Gångsporten har haft ett lite märkligt förhållande till friidrotten i Sverige. I praktiskt taget alla andra länder har den varit en naturlig del av friidrotten, en gren bland alla andra. Så dock inte i Sverige. Jo, från början ingick gången i friidrotten men från och med 1934 bildade man ett eget förbund med egna mästerskap.

Inte förrän 2023 togs gång in i Svenska Friidrottsförbundet. Flera tidigare försök hade röstats ner men nu följde vi äntligen alla andra länders exempel. Idag har Sverige en världsstjärna i Perseus Karlström. John Ljunggren och John Mikaelsson har vunnit Svenska OS-guld i gång.

Men vad har detta med ÖIS att göra? Vi har väl aldrig haft några gångare? Jo det har vi faktiskt haft, även om det var ett tag sedan.

Redan 1905 fick ÖIS sitt första SM-guld när Karl Stafsing vann 5 km på 25,15,8. Året därpå vann han åter, på något sämre tid. 1907 togs tredje raka SM-guldet på sträckan, denna gång genom Einar Rothman (25.13.0). 1913 vann Birger Johansson 10 km på 51,41,2.

Nästa gången ÖIS tog en individuell SM-seger var 1941 och mannen som utförde den prestationen var Åke Rundlöf. Hans tid var briljanta 44,19,8. Efter den segern blev han rejält uppmärksammad och förutspåddes en lysande framtid. Någon vecka senare slog han nytt svenskt rekord på sträckan i Mariestad. Efter en rafflande strid besegrade han den blivande OS-vinnare John Mikaelsson och fick tiden 43,32,2. Faktum är att han rent av nosade på världsrekordet! Han låg endast 7 sekunder över detta men funktionärerna informerade honom aldrig om detta. Med bättre matchning hade han kanske rent av kunnat nå rekordet…

Slutet av fyrtiotalet gav två stycken SM-segrar i lagtävlingar. 1948 tog trion Zachrisson-Johansson-Blidberg guldet på 25 km. 1949 vann man lagtävlingen på 10 km med Lars Hindmar – Folke Zachrisson och J Blidberg. Lars Hindmar vann även individuellt guld på 10 km samma år.

ÖIS gångsektion bildades 1942 men dess historia blev relativt kort. Den tynade bort i början femtiotalet.

Vid årets veteran-SM dök gamle medlemmen Stefan Hjärpe upp och tog segern i M65. Vad framtiden innehåller återstår att se. I nuläget är konkurrensen på juniorsidan mycket klen och det finns goda möjligheter att vinna SM-medaljer för den som är intresserad.

VÅRA SVENSKA MÄSTARE I GÅNG

5 km
1905   Karl Stafsing                                        25.15.8
1906   Karl Stafsing                                        26,20,6
1908    Einar Rothman                                     25,13,0

10 km
1913   Birger Johansson                                 55,41,2
1941    Åke Rundlöf                                         44,59,6
1949    Lars Hindmar                                       47,16,8

10 km lagtävling
1949                                                            2.21.41.7
Lars Hindmar – Folke Zachrisson – J Blidberg

25 km lagtävling

1948                                                            6.36.24.2
Folke Zachrisson – Arne Johansson – J Blidberg

 

Det har inte hänt speciellt mycket på adelskalendern Sprint under 2025. Fyra personer har gjort förbättringar.

Carl Bengström drygar ut sin ledning på herrsidan tack vare sitt stiliga klubbrekord på 400m med 45.38 vid Lag-EM.

Liam Kennon avancerar ända upp till tionde plats med sina nya rekordnoteringar 10.81 – 21.82 – 49.56.

Albin Hagstedt slog till med fina 48.49 sek på 400 meter. Han behöver dock kapa en del på sin 100-notering för att avancera ordentligt i listan. En sträcka han tävlat mycket sparsamt på.

Elna Wester ligger kvar på fjärde plats på den kvinnliga sidan trots sina mäktiga 52.32 på 400 meter. Tyvärr hade hon aningen för stark medvind i sina 23.78 på 200 meter vid JSM.

Marcus Thornée undrar någon kanske över? Hans 21.37 på 200m och 47.02 på 400 meter är toppnoteringar, men tyvärr har han inte tävlat på 100m sedan han kom till ÖIS. Det räcker med ett lopp kring 11 blankt för att han skall gå in högt på listan.

Adelskalender sprint

 

För knappt två veckor sedan fick vi det chockartade beskedet att Svenska Friidrottsförbundet placerat Finalen i Lag-SM samma helg som Världsungdomsspelen. Tävlingen skall ingå i ”SM-veckan ” som detta år går i Karlstad den 22-28 juni. Vi meddelade då omedelbart att vi kan deltaga någon av dagarna 22-24/6, det vill säga måndag till onsdag. Världsungdomsspelen inleds torsdag 25/6.

