ÖIS friidrott kommer att arrangera Friidrottsskola i sommar under veckorna 25,26 och 33 på Slottsskogsvallen. Flickor och pojkar födda 2007-2011 är välkomna att deltaga.

För dig som vill prova på friidrott är vår friidrottsskola ett perfekt tillfälle. Under veckan kommer våra engagerade ledare, bestående av killar och tjejer som idag tränar i vår juniorverksamhet, låter er prova de flesta av friidrottens grenar.

I sommar har vi ett delvis annorlunda upplägg än tidigare. Vi kör heldagar (09-15) och såväl lunch som mellanmål ingår i avgiften.

För vilka: Barn födda 2007-2011

Tider:
Vecka 25:   Måndag 15/6 – Torsdag 18/6    kl 09.00 – 15.00
Vecka 26:   Måndag 22/6 – Torsdag 25/6   kl 09.00 – 15.00
Vecka 33:   Måndag 10/8 – Torsdag 13/8   kl 09.00 – 15.00
Plats:         Slottsskogsvallen (närmsta hållplatser är Marklandsgatan och Botaniska Trädgården)
Pris:           1000:-/vecka och barn, lunch och lättare mellanmål ingår.

Maila er anmälan till friidrott@ois.se. Ange barnets namn och fullständiga personnummer samt mail, telefon och fullständig adress till kontaktperson.
Ange också eventuella allergier!

Betalning senast fredag veckan innan friidrottskolan till Swishnummer 1230915520 eller till bankgiro 886-0017. Ange barnets namn vid betalning.

OBS! Antalet platser är begränsat varför du inte skall vänta med din anmälan.

Med tanke på pågående Covid 19-situation kommer ÖIS Friidrott lyssna på och följa gällande rekommendationer från svenska myndigheter. Det innebär att vi ser över gruppsammansättningar med mera, samt att det kan komma snabba beslut som innebär förändringar i planeringen.

Sätt en kamera i händerna på Glenn Johansson och det händer magiska och märkvärdiga saker! Här kommer hans 5½ minuter långa skildring av helgens Klubbmästerskap för de yngsta. Tro det eller ej men han har lyckats fånga samtliga 38 tävlande på bild!

Mycket nöje!

Den kompletta resultatlistan

Den fjärde augusti 1991 hade Jörgen Carlsson och Billy Tornström en oförglömlig duell på Stenkullen som slutade med att bägge klarade det nya distriktsrekordet 5.24. Det skulle visa sig bli det slutliga personrekordet för bägge två.

Billys fortsatta karriär saboterades av en rad skador. Jörgen däremot höll en hög standard under många år och klarade fem meter eller högre varje år från 1990 till 1997 med en ny topp 1995 (5.16m). Som bäst fick han med sig ett SM-brons 1991.

Nu hade det dock dykt upp en ny lovande junior i klubben som utvecklades i rask takt. Patrik Kristiansson plockade klubbrekorden i ungdomsklasserna och tog sitt första USM-guld 1992. Det första femmetershoppet kom redan i augusti 1994, 5.06m vid 17 års ålder!
Det första internationella mästerskapet var Junior-EM 1995 där han kom sexa på 5.00m, efter 5.10m i kvalet. Året därpå kom dock det stora genombrottet då han tog silver vid Junior-VM i Sydney, Australien på hela 5.30m!

1997 höjde han klubbrekorden till 5.51 inomhus och 5.45m ute. 5.51m innebar också att han ännu inte 20 år fyllda vann sitt första SM-guld för seniorer.

1998 innebar ytterligare ett kraftigt kliv emot den yppersta världseliten. Han höjde sitt rekord i etapper via 5.55m och 5.61m till sensationella 5.77m vid Folksam GP i Växjö 4 augusti! Klubbrekord och tillika ett nytt svenskt rekord. EM för seniorer två veckor senare blev dock en besvikelse med en ”nolla” i finalen. Säsongen innehöll också det första SM-guldet för seniorer utomhus.

