Minnesord över Thomas Kyöttilä

Cancer är en avskyvärd sjukdom. Den uppkommer i tusen olika former och kan bryta ner den mest livskraftige. I Thomas Kyöttilä mötte denne mördare emellertid en fullvärdig motståndare. Redan 2015 drabbades Thomas av magcancer med dålig prognos. Han kämpade sig dock tillbaks och tillfrisknade efter lång behandling. Under årens lopp har han därefter drabbats av flera svåra återfall som krävt omfattande operationer och tung strålbehandling. Varje gång har han med järnvilja rest sig och kämpat sig tillbaks till såväl arbetet som tränarskapet.

Igår kom dock beskedet att kampen var över. Det är inte mer än två veckor sedan han sista gången stod nere i Friidrottens Hus och hjälpte ungdomarna att lära sig hoppa stavhopp. Det var uppenbart att han var medtagen men han fullföljde sin uppgift ända in på mållinjen.

Thomas växte upp i Resteröd utanför Ljungskile. Mamma Gunvor och pappa Veikko fick tre pojkar: Lars-Erik (född 63), Thomas (66) och Håkan (68). För dessa var handlade det tidigt om idrott. När Thomas och Håkan började med stavhopp i Hälle så byggde deras entusiastiske fader en stavbana åt honom hemma på bakgården. Trodde ni att familjen Duplantis var först med sådant så trodde ni fel. I närliggande Munkedal hade pappa Torstensson redan några år tidigare byggt en stavbana åt sina bägge söner Alf och Roger hemma på gården. I Bohuslän lämnas inget halvgjort.

1984 flyttade Thomas till Göteborg där Pekka Dahlhöjd blev hans tränare och IK Vikingen hans klubbtillhörighet. Så småningom fick han jobb på NEXA Trading som blev hans arbetsplats under hela hans vuxna liv. Även under de sista tunga åren var han välkommen att jobba precis så mycket som han orkade. Personrekordet i stav kom att fixeras till 4.90m, vilket han klarade vid Stavgalan i Nordstan i mars 1990.  Han avslutade sin egen karriär något senare och blev omgående tränare tillsammans med Pekka. 2001-2015 var han även landslagscoach vid landskamper och Internationella Mästerskap.

Låt mig få återge några rader ur minnesorden från Pekkas begravningsceremoni i Friidrottens Hus 2013:

”Det går inte att tala om tränaren Pekka utan att också nämna Thomas Kyöttilä. Den högljudde och hetsige Pekka och den lågmälde, eftertänksamme Thomas skapade tillsammans en sagolikt stark enhet, de kompletterade varandra perfekt.  Deras gärning de senaste 25 åren är unik i sin omfattning inom svensk friidrott. Det är ingen slump att Sveriges genom tiderna tre främsta manliga stavhoppare, Jansson, Klüft och Jeng, haft Pekka & Thomas som tränare genom ungdoms och juniorår ändå upp i seniorålder. När tjejerna fick stav på programmet under nittiotalet så hakade man på direkt. Flera av de allra tidigaste landslagshopparna kom från Göteborg.

De flesta så kallade elittränare brukar nöja sig med att få fram en stjärna och sedan försöka sola sig i glansen av denna så mycket och länge som möjligt! Icke så i Pekkas och Tomas ”stavhoppsfabrik”. Det var något av en massrörelse där nya ungdomar ständigt slussades in. Ja ungdomar förresten, de hjälpte alla som ville förkovra sig i stavhopp.

Gissa hur många SM-medaljer aktiva från Pekka o Thomas träningsgrupper tagit i stav 1990-2013?
Senior, junior och ungdom inräknade – 370 stycken! Smaka på den siffran, 370 stycken! Ett monument över en livsgärning!”

 

Snäll och hjälpsam. Det är så de flesta beskriver Thomas, det är så han blir ihågkommen.

Nu har Thomas följt efter Pekka. Vi får hoppas att Vår Fader har överseende om de bägge klämmer en bärs tillsammans, de har säkerligen mycket att prata om.

Tack för allt du gjort för Svensk Friidrott och vår klubb, Thomas! Du lämnar ett stort tomrum i Friidrottens Hus.

En tränarduo utan dess like.

 

ÖIS har beslutat att fortsättningsvis dela ut Pekka och Thomas Hederspris till lovande stavhoppare årligen vid Världsungdomsspelen.

 

PS: Läs gärna Oscar Jansons varma skildring av sin tränare på facebook.

Per Crona