inbjudan Kortbanehoppning

Musikvalet är lika viktigt som själva hoppandet. Gör klart ditt musikval i god tid. Samtliga tävlande får sex hopp. Tävlingsstart kl 18.00

Anmälda i skrivande stund
Sara Sjögren – 98              Mölndals AIK
Nora Jolbäck -04              Ullevi FK
Nils Thorin -03                 Örgryte IS
Daniel Otterdahl -07        Örgryte IS
Melker Manne -01             Ullevi FK
Gustav Tartu -02               Ullevi FK
Johannes Lundqvist -04  Ullevi FK
Philip Karlsson -04          Ullevi FK
Jonas Gustén -05              Ullevi FK
Oden Grahm Goles -94    IFK Göteborg
Kristoffer Eneman -06     IFK Göteborg
Linus Wahl -05                  Lerum Friidrott

En ung Tobias Carlryd i farten.

Rebecka Abrahamsson är regerande mästarinna.

Historik Kortbanehoppning

Så här skall det gå till…

Suck… Det känns emellanåt ganska tröstlöst med alla motsägelsefulla budskap gällande träning. I skrivande stund får ju endast ett begränsat antal elitaktiva träna i Friidrottens Hus. Det kan man tycka vad  man vill om (och det gör man…) men vi får ändå kämpa för att hålla igång träningen så gott vi någonsin kan.

Några som sannerligen inte kastade in handduken när de senaste reglerna infördes var herrskapet Zikovic! När det stod klart att årets överlägsne USM-segrare i kula inte får nyttja Friidrottens Hus så agerade hans far Per direkt. Han snickrade direkt ihop en egen kulring och därefter hyrde han in sig i en hästmanege! Att Leo inte skulle få träna kula var uteslutet, basta!

En kulring av yppersta kvalitet färdigställd!

Ringen på plats i en hall mestadels ägnad åt ridsport. Tränare Koskinen inspekterar bygget.

Och så är teknikträningen igång med siktet bestämt inställt emot Ungdoms-EM i Italien till sommaren.

Låt oss inspireras av den målmedvetenhet som herrskapet Zikovic besitter! Även om många av oss tvingas träna utomhus i ur och skur så viker vi inte ner oss en tum. Snart är det här eländet över och då skall vi vara förberedda för stordåd.

Apropå kula och kast så tävlar bröderna Blomqvist i kula och diskus borta i Texas imorgon (30/12). Månne är årets sista klubbrekord ännu inte noterat? Det känns onekligen riktigt lovande i kast som brukar vara vår svaga punkt i lagmatcherna.

Här kommer förresten en Julhälsning från Blomqvistarna!

ÖIS första inomhushall

Med utgångspunkt från det Skandinaviska klimatet är ju friidrott såväl en inomhus- som en utomhusidrott. Idag residerar vi ju i fantastiska Friidrottens Hus, där man kan utföra all grenträning året runt. Innan denna kom till 1988 så fick vi trängas i gamla Slottsskogshallen. Denna kombihall byggdes 1959 och brann så olyckligt ner för ett drygt år sedan.

Men vi har faktiskt bedrivit inomhusträning långt tidigare än detta…

De flesta har väl säkerligen sett Excercishuset på Heden, beläget intill nuvarande busshållplatsen. Det var grosshandlaren Julius Lindström som bekostade bygget och skänkte den till staden genom ett gåvobrev, tecknat den 29 december 1865. Byggnaden ritades av arkitekten Frans Jacob Hellborn och stod klar den 8 december 1867. Huset skulle …”tjena till gymnastik- och exercislokal för folkskolornas ungdom samt för frivilliga skarpskyttecorpsen” samt fungera som samlingslokal vid större folkmöten och dylikt. Staden hade ansvaret för byggnadens underhåll och försäkring mot eldsvåda.

Exercishuset kom därefter att allt oftare användas som gymnastiklokal för folk- och realskoleelever samt olika idrottsföreningar, de som mest sysslade med gymnastik. Senare blev Exercishuset även flitigt använt för olika inomhusidrotter, som handboll och basket, badminton och bordtennis, men även av boxare och brottare.

Den mest uppseendeväckande händelsen var troligen då hela Exercishuset – under den svåra bostadsbristen efter det första världskriget – fick fungera som nödbostad. Med enkla träväggar delade man upp golvytan i ett stort antal ”enrumslägenheter”, utan tak.

Bilden tagen 1923 när man byggde om Exercishuset till små ”enrumslägenheter” under den svåra bostadskrisen efter första världskriget.

Så här gick det till när Håkan Lidman, blivande europarekordhållare på 110m häck, började med friidrott.