Patrik representerade ÖIS ytterligare två säsonger. Mot slutet började dock samarbetet med Pekka att hacka och Patrik sökte sig till KA2 och Miro Zalar. En viss Carolina Klüft var ytterligare ett skäl att han sökte sig emot Småland.
Pekka hanterade inte Patriks klubbyte speciellt väl. Han hade tränat denne sedan barnsben och kände sig sviken. För Patrik blev bronsmedaljen vid VM i Paris 2003 på personliga rekordet 5.85m karriärens verkliga höjdpunkt. Sedan 2006 är han professionell tränare i ishockey.

Nåväl, Pekka hade inte tid att sura alltför länge, han hade nya stjärnor på gång. Alhaji Jeng föddes 13/12 1981 och gjorde sitt livs första femmetershopp vid RödBlå Vinter 1999 då han klarade 5.02m. Under utomhussäsongen bättrade han på sitt personbästa ända upp till 5.30m innan sin 19-årsdag.
Säsongen 2000 tog han sig över 5.40m (Laxaspelen Halmstad) som högst och kvalade in till JVM i det fjärran Chile. Tävlingen gick sent i oktober och det var svårt att bibehålla toppformen så länge. Han tog sig dock till final och placerade sig åtta.

2001 tog han tillfället i akt att slå sitt personbästa vid SM utomhus. 5.49m räckte till ett brons bakom Patrik K och Martin Eriksson (bägge 5.80-hoppare). Parallellt med Alhaji utvecklades Oscar Janson emot världstoppen. Oscar har tävlat för Ullevi FK hela sin karriär med Pekka & Thomas som tränare. Oscar utvecklades år från år och klarade 5.50m 1999 för första gången. Den 29 juni ringde en överlycklig Pekka från Somero, Finland. Oscar hade höjt sitt personbästa fyra gånger och klarat 5.87m! NYTT VÄRLDÅRSBÄSTA!!! I ett par veckor var toppade han världsstatistiken. Sällan eller aldrig har Pekka varit så stolt över någon av sina aktiva…

Åter så till Alhaji. Under ett par år ”fastnade” han kring 5.40m. För att bryta mönstret lite, ställde han upp vid JSM i sjukamp i Friidrottens Hus. Här visade han avsevärda mångkampstalanger och vann på lysande 5.668 poäng. Serien innehöll ett kraftfullt personbästa i stav med 5.56m!
Utvecklingen  fortsatte via 5.61m 2004 och 5.71i 2005.

Under inomhussäsongen 2006 tog han steget in i den yttersta världseliten. Först satte han svenskt inomhusrekord med 5.76m vid Samsunggalan i Scandinavium. Fyra dagar senare höjde han den noteringen vid Bubkas egen supergala i Donetsk – 5.80m! Inomhus-VM i Moskva resulterade sedan i ett silver (5.70m) efter den amerikanske mästaren Brad Walker. Även under utomhussäsongen klarade han 5.80m vilket är gällande klubbrekord i skrivande stund.
Tyvärr slutade EM hemma på Ullevi i besvikelse då en skada stoppade honom i finalen.

Senare delen av Alhajis karriär präglades tyvärr av skadebekymmer. 2009 höjde han sitt svenska inomhusrekord till 5.81m vid Globengalan. Han gjorde en större fotoperation men lyckades aldrig få riktigt ordning på foten. Säsongen 2014 kom att bli hans sista. Numera är han expertkommentator på SVT.

Gustaf Hultgren inledde sin stavkarriär i Kalmar SK. Efter säsongen 2002 då han placerade sig tia vid JVM i Kingston Jamaica bytte han dock till ÖIS då han redan tränat med Pekka flera säsonger. 2005 kom ett rejält lyft med SM-brons och Finnkampsdebut där han persade med 5.35m.

2006 var alla blickar riktade emot EM hemma på Ullevi. Via monsterperset 5.56m vid Rosenbomsspelen kvalade han in i den svenska truppen. Sensationellt nog tog han sig också till EM-final efter att ha klarat 5.55m i kvalet. I finalen klarade han 5.50m för tredje gången i sitt liv och tog en tionde plats. Han klarade 5.50m ytterligare en gång under säsongen, nämligen vid Finnkampen där han satte en lysande slutpunkt av säsongen med en seger!
Säsongen 2006 blev höjdpunkt på den idrottsliga delen av Gustafs karriär, även om han höll en standard kring 5.30m under flera säsonger därefter.

