VM-brons och svenskt rekord för Carl!

Den sista rapporten inför Belgradresan sa att Carl var förkyld… Det innebar att åtminstone jag skruvade ner förväntningarna, men det visade sig vara fullständigt felaktigt. Det märktes sannerligen inte några sjukdomssymptom när han smärtfritt sprang hem sitt försöksheat på 46.45 lördag förmiddag.

Samma kväll var det dags för semifinal där han ställdes emot bland andra USA:s Trevor Bassitt. Nu imponerade Carl om möjligt ännu mer när han vann den andra semin på 45.92 sek, en enda hundradel från hans personliga rekord. Tiden var för övrigt snabbare än Trinidads Jereem Richards 46.15 från den första semin.

I finalen på lördag kväll var det Richards som öppnade i ett ursinnigt tempo och passerade 200m på 20.84 sek. Kanske inte helt oväntat med tanke på att hans personrekord på 200 meter lyder på mäktiga 19.97 sek. 400m är han dock betydligt mer orutinerad på trots att han ingick i Trinidads guldlag från VM 2017 på 4x400m (2.58.12).
300m passerades på grymma 32.29 av Richards som på upploppet dock stumnade något och hotades rejält av USA:s Bassitt. Ettan och tvåan slog dunderpers med 45.00 respektive 45.03 sek. Men tätt bakom kom Carl in på sanslösa 45.33, vilket innebar att Jimisola Laursen ålderstigna svenska rekord på 45.59 äntligen kunde strykas ur rekordlistan. Notera också att vi även fick se ett danskt rekord genom Benjamin Lobo Vedel som blev fyra på finfina 45.67 sek.

Att Carl efter denna urladdning med tre maxlopp inom 36 timmar inte kunde springa i det svenska laget på 4x400m är inte så konstigt. Han ersattes dock av träningskompisen Kalle Wållgren fick göra mästerskapsdebut genom att springa det tredje sträckan. Hans sträcktid var utmärkta 47.32 sek. 3.09.48 räckte inte till final men det var ändå en god insats.