En vinterkväll 1931 blev 16-årige Håkan Lidman meddragen till Excercishuset på Heden av två kamrater som skulle gå in i ÖIS. En var intresserad av fotboll, den andre av kulstötning. ”Jag löste medlemskort och deltog i en höjdhoppstävling för juniorer B nästan med detsamma. Jag gick direkt in och vann på 1.55m” berättar han. Kamraterna försvann ur klubben efter ett år. Men Håkan blev kvar. I början av karriären var han intresserad av alla grenar.
”Jag var med på allt, kastade, hoppade och sprang.” Frampå vårkanten började grabbarna springa runt Heden. ”Jag tyckte det var för långt, jag var lat och ville bara springa korta sträckor, helst så korta som möjligt” skojar Håkan och menar att det skulle vara orsaken till att han började springa 110 meter häck.

Tre klassiska svenska häcklöpare på en och samma bild. Utifrån Håkan Lidman, Sten-Pelle Pettersson och Kell Areskoug. Sträckan 200m häck på Stockholms Stadion.

Men 1931 hade ÖIS redan hållit till länge i Excercishuset. 1895 arrangerade man den första stora tävlingen i brottning och tyngdlyftning vilket väckte stort intresse i staden.

I ÖIS-aren från februari 1919 hittar jag följande helt fantastiska skildring av en träningskväll under rubriken ”I Exercishuset”:

En torsdagskväll i Exercishuset.

Jag gick en kväll på Östra och kände mig ruskig till mods. Dimman, en veritabel Londonfog, svepte in allt i en tät slöja, som gaslyktorna med knapp nöd förmådde genomtränga. Det var en sådan kväll, då humöret står ett gott stycke under nollpunkten och man inte vet vad man vill.

Hur det var förirrade jag mig neråt Heden, och drogs av ljusen i fönstren till Exercishuset. Jag stegade in och stod en stund och blinkade innan ögonen hann vänja sig vid ljuset.

Det första jag fick se var Evald, den allerstädes närvarande, som sprang omkring och körde grabbarna bort i ett hörn, där han hjälpte dem av med rocken. Det skulle nämligen bli tävlingar.
Väl omskrudade visade sig pojkarna från en annan sida. Nu behövde de ingen hjälp längre. Olusten hade de hängt upp på väggen med kläderna och voro redo att slå ett stort slag för fosterlandet.

Varken nybörjare eller veteraner saknas. Slägga har kastat av sig utom det nödvändigaste och håller som bäst på att mjuka upp armarna i kulstötningen. Lomberg har inte vågat ta av sig kalsongerna för att Vaktis snålar med koksen. Han sitter på en bänk, i väntan på höjdhoppet inbegripen i ett, av gesterna att döma, livligt samtal med Hinke.

I ett hörn dansar Hjertberg cancan – det ser åtminstone så ut för den oinvigde – med Bergstrand – i promenaddräkt, naturligtvis – och några juniorer som intresserade och roade åskådare. I ett annat hörn har brottarmattan dragits fram, och där håller Bergqvist på att inviga en ung jätte i teknikens mysterier. Bland åskådarna tilldrar sig Holmberg uppmärksamheten på grund av sin tankfulla uppsyn. Funderar han månne ännu på ”En sengångares profetia”?

En visselpipas gälla ljud avbryter hans meditationer. Det är Evald som försöker göra sig hörd. Tävlingarna kan börja. Åskådarna sätta sig tillrätta på bockar, hästar, plintar och stolar. Till en början hörs blott Evalds och Tures stentorsstämmor. Så småningom börjar ”publiken” mer eller mindre högljutt ge sitt misshag eller gillande utlopp. Applåderna komma sparsamt. Man är väl för tusan förståsigpåare. Endast verkligt ”fenomenala” prestationer belönas.

Tävlingarna gå flott och under bästa stämning. Inte ens Hinke bråkar, fast två av hans vänsterkast döms ogiltiga och Slägga har klått honom på höger. Resultaten är finfina säger Evald, och han bör ju förstå sig på´t.

När kulstötningen och höjdhoppet överstökats, lägger Krook rabarber på grabbarna och ger dem tillfälle att briljera med sina gymnastiska färdigheter under en timmes tid eller något mer. Efter den betan är pojkarna mogna för en stabilare supé och en mjuk säng. Den ene efter den andre ger sig ut i rusket, ljusen släckes efter den siste ock kvällen är ett minne blott.             Undertecknat ”Puma”

Visst är det en underbar skildring som den gode ”Puma” bjuder på! En träningsafton för drygt hundra år sedan, men byt ut några av namnen och det kunde lika gärna ha varit hallen i går kväll. En ytterligare likhet är att under vintern 1919 rasade ”Spanska sjukan” fortfarande över världen. Drygt 37.000 svenskar strök med och flera av ÖIS-arna, inte minst Erik Lemming, var illa däran under lång tid.