Det allra mest sensationella av våra SM-guld kom i Söderhamn 2015. Alhaji Jeng hade just dragit sig tillbaks och Melker Svärd var skadad. Då klev den blott 20-årige David Kappelin fram. Han hade gjort sitt första femmetershopp strax innan och sågs inte ens som en medaljkandidat. Efter att ha slagit sitt personrekord FYRA GÅNGER 5.07m – 5.12m – 5.17m och slutligen 5.22m stod han dock som svensk mästare!!! Efter detta blev han uttagen till Finnkampen där han gjorde sitt näst bästa resultat med 5.12m
Tyvärr valde David att inte fortsätta sin elitsatsning utan detta blev hans enda besök på SM-pallen.

För damerna var stavhopp en av de grenar som kom sist in på grenprogrammet, tillsammans med slägga. Det första SM-tecknet för seniorer delades ut 1996.
Men Pekka var givetvis med på noterna och började träna tjejerna så fort intresse uppstod. I ÖIS-statistiken för 1997 hittar vi Anja Rozman på utmärkta 3.25m. Året efter får hon sällskap i klubben av Sandra Ribba som höjde klubbrekordet till 3.36m. Sandra var en av de verkliga pionjärerna i grenen och deltog i den första Finnkampen.

Hanna-Mia Persson flyttade till Göteborg 1998 som höjdhoppare (personbästa 1.72m) för att träna med Viljo. Men Hanna-Mia drogs med en fotskada och Viljo gick hastigt och oväntat bort våren 1999. Då lurade Pekka henne att testa stavhopp, och resten är som man säger historia. Redan sommaren 1999 hoppade hon 3.68 och vann sitt första SM-guld. Hanna-Mia blev sin barndomsklubb Kalmar SK trogen fram till 2005 trots att hon tränade med Pekka&Thomas. Därefter representerade hon ÖIS och höjde klubbrekorden såväl inne som ute till imponerande 4.40m. Hanna-Mia deltog vid 10 internationella mästerskap, EM och VM inne och ute. Hon lyckades inte gå till final någon gång men var oerhört nära vid flera tillfällen! Vid EM på Ullevi 2006 var hon 13:e och 12 gick till final. Vid Inne-EM 2007 tangerade hon sitt svenska rekord 4.40m i kvalet och blev tia, men då var det endast 8 finalplatser på spel.

Hanna-Mias framgångar lockade andra duktiga stavtjejer till Göteborg. Den isländska OS-trean från 2000 (4.50m) Vala Flosadottir tävlade för ÖIS åren 2002-04. Maria Rendin flyttade upp från Malmö och tävlade för oss åren 2003-06. Hon gjorde sin allra främsta insats vid EM på Ullevi 2006 när hon tangerade sitt personbästa 4.30m i kvalet. Med det kom hon på 14:e plats med träningskompisen Hanna-Mia placeringen före! Snacka om ”Nosning” med de bägge ÖIS-arna direkt närmast de 12 finalplatserna. Idag är Maria tillbaks i Malmö där hon jobbar som sjukgymnast.

Den 21 april 2013 stannade världen en stund. Pekka avled plötsligt och lämnade ett gigantiskt tomrum efter sig. Han lämnade oss på sin 57-årsdag alldeles för tidigt. Visserligen hade hans hälsa sviktat de senaste två åren men han var aktiv som tränare ändå in i det sista. Vi höll hans begravningsceremoni inne i Friidrottens Hus, allt annat var egentligen otänkbart. Det var ett blomsterhav och vi hade ställt fram 420 stolar. Ändå räckte de inte och många fick nöja sig med ståplats. Det var en vacker ceremoni med mycket musik, ja till och med Pekkas favoriter Rolling Stones. Mängder av friidrottare var på plats. Bland andra Sveriges tre bästa hoppare genom tiderna: Patrik Kristiansson, Alhaji Jeng och Oscar Janson som alla tränats av Pekka sedan barnsben.

Jag fick själv hedersuppdraget att läsa minnesorden över Pekka. Något av det svåraste jag gjort. Det satt en väldigt stor klump i halsen…

Pekka hade gjort ett alldeles för bra jobb för att verksamheten skulle dö ut. Hans egen aktive, Gustaf Hultgren, stod redo att ta vid som tränare med stöttning av Thomas Kyöttilä.