Då fick vi veta att Lag-SM skulle avgöras lördag-söndag, uppdelat på två dagar. Detta innebär att vi tvingas lämna återbud då vi omöjligen kan genomföra bägge tävlingarna samtidigt. ÖIS är en liten förening med ca 200 betalande medlemmar och det krävs att samtliga hjälper till för att vi skall kunna genomföra Europas största årliga ungdomstävling.

Det berör såväl herr- som damlag. Herrarna var direktkvalificerade efter tredjeplatsen ifjol. För damerna står en kvalmatch på programmet, preliminärt den 10 maj i Lerum. Om vi vinner denna matchen, vilket är mycket möjligt, tvingas vi dock lämna återbud till finalen även här.

Givetvis är detta ett dråpslag. ÖIS har satsat hårdare på Lag-SM än kanske någon annan klubb. Herrlaget har dominerat de senaste åren och har radat upp följande serie:
2020   Guld
2021   Silver
2022   Guld
2023   Brons
2024   Guld
2025   Silver

Damlaget nådde finalen i Lag-SM första gången 2021. Två år senare tog vi hem silvret, hack i häl på IF Göta, Karlstad.

Vi har inga förhoppningar om någon förändring av tävlingsprogrammet. I och med att SVT sänder direkt så är läget helt låst.

Vad det innebär för framtiden är oklart. Vi anser att vi bör placeras i kvalmatch nästa år då vi ”tvingats” avstå på grund av kollisionen med Världsungdomsspelen. Men det kan också innebära att vi tvingas börja om från början i division 2 Götaland.

Den resan har vi gjort en gång tidigare. 2013 startade vi i Habo och efter sju raka segrar gick vi rakt igenom hela seriesystemet och hade sånär vunnit Lag-SM direkt (vi kom tvåa).

Givetvis känns detta otroligt tråkigt. Finalen i Lag-SM har varit en given höjdpunkt på säsongen.

Vi får dock inte låta oss nedslås! Först skall vi genomföra de bästa Världsungdomsspelen någonsin den 25-28 juni. Sedan tar vi itu med återmarschen i Lag-SM!

 

 

Söndag 16 november arrangerar ÖIS i samarbete med Korpen en tävling i stående hopp. Såväl längdhopp, höjdhopp som tresteg utan ansats står på programmet. Detta är ju klassiska olympiska grenar som stod på programmet under de tidiga olympiska spelen.

Första start kl 12.15
Klasser: Män och kvinnor
Anmälningsavgift: 0 :-

Anmäl här

Mer information: saag@telia.com

Alla är välkomna att prova på.

ÖIS har ju faktiskt klubbrekord i dessa grenar. Under pandemin arrangerade vi ju ett klubbmästerskap i stående längd som vanns av Tobias Carlryd på förnämliga 3.41m!
Allan Gustafsson innehar rekordet i stående höjd (med saxstil!) på 1.63m sedan 1939. Han tog totalt 14 stycken SM-guld i stående höjd o längd.
Stående tresteg utövades inte lika flitigt. Uno Asplunds 9.67 sedan 1931 gäller fortfarande som rekordnotering. Vad säger du Gabriel Wallmark?

På damsidan är det svårare att rota fram klubbrekord. Judith Wagersten vann klubbmästerskapet under pandemin på 2.66m. Dessutom har jag för mig att Engla Nilsson hoppade 1.45m i stående höjd i somras.

Klubbmästerskapet 2020

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Föreningsövergångarna publicerades igår och vi hälsar följande tre aktiva välkomna till Sällskapet!

 

Namn/födelseår: Hjördis Selldén-Torle, född 2009
Tidigare föreningar: IFK Halmstad och Båstads GIF
Gren(ar): stavhopp: 3.52m
Tränare: Gustaf Hultgren

Namn/födelseår: David Thilén, född 2005
Tidigare föreningar: IF Kville
Gren(ar): diskus
Tränare: Arwid Koskinen

Namn/födelseår: Albin Östman, född 2005
Tidigare föreningar: Lerum Friidrott
Gren(ar): slägga
Tränare: Tracy Andersson

 

Vi hälsar de här tre lovande ungdomarna hjärtligt välkomna till Sällskapet! Samtliga tre har dessutom ytterligt kvalificerade tränare som säkerligen kommer lotsa deras idrottskarriärer i en positiv riktning.

Noterbart är dessutom att det är just i våra två svagaste grenar vid senare års Lag-SM, slägga och diskus, som vi får förstärkningar. Detta kan innebära värdefulla pluspoäng i vår kamp att återta titeln vid Lag-SM 2026.