En vykort från Doha, signerat Yannick

VM i Doha var annorlunda på många sätt.

– Mästerskapet gick sent, nästan en månad efter en vanlig säsongsavslutning.

– Det var väldigt lite publik inledningsvis och när arrangören några dagar in i mästerskapet skickade dit militärer och skolklasser blev det snabbt väldigt stökigt på läktaren. Normalt är friidrottspubliken på ett VM väldigt kunnig – men så var det inte nu. Som galnast var det när hemmahoppet Mutaz Barshim vann höjdhoppet i en händelserik och dramatisk höjdfinal. Då var arenan fullsmockad. Ironiskt nog satte Dalilah Muhammad världsrekord på 400m häck samtidigt men det fick förvånansvärt lite uppmärksamhet inne på stadion. Dock måste sägas att det var härlig afrikansk karnevalsstämning under alla långlopp inne på arenan, framför allt sjöng och dansade Kenyaner och Etiopier, men även Uganda syntes och hördes mycket.

– Det var väldigt varmt ute, så varmt att man inte ville vara ute. När solen gick ner blev det lite mindre varmt men då ökade luftfuktigheten avsevärt och svetten rann även i promenadtempo. Marathonlöparna och gångarna utsattes för nästan orimliga förhållanden, men Svenskarna var väl förberedda och bemästrade situationen bättre än de flesta. Inne på tävlingsstadion var det perfekta förhållanden med hjälp av AC och därför tränade och värmde de flesta upp inomhus inne i det galet stora Aspire Dome komplexet. På något sätt kändes det nästan som ett inomhusmästerskap eftersom den stora Khalifa Stadium kunde hålla den naturliga varma fuktiga utomhusluften utestängd.

Trots allt detta var det generellt en väldigt hög resultatnivå på tävlingarna och det var många härliga fighter. Manlig kula tog nog priset ändå. Redan i första omgången stötte Tomas Walsh, NZL 22.90m, fjärde längsta stöten genom alla tider, längsta stöten på 29år, nytt mästerskapsrekord, bara 22cm från Randy Barnes galna världsrekord – och när tävlingen var slut blev det ”bara” en bronspeng till Walsh! I sista omgången gick två, inte en utan TVÅ Amerikaner förbi! Joe Kovacs vann med en centimeter 22.91m och även Ryan Crouser (22.90m) trängde sig före i resultatlistan med en bättre andra stöt.

I den manliga svenska VM-historiken inför Doha hade Sverige tagit tre medaljer. Två guld av ÖISarna Patrik Sjöberg som vann höjdhoppet i Rom 1987 och Christian Olsson som vann tresteget i Paris 2003. För två år sedan, 2017 tog Daniel Stål från Spårvägen silver i diskus – nu klev han upp högst upp på prispallen, trots lite skakig kastning, utan någon riktig bra träff visade han sin otroliga kapacitet och vann rätt så säkert ändå!

Det blev även ett fantastiskt silver till unga Armand ”Mondo” Duplantis som tävlar för Uppsala efter en rafflande stavtävling. När Mondo klarade 5,97m i tredje försöket satte han hård press på världsettan Sam Kendricks som då bara hade ett försök kvar på den höjden. Om Kendricks rivit hade Mondo vunnit, men han klarade och behöll ledningen. Nästa höjd 6.02m blev för svår för båda.

Så guld till Stål och silver till Duplantis och även ett brons till Perseus Karlström på 20km gång blev den Svenska medaljskörden i Doha!

 

ÖISarna hade tyvärr inte flytet på sin sida, Melker Svärd Jacobsson fick en känning i baklåret på förberedelselägret i Rom och valde att avstå att hoppa på VM. Melker som var tvåa på inomhus EM och hoppade 5.82m i vintras har bevisligen hög kapacitet. Han har sikte på att fortsätta utvecklas och kommer göra allt för att vara i toppform på OS i Tokyo nästa år.

Även Michaela Meijer har hög kapacitet, hon hoppade 4.75m inomhus och hennes årbästa 4.70m hade räckt till final. Men tyvärr hindrade känningar i hennes fötter henne från att kunna förbereda sig optimalt och prestera på topp nu på VM.

Vi är stolta över att ha fortsatt ÖIS-representation på VM och önskar tränare Gustaf Hultgren och sina adepter lycka till med förberedelserna inför kommande stora internationella mästerskap.

Yannick Tregaro