Vid denna tidpunkt var Michaela Meijer vårt stora namn. Redan som 15-åring hade hon vunnit Senior-SM för första gången (4.15m). Samma år (2009) kom hon tvåa på Ungdoms-VM för 17-åringar i Italien efter Angelica Bengtsson. Under de kommande fem åren gick utvecklingen ganska långsamt, totalt 13 cm upp till 4.28m till och med säsongen 2014.

2015 kom dock nästa stora genombrott för Michaela. Under inomhussäsongen la hon beslag på Hanna-Mia Perssons klubbrekord när hon vann den Nordiska Inomhuskampen på hela 4.50m. Vid Inomhus-EM la hon ytterligare 5 cm till rekordet när hon kom nia i kvalet på 4.55m.
I sitt allra sista Juniormästerskap utomhus (JEM22 i Tallinn) tog hon silver på 4.50m, åter slagen av den eviga kombattanten Angelica Bengtsson.
Nu blev hon nominerad till sitt första VM för seniorer som gick i OS-arenan i Peking. I kvalet hoppade hon glimrande och säkrade finalplatsen efter att ha höjt sitt utomhuspers till 4.55m. Två dagar senare var det dock en helt annan historia och hon lyckades inte klara begynnelsehöjden 4.35m.

2016 fortsatte hon att utvecklas. Åter var det dags för ett nytt rekord vid Nordiska Inomhuskampen, denna gång med 4.60m. Utomhus höjde hon klubbrekordet till 4.62m i danska Randers den 4 juni. EM i Amsterdam gav en femteplats på 4.55m. Denna gången var hon länge med och tampades om medaljerna, för första gången i ett seniormästerskap. Michaela och Angelica Bengtsson reste till OS i Rio med starka finalförhoppningar. Men bägge fick nöja sig med 4.45m i det tuffaste stavkval man dittills skådat, 16 tjejer klarade 4.55m!

2017 startade lite knöligt för Michaela med en del skadekänningar. 4.15m i Europacupen gav inga större förhoppningar inför nästa tävling, Världsungdomsspelen på Ullevi där hon hoppat bra många gånger tidigare. Men nu var hon en helt ny människa och flög HÖGT över den nya svenska rekordhöjden 4.71m!

Nu hade hon nått en ny nivå och gjorde ytterligare tre tävlingar över 4.60m under 2017. Tyvärr blev årets Mästerskap åter en flopp då hon försvann i kvalet.

Efter en fotskada vintern 2018 tvingades hon ställa in hela säsongen. 2019 var hon dock tillbaks i bästa slag. Vid den här tiden hade hon fått sällskap i klubben av den ytterst talangfulle Melker Svärd Jakobsson (född 1994). Malmögrabben Melker var ett så kallat underbarn. Femmetersgränsen klippte han redan som 16-åring och som 17-åring klarade han oerhörda 5.45m inomhus! Detta var ett inofficiellt ungdomsvärldsrekord i grenen.

Sedan kom bekymren och säsongerna 2014-16 hackades sönder av skador, ja 2015 tävlade han inte alls. Han sökte olika tränarlösningar och så småningom tog han upp ett samarbete med Gustaf Hultgren här i Göteborg. Nu började bitarna falla på plats och 2018 kom lyftet. Vid den Nordiska Inomhuskampen 11/2 slog han till 5.78m, ett resultat av yppersta världsklass. Ett par veckor senare hoppade han 5.70m vid Inomhus-VM vilket dock endast räckte till en niondeplats i historiens dittills mest högklassiga stavtävling.

Inomhussäsongen 2019 etablerade han sig i den yppersta världseliten. Han gjorde totalt sex tävlingar på 5.70m eller högre. Redan i januari klarade han hela 5.80m i tyska Cottbus och slog bland andra den regerande världsmästaren Sam Kendricks!

