En solig dag på Stenkullen
Som gammal idrottsledare måste jag erkänna att Kraftmätningen är min absoluta favorittävling under friidrottsåret!
Det här är idrott när den är som allra bäst. En lagtävling för flickor och pojkar 13-15 år. Sex individuella grenar plus stafett står på programmet under en intensiv tävlingsdag. Först tre grenar, sedan en lunchpaus och sedan resten av programmet.
I år hade vi kanske inte riktigt flyt om sanningen skall fram. På den inledande häcklöpningen visade Wilhelm Rietz Örnros och Martin Walman prov på utmärkt teknik och klarade tre steg mellan häckarna… Ända fram till sista häcken där de fastnade. Martin slog en rejäl kullerbytta medan ”Wille” lyckades hålla sig på benen.
Oavsett detta hann de demonstrera att deras framtid är som häcklöpare!
Även Sophia Dahlbäck lyckades med konststycket att klara trestegsrytmen ända in i mål och noterade goda 14.70 sek på 80m häck.
Martin Walman revanscherade sig dock med nya personbästa i såväl längd (4.87m) som höjd (1.52m).
Vårt stafettlag på 6×200 meter.
Oturen fortsatte på 800m där Ingmar Dahlin gjorde ett utmärkt lopp och gick i mål under 2.30. Bara för att bli diskad för att ha gått in på gemensam bana något för tidigt. Nu blev unge (född 2011) Jonathan Moström istället vår bäste med 2.36.93.
Bland tjejerna var Sarah Svartborn snabbast med 2.40.82. Hon har kämpat med en stukad fot i vinter men är på rätt väg igen.
Vårt lag var förstärkt med två tjejer från Majorna, Stina och Embla. Embla var bästa spjutkastare i laget med fina 24.10m. De verkade trivas utmärkt i sällskapet.
Roligt också att Ola Carlsson kom hem från Spanien med sin dotter Emma som deltog i favoritgrenen höjd (fattas bara annat) samt längd och kula. Ola låg också i ordentligt. Han instruerade i höjd och var funktionär både här och där.
Även om vår insats inte räckte till final i år så var det precis lika roligt som vanligt. Laganda och kämpaglöd var som alltid på topp.
Glada miner efter 7 timmars tävlande på Stenkullen!
