En stolt historia och en spännande framtid
Väggen i korridoren mellan Crona och undertecknad (Tedenrud) pryds numera av en gammal tavla i trä med ett stort antal mässingplaketter. Fram tills nyligen stod den bara i ett förråd och samlade damm, men när den inte längre fick plats i förrådet stod valet mellan att sätta upp den på väggen eller slänga den på tippen. Valet föll på det förstnämnda. På mässingplaketterna stoltserar namn som Kell Areskoug, Håkan Lidman och Hans Jagenburg. För de flesta av oss säger namnen antagligen ingenting, men frågar man Crona så kan man få sig en rejäl utläggning om var och en av dem.
Vad har de då gemensamt? Jo, de har alla varit Svenska Mästare i friidrott utomhus! Och de är alla ÖISare.
Crona kände dock att tavlan inte var nog (vi har ju även inomhusmästare och juniormästare) så nu hänger också 8 sidor till i storlek 12 Arial vid sidan av tavlan. Större text än så kan man ju faktiskt inte ha om vi inte ska breda ut oss hela vägen bort mot GKIK:s kansli. Det ska ju trots allt få plats hela 620 titlar!
Det är ingen tvekan om att ÖIS är en klubb med historia. En historia vi måste förvalta.
ÖIS är också en klubb med en framtid. Vi har en större ungdomsverksamhet än tidigare och vi har börjat utnyttja den tränarkompetens vi har även i de yngre åldrarna. Det utbytet tror jag kan leda till fler ÖIS:are som når längre. Kanske hela vägen till titel 621, 622, 623…
När jag såg annonsen om tjänsten hos ÖIS för snart 1 1/2 år sedan så blev jag inte bara intresserad för att jag ville jobba med friidrott. Jag blev intresserad för att ÖIS i mina ögon var en av de främsta elitklubbarna i Sverige.
Jag sms-ade Yannick och frågade ut honom om ÖIS. Han skrev då bland annat att ”I ÖIS vill vi att alla ska få möjligheten att nå världseliten”. Inte bara så bra som möjligt, utan VÄRLDSELIT.
Senare när jag börjat min tjänst bad jag Crona om en bakgrundstext om ÖISare från förr. Han tog med mig ut i hallen och pekade upp mot de 5 bilderna på världsrekordhållare som hänger på kortsidan mot andra våningen. ”De har alla varit ÖISare”.
Det blev en lång introtext det här. Egentligen skulle jag ju bara berätta hur inspirerande det känns att kliva in i rollen som klubbchef. Men det förstod ni kanske redan. Jag hoppas kunna vara kvar här länge nog att se oss ta många fler titlar.
Vad gör då ÖIS speciellt? Jag tror att de tre dagarna på Ullevi helgen efter midsommar är det som visar vad vi är gjorda av. Den visar vilken samlad kompetens och vilket brinnande engagemang som finns här. Om man ska välja två saker som behövs för en förenings utveckling så är det nog de två sakerna som skulle komma högst på min lista. Just att hjälpa till att sprida kompetensen inom föreningen kanske är den viktigaste uppgiften för mig som klubbchef.
Jag har hunnit se friidrotten ur många olika perspektiv. Jag har varit aktiv själv, med drömmar om att nå långt. Jag tränade då med Stefan Holm och följde på nära håll hans väg upp till världseliten. Jag gjorde sedan en resa på 10 år som ideell tränare från ungdom upp till seniorelit. 10 år där jag gick min egen väg och gjorde det jag trodde på. Jag har också sett tränarskapet från ett annat perspektiv där jag ödmjukt fick stå vid sidan av och lyssna på en av världens främsta tränare. Min tränarroll nu som tränare för Emma som gör sin sista säsong är helt annorlunda mot den tränarroll jag hade för några år sen. Ändå med samma ambitioner. Att maxa det som finns.
I Göta satt jag i styrelsen i 6 år och fick en bra inblick i hur en förening styrs. På Karlstads Universitet pluggade jag ekonomi i tre år, så bokföring är heller inget nytt. Det som var mest nytt för mig här i ÖIS var nog att driva arrangemang. Alla de här olika rollerna har gett mig olika perspektiv på friidrotten. Med den bakgrunden tror jag mig ha en stor förståelse för helheten. En förståelse som jag tror blir viktig i min nya roll.
De som känner mig vet att jag älskar att maxa saker. Det kan ibland bli lite löjligt. Som när håret ska ligga exakt rätt. Eller när man ska förbättra ett träningsupplägg så att det blir perfekt. Eller bara att skriva den här texten, som jag börjar undra om jag nånsin blir klar med…
Jag vill maxa ÖIS också. Jag vill hjälpa till att få ut det bästa ur var och en av er! tränare, aktiva, funktionärer. Det är alltid roligast att göra något riktigt jäkla bra. Något som gör att vi mår så där gott inombords som vi nästan inte kan förklara. En stolthet. I det här fallet en stolthet över att bära ett klubbmärke.
//Per Tedenrud