Så var det då dags för den Nordiska Inomhuskampen i norska Baerum den 10 februari. En tävling där såväl Michaela som Melker hoppat högt vid åtskilliga tillfällen. Men aldrig så högt som denna gång!
Michaela utklassade allt motstånd och vann redan med sitt första hopp över 4.25m. Sedan följde i rask takt såväl 4.45m som 4.65m innan hon seglade över den nya svenska rekordhöjden 4.75m!
Melker fick lite hårdare motstånd i form av den talangfulle unge norrmannen Lillefosse som klarade hela 5.56m, världsårsbästa för juniorer. Med ett hopp över 5.61m vanns dock tävlingen. Sedan skickades ribban upp på mäktiga 5.82m och i sitt andra försök seglade han över.

Två ÖIS-are i den absoluta världstoppen!

Vi stannar där så länge, säsongen 2020 blir inte lik någon annan tack vare det usla cronaviruset. Ända hann vi norpa åt oss två ytterligare SM-guld genom Melker (Seniorer 5.50m) och William Asker (P16 4.30m). Därmed har ÖIS tagit jämnt 100 SM-guld totalt, seniorer, juniorer och ungdomar inräknat! En fullständigt osannolik summa som blir än mer imponerande om man beaktar att vi inte tog mer än 6 av dessa före 1970!

Förteckning över våra 100 SM-guld. Dessutom alla tiders statistik stavhopp.

Vi avslutar med bilden på Göteborgs Rymdraketer, tagen på kastplan våren 1996. Ett sagolikt bevis på Pekka &Thomas tränarskap. Nedan följer en förteckning över samtliga med personrekorden inkluderade. 13 av personerna har ett personrekord på över fem meter!

Övre raden från vänster:
Patrik Kristiansson -77           5.85m     ÖIS / KA2 IF
Henrik Hallenbo -78               5.30m     Lerum Friidrott
Jörgen Carlsson -67                5.24m     ÖIS
Hans Ekdahl -77                      4.82m     Ullevi FK
Martin Persson -80                4.48m     IF Kville / ÖIS
Yilmaz Mahshid -80               4.45m     ÖIS
Johan Olsson -71                     5.02m     Lerum Friidrott
Stefan Jeppsson -75                5.32m     Vittsjö
Henrik Hamnebo -76              4.40m     IF Kville
Alexander Igelström -74         5.10m     Ullevi FK
Oscar Janson -75                      5.87m     Ullevi FK

Mellanraden från vänster:

Stefan Hedberg -74                   4.82m     Lerum Friidrott
Thomas Sandberg -75               5.02m     Garphyttans IF
Linus Lindroth -75                    5.06m     Örgryte IS
Henrik Weisbach -79                4.93m     IFK Göteborg
Niklas Lagerqvist -80                4.40m     ÖIS
Charlie Lundh P -80                  4.43m     ÖIS
Annika Berntsson -76                3.60m     Ullevi FK
Peter Moström -77                      4.63m     ÖIS
Anja Rozman -80                        3.42m     ÖIS
Therese Anefors -83                   3.35m     ÖIS
Sandra Ribba -77                         3.50m     Lerum Friidrott
Gustav Andhill -76                       4.60m     Alingsås IF
Deniz Mahshid -80                      5.18m     ÖIS

Nedre raden från vänster:

Per Westerlund                                              ÖIS    OS-vinnare rullstol Paralympics
Mikael Tapio -76                           5.20m     Ullevi FK
Matei Rozman -85                        2.85m     ÖIS
Gustaf Hultgren -83                     5.56m     Kalmar SK / ÖIS
Pekka Dahlhöjd -56                      4.90m     ÖIS – Coach
Thomas Kyöttilä -66                     4.90m     Ullevi FK – Coach
Mikael Skager -74                         4.83m     Lerum Friidrott
Anjin Dahlhöjd -85                       4.36m     ÖIS
Urban Rozman -84                       3.20m     ÖIS
Robert Pettersson                         3.63m     IF Kville – Ass. Coach

 

 

 

På söndag är det dags för klubbmästerskap i grenarna längd – kula – 200m för våra allra yngsta aktiva. Det är våra ungdomsgrupper för dem födda -07, -08 och 09-10 som tävlar på Slottsskogsvallen.

Glädjande nog är intresset på topp och hela 41 ungdomar har anmält sitt intresse!