Det har också sex gånger avgjorts SM-tävlingar i Exercishuset, närmare bestämt i stående hopp. Första gången (1914) var det Lyckans Soldater som arrangerade. 1919 var det dock ÖIS som stod värdskapet. Sedan arrangerade IK Vikingen 1929 innan ÖIS åter var värd såväl 1932, 1944 som 1952.

Ivar Sundbom tog SM-guld i stående höjd vid SM i Exercishuset 1919. 1.52m och dessutom silver med 3.12m i stående längd. Så småningom blev han nationalekonom och professor!

Charles Lomberg, som inte vill plocka av långkalsongerna för att vaktis snålade med koksen, tog OS-brons i tiokamp i Stockholm 1912. Segrade gjorde en viss Jim Thorpe!

Hur många ÖIS-are har klarat två meter i höjd?

Höjdhopp är tveklöst en av Sällskapets allra främsta grenar genom historien. Därför kan det vara lite intressant att ta en titt på vad som skett hittills.

Hela 41 stycken ÖIS-are ingår i tvåmetersklubben i skrivande stund! En mäktig siffra som jag är övertygad att ingen annan svensk förening matchar. Första gången en ÖIS-are klarade två meter i höjdhopp var 1946, närmare bestämt den 11 juli. Då klarade Gunnar Lindecrantz 2.01m vid en internationell tävling i Prag i dåvarande Tjeckoslovakien. Detta var tillika ett nytt svenskt rekord som kom att stå sig till 1952. Vid Europamästerskapet i Oslo 1946 kom Lindecrantz femma med 1.93m.

Den 41:e och senaste medlemmen i klubben är Lukas Edqvist som tog två meter för första gången på Vallen i juli månad. Vid JSM i augusti tangerade han så Lindecrantz notering på 2.01m. Ett spann på 74 år och mellan dessa bägge klarade ytterligare 39 stycken drömgränsen.


Gunnar var den förste och Lukas var den senaste… Carbe till höger ingår också i de 41:s gäng

Lindecrantz teknik var en utveckling av den ursprungliga saxtekniken. Därefter gick man över till dykstil och där har den 178 cm långe Olle Johansson hoppat högst med sitt segerresultat 2.10m från SM 1966.

Flopteknikens inträde efter OS 1968 revolutionerade grenen och en viss Patrik Sjöberg höjde under åren 1984-87 klubbrekordet med osannolika 31 cm upp till klassiska 2.42m 1987. Givetvis står han i särklass i klubbstatistiken, men vi har faktiskt ytterligare hela fem man som hoppat över 2.20m.
Christian Olsson valde tresteget före höjdhopp, men han hade tveklöst kunnat konkurrera i världstoppen även i denna gren. 1999 vann han Junior-EM på 2.19m. Vid RödBlå Vinter 2002 klarade han hela 2.28m och det med god marginal.

Den evigt unge Ola Carlsson klarade 2.22m som bäst, liksom supertalangen Thomas Bipella och Joel Spolén. Sjätte (och senaste) man över 2.20m var Emil Svensson som vann Inne-SM 2016 på just 2.20m.

Fotot taget på den magiska dagen när Emil knäckte 2.20m i Malmö

Av de 41 är det 40 män och en kvinna! Mellan åren 2005 och 2014 radade Emma Green upp en fullständigt sagolik svit då hon gick till final vid ELVA RAKA INTERNATIONELLA MÄSTERSKAP UTOMHUS I RAD!

Höjdpunkten var när hon klippte tvåmetersgränsen och tog hem silvret vid EM i Barcelona 2010 med sitt slutgiltiga personrekord 2.01m!
I den här makalösa sviten ingick också två stycken OS-finaler, 2008 och 2012. 2008 var hennes placering nionde vid tävlingens slut. I skrivande stund har den förbättrats till sjätte i takt med att hennes motståndare en efter en fällts för doping! En trist realitet i dagens elitidrott…


Segern vid SM inomhus i Friidrottens Hus 2014 var ett av totalt 18 stycken SM-guld!
17 i höjdhopp och 1 i längdhopp (6.41m 2005).

Här kan du läsa allt om Emmas fantastiska karriär!

Hur många SM-guld har totalt tagits av ÖIS-are? Ja det är faktiskt inte en helt okomplicerad frågeställning att reda ut…

Den allra förste var i alla fall Nils Ericsson som vann det första SM-guldet som delades ut. 1896 vann han premiär-SM i Helsingborg på 1.58m.

Jag kommer fram till totalt närmast osannolika 113 stycken. Detta fördelat på 57 stycken för seniorer, 26 för juniorer och 30 för ungdom! Men höjdhopp är höjdhopp, med eller utan ansats… I denna siffra ingår hela 18 stycken guld i stående höjdhopp för manliga seniorer.