Detta innebär att vi måste vara extra noga med att hålla oss inom reglerna från Folkhälsoskyddet som tillåter ungdomstävlingar med högst 50 deltagare. Tävlande, funktionärer och åskådare är inkluderade i denna summa.

Denna gång måste alltså åskådarna / föräldrarna tyvärr stanna hemma!
Ni är välkomna att lämna av era barn i tid till samlingen kl 12.00 och hämta dem efter tävlingens slut ca kl 14.15-14.30. Vi rekommenderar en rejäl promenad i vårfager natur, Änggårdsbergen, Slottsskogen eller Botaniska under tiden. Lita på att tränarna kommer att ta väl hand om barnen!

Väderleksprognos
Prognosen för söndag ser tyvärr inte helt lovande ut. Är det för dåligt så kör vi inomhus i Friidrottens Hus istället. Det är inte vår vanliga tid, men vi får lov att göra ett undantag denna gång om vädret trilskas.

Följande ledare / funktionärer kommer att medverka:
Katrin Gustavsson
Sophia Wennerbeck
Tobias Fredberg
Judith Wagersten
Thomas Otterdahl
Peter Moström
Andreas Andblad
Jessica Östlund
Per Crona

Tidsprogram (tiderna ungefärliga)
12.00   Uppvärmning gruppvis
12.30   Längd flickor – Kula pojkar
13.15   Längd pojkar – Kula flickor
14.00  200m samtliga

Regler
Längdhopp 4 försök och zonhoppning
Kula 4 försök, flickor 2 kg och pojkar 3 kg kula
200m manuell tidtagning

Startlistor/protokoll

Eventuella återbud emottages tacksamt! Då kan vi fylla på med ytterligare funktionärer.

Söndagen den 10 september 1891 anordnades den första stavtävlingen i Göteborg. Närmare bestämt i Balders Hage, ÖIS klassiska första idrottsplats som låg på nuvarande Lisebergs område. Man kan läsa följande i tidningen ÖIS-aren 1918:

Då till tävlingen i stavhopp endast en tävlande anmält sig, var det ju strängt taget endast en uppvisning, men Leopold Englund (Lyckans Soldater)erhöll första pris för han klarade höjderna 2,20, 2,30 och 2,40 cm. Stavhoppet var härmed introducerat på svenska idrottsbanorna och länge dröjde det ej innan andra tävlande anmälde sig, som gjorde rangen stridig med dagens tävlande. Resultaten på den tiden ej bliva så synnerligen goda. ty dels var tekniken dålig och dels användes massiva trästavar, vilka voro obekväma och tunga att hantera.

ÖIS första framstående stavhoppare hette Oscar Odén. Han vann SM såväl 1897 (2.70m) som 1898 (2.60m).

1895 hade han hoppat 2.95m vilket gällde som inofficiellt svenskt rekord fram till 1902. Oscar skall ha varit en mycket atletisk och gymnastiskt man och skall vid ett tillfälle ha gått på händer uppför trapporna till ett fyravåningshus! Gör om det den som kan!

Vid SM 1903 höjdes klubbrekordet till 3.00m då Gustaf Bergström segrade efter en batalj med självaste Erik Lemming (också 3.00m) som då tävlade för Lyckans Soldater. Det finns ingen ytterligare information om Bergström som bara finns i resultatlistorna detta enda år. Men SM vann han!

1910 höjde Waldemar Nordström klubbrekordet till 3.30m, men den nästa SM-medaljen kom inte förrän 1918. Höjdspecialisten Hans Jagenburg (OS-nia 1920) gjorde ett tillfälligt i grenen och tog brons på 3.40m. Året dessförinnan hade han tagit över klubbrekordet med 3.50m.

Under 40- och 50-talet närmast prenumererade ÖIS på Standaret som bästa svenska klubb. Men några framstående stavhoppare ingick inte i dessa starka årgångar. I själva verket tog vi inte en enda SM-medalj från 1917 fram till 1960!

Klubbrekordet togs 1930 av Finn Wigfors med 3.60m. Därefter höjde Gunnar Andreasson det i ett etapper via 3.70m, 3.80m till 3.85m 1941

Det tog inte fart på allvar förrän junioren Tore Carbe (Jonathans farfar) vann Junior-SM 1957. Året innan hade han blivit vår förste fyrametershoppare med 4.06m som bäst. 1960 tog han silver vid Senior-SM på 4.15m

1961 avgjordes SM på Nya Ullevi och det kom att bli en stavtävling som går till historien! Uppsalas Svante Rinaldo var favorit men på hemmaplan vägrade Tore ge sig! Efter klarade 4.20m var de exakt lika och det krävdes omhoppning… igen och igen… Det kom att krävas 12 omhopp innan Tore kunde koras till Svensk Mästare efter att ha klarat 4.30m i omhopp. Det var också det sista SM-tecknet som togs med stålstav!

Tore höjde klubbrekordet till 4.40m året efter men valde sedan att satsa helhjärtat på tiokampen istället. 1964 blev han svensk mästare även i denna gren.

Den förste ÖIS-aren att behärska den nya glasfiberstaven på allvar var brandmannen Kenny Johannesson (numera Björck). 1969 var han mogen att höja klubbrekordet till utmärkta 4.60m. 1970 fick han sällskap i klubben av den unge (född 1949) Peter Olsson som kom från Malmö AI. Som 21-åring höjde han klubbrekordet till stiliga 4.80m! Tyvärr blev hans karriär alltför kort och redan efter säsongen 1972 la han staven på hyllan (en lång sådan…).

Kenny Johannesson kämpade dock på och 1976 fick han lite av ett andra genombrott efter fyllda 30! Efter ett överraskande brons vid SM (4.70m) fick han till och med göra landslagsdebut vid Finnkampen i Helsingfors.

Vid den här tiden var det dags för den viktigaste personen i vår stavhistorik att kliva in på arenan. Pekka Tapaninaho, sedemera Dahlhöjd, var själv allt annat än framgångsrik i stavhopp inledningsvis. Han satsade på tiokamp och låg på 3.20-3.40 de första åren. Inför säsongen 1978 valde han dock att satsa fullt ut på stav och då kom också resultaten. 1981 hade han jobbat sig upp till 4.60m och året efter hela 4.80m. Vintern 1983 klarade han hela 4.90m i den lilla, trånga kombihallen i Malmö (bredvid nuvarande Atleticum).

Nu var jakten på fem meter igång. En besvärlig ljumskskada tidigt under utesäsongen kom dock att innebära slutet på hans egen aktiva karriär. Samtidigt innebar det starten på en 30-årig tränargärning utan motstycke.

Det är inte lätt att beskriva Pekkas tränarskap i några få ord – han levde för stavhopp med en fullständig och total passion. Hans vetgirighet var oändlig och han sökte ständigt kunskapen om hur grenen skulle bedrivas. Varje människa som var intresserad av stavhopp var han villig att hjälpa, oavsett ålder eller idrottslig nivå. Tillsammans med tränarkollegan Thomas Kyöttilä kom han att forma en oerhört stark tränarkonstellation som utvecklades stavhoppare i parti och minut.

Jörgen Carlsson (född -67) var ÖIS-are sedan barnsben men var ingen superstjärna från början. 1989 hade han tagit klubbrekordet (4.86m) och 1990 var det dags för det första femmetershoppet. Innan året var slut blev det hela 5.05m.
Året efter fick Jörgen en ny träningskompis i form av Billy Tornström (tidigare Lerum Friidrott). De sporrade varandra till allt högre höjder. 11 juli höjde Jörgen klubb- och distriktsrekord till välklingande 5.15m vid MAIK-spelen.

Rekordet blev tre dagar gammalt! Den 14 juni tävlade de på en internationell gala i Tyskland Såväl Billy som Jörgen klarade först 5.10 och sedan även hela 5.20m!

Men ännu var säsongen inte över. Den fjärde augusti 1991 hade de bägge en sagolik duell på Stenkullen i Lerum. Bägge klarade i rask takt först 5.04m och sedan 5.14m. Ribban höjdes till mäktiga rekordhöjden 5.24m – OCH BÄGGE KLARAR! De borde varit nöjda men kampen går vidare på 5.34m och bägge har faktiskt alldeles utmärkta försök på denna världshöjd.

Fortsättning följer….