Emma Green toppar listan på totalt 20 SM-guld (17 senior + 3 junior). Hon följs av Patrik Sjöberg som hann med att ta 15 stycken (11 senior + 4 ungdom). Trea ligger Allan Gustafsson med 10 stycken. Vem i hela friden är det kanske någon undrar. Jo, det var kungen av stående höjdhopp som plockade hem sina segrar under perioden 1939-52 och dessutom kompletterade med 4 guld i stående längdhopp. Han höjde det svenska rekordet i etapper upp till 1.63m 1939. Då skall det understrykas att man på den tiden hoppade ”Stående saxhopp” och landade på fötterna! Testa det så får Ni en uppfattning om hans bedrift. Hans toppnotering var endast 4 cm under världsrekordet som en amerikan höll på 1.67m. Det första av sina svenska rekord (1.60m) satte han för övrigt vid en tävling i Marstrand, säkerligen enda gången en svensk rekordnotering noterats i denna västkustidyll.

I tidningen ALL SPORT skrev man följande: Världsrekordet hägrade men annat kom emellan
”Det är klart att jag började fundera så smått på att komma åt världsrekordet på 1.67, som hålles av amerikanen Goehring, men så kom inkallelsen till Uddevalla, och det var ingen idé att tänka på saken. Jag tyckte förstås att jag hade god tid på mig, men så drog kriget ut på tiden.”
En excerciskamrat till Allan berättar att ingen kunde som denne förgylla tillvaron på luckan. En dag när kompaniet hade marscherat 6 mil hoppade Allan – direkt efter återkomsten – över en ribba som låg på 1.55! Vanligtvis tog han nyssnämnda höjd med marschkängor och 1.58 med overallen på, dock inte alltid omedelbart efter en manöver…

Ray Ewry är tidernas främste ståendehoppare med 10 OS-guld i höjd o längd. Så här hoppade han stående höjd. 167½ som högst! Dessutom 10.86 i stående tresteg. Till saken hör att han som barn hade polio och satt i rullstol.

Här följer den kompletta listan på ÖIS samtliga 41 tvåmetershoppare till dags dato:

Patrik Sjöberg-65                         2.42      87
Christian Olsson-80                     2.28i      02
Ola Carlsson-75                           2.22      02
Thomas Bipella-84                       2.22      03
Joel Spolén-83                             2.22      06
Emil Svensson-89                        2.20i      16
Yannick Tregaro-78                     2.17      96
Daniel Johansson-73                    2.15i      97
Daniel Lennartsson-88                 2.14i      11
Johan Brink-58                            2.11      79
Martin Eriksson-83                       2.11      02
Olle Johansson-39                        2.10      66
Jan From-55                                2.10      74
Andreas Block-73                        2.08      94
Jeremy Price-63                          2.08i      86
Isak Persson-95                           2.07      20
Christer Johansson-82                 2.07i      01
Viljo Nousiainen-44                      2.06      74
Hans Albertsson-40                     2.05      67
Staffan Pettersson-49                   2.05      75
Jan Olsson-57                              2.05      76
Johannes Björck-62                      2.05      81
Mikael Ranneklev-63                   2.05      83
Mats Nilsson-72                           2.05      94
Ousainou M´Bye-80                     2.04      01
Per Strömberg-57                        2.03      74
Filip Björklund-98                         2.03      19
Arvid Ryberg-98                         2.03i      18
Glenn Älveblad-55                       2.02      75
Jon-Arnar Magnusson-69            2.02i      03
Gunnar Lindecrantz-21                 2.01      46
Emma Green                               2.01      10
Lukas Edqvist-02                         2.01      20
Johan Malm-84                           2.01i      01
Jonathan Carbe-90                      2.01i      08
Jan Pettersson                             2.00      59
Tommy Hämäläinen-68                2.00      88
Mikael Jokinen-74                        2.00      92
Christian Thomasson-77               2.00      94
Alhaji Jeng-81                             2.00i      03
Fredrik Sangberg                         2.00i      20

Mikael Ranneklev är en av de 41. Fast i själva verket var han bättre än Patrik Sjöberg! Se på klippet nedan så får Ni klara besked… Våldsamt festligt!

Och snackar vi ÖIS och höjdhopp så kan vi inte undanhålla historien om Olle Johansson och EM 1966! Den 178 cm långe Olle vann sensationellt SM på 2.10m – 32 cm över sin kroppslängd i dykstil. Efter ett oöverträffat mygel togs tvåan, trean och fyran ut till EM i Budapest…

Och snackar vi höjdhopp så kan vi naturligtvis inte förbigå när vi slog (ett högst inofficiellt) världsrekord i hundramannahoppning den 26 mars 2011.
Hela 148 ÖIS-are tävlade och de hundra främsta noterade 161.16 meter. Resultatlista


Startfältet i hundramannahoppningen den 26 mars 2011.