Jag befann mig på semester i ett höstvarmt Sicilien tillsammans med min gamle vapendragare Mikael Bernhardt när vi fick beskedet att Bengt Alminger gått ur tiden 88 år gammal.

De flesta som är verksamma i dagens ÖIS känner inte till Bengt Alminger men för mig är det en oförglömlig ledare. Kring 1970 dök han upp i Sällskapet när han skjutsade sina söner Hans, Anders  och Karl-Björn till träningarna på Rambergsvallen och Slottsskogsvallen. Snabbt valdes han in i styrelsen och en drygt 30-årig ledargärning i ÖIS inleddes. Han hade olika uppgifter i styrelsen under årens lopp och var bland annat sekreterare. Framför allt var han dock funktionärsansvarig och höll i många olika tävlingsarrangemang.

Han drog in hela familjen i klubbverksamheten. Hustru Carin var med och sönerna var först aktiva och så småningom även ledare. Framförallt Hans var en duktig löpare och sprang 5000m på fina 14,24 som bäst, vid SM i Karlskrona 1986.

Mikael och jag satt och mindes Bengt över en god middag på strandpromenaden i Naxos-Giardini. Han skötte ofta eltidtagningen på den tiden när detta var en hel vetenskap. Filmen togs ur kameran och skulle behandlas i ett par olika lösningar innan den kunde avläsas. I ärlighetens namn slutade detta inte alltid väl… Bengt blandade ihop vätskorna och filmerna blev allt svårare att läsa av. Ibland fick vi använde oss av manuell tidtagning. Smärre motgångar av det här slaget påverkade dock sällan Bengt…

Ett styrelsemöte i början av nittiotalet. Bengt givetvis i vit skjorta och slips!

Enligt egen utsago hade han tävlat i Rally i unga år. Det fanns också något i hans framförande av motorfordon som talade för detta. Som ung aktiv åkte man med i Bengts bil med något av skräckblandad förtjusning medan han våldsamt misshandlade växellådan!

Bengt var en försynt och lågmäld man, oftast välklädd i vit skjorta och slips under tävlingarna. När det var dags för banketter och fester så visade han dock upp en lite annorlunda sida och äntrade dansgolvet med stor frenesi. Jag minns en bankett, tror det var efter Inomhus-EM i Scandinavium 1984, där han var speciellt aktiv. I efterhand klagade han på att man stängt discot redan klockan 01, det tyckte han var lite av en skandal!

Med stort nöje minns jag hur han dök upp i Friidrottens Hus i samband med nummerlappsutdelning inför GöteborgsVarvet, iklädd ett par alltför åtsittande illröda tights! Jag hejdade honom i ingången och hotade att kalla på polis, fullständigt övertygad om att han i denna mundering måste bryta emot en eller annan Svensk lag! Från denna stund bär jag med mig en bergfast övertygelse om att medelålders män definitivt aldrig skall bära åtsittande tights! Nämnda plagg blev sedan ett kärt samtalsämne under kommande år…

Ja, jag har några härliga minnen av Bengt. Framförallt känner jag dock stor tacksamhet för hans drygt 30-åriga gärning i vår klubb. Som styrelsemedlem, funktionär, skjutsare till tävlingar och som idrottsvän. Det är idrottsledare som Bengt som bygger den svenska idrottsrörelsen med sitt outtröttliga och osjälviska arbete!

Vila i frid min vän!

Per Crona

PS: Begravning sker fredag den 12 oktober kl 14.00.

Söndagens tävling innebar att vår lagpoäng steg till 22.409 poäng sedan Jonathan Carbe presterat goda 2.151 och Malin Fors kompletterat med 1.737 poäng. Carbes serie löd på 11.45 – 41.74 – 35.22 – 29.78m. Anders Walther (Kville) var också mycket tillfreds då han passerade Per Tedenrud i ”Klubbchefsmatchen” efter utmärkta 1.546 poäng.

Bäst bland grabbarna hittills är Jonas Meyer med 2.214 p från en tävling i Växjö. Här finns definitivt kraftiga marginaler för förbättringar om han kör en tävling till. Samma gäller för Lennie Helander vars inledande tävling resulterade i 2.060 poäng.

Judith Sjöman är bäst av tjejerna med 1.925. Hennes serie löd på 9.22 (kula) – 28.62 (spjut) – 22.89 (diskus) – 21.28 (slägga). Drygt 100 poäng från personbästa (2.043) satt 2016.
Erik Olsson kämpade också tappert, sin trasiga fot till trots, och samlade ihop goda 1.951 poäng. Det gav en prestigeseger med 11 poäng över Gustaf Hultgren!

Roligt också att se Tobias Larsson tillbaks i ÖIS-dräkten igen! Han samlade ihop 1.908 poäng och trodde sig definitivt vara kapabel att passera Tvåtusen längre fram!

Tobias Larsson kastar spjut i Tipshallen, Växjö 2013. Igår presterade han 39.56m i sin comeback!

Klubbchef Tedenrud har specialtränat intensivt den senaste tiden vilket resulterade i nya personrekordet 1.377 poäng! Toppnotering var ett diskuskast på 28.27m.

Än finns det kvar några ess i rockärmen att kasta in. Jonathan Carbe och Lukas Kvist exempelvis.

ÖIS resultat Castorama 2018

Diskuskastning i valstakt signerat Per Tedenrud…

Ser inte Erik Olsson väldigt liten ut i förhållande till Tedenrud och Hultgren? I vilket fall som helst så spöade han dem i grenen med sina 11.19m!

Stefan Blomqvist har varit ÖIS-are sedan 10 års ålder. Född 1965 och väldigt stor för sin ålder så nådde han tidigt framgångar i de flesta grenar. Höjdhopp, kast och mångkamp – han var bra i allt och slog mängder av klubbrekord. Så småningom blev det enbart kast och han har fortfarande klubbrekordet i kula med 19.38m och i Castorama med mäktiga 3.440 poäng från 2002.

Så småningom reste han till USA för studier och där han blivit kvar. I det längsta har han hållit god kastarklass och så sent som ifjol presterade han imponerande 2.403 poäng i Castorama vid 53 års ålder. Vi får väl se om vi inte kan lura ut honom i år också, även om han påstår att han inte tränat alls.

Nu börjar Stefans bägge söner Ben (född 2004) och Noah (född 2008) visa framfötterna allt mer. Ben är lång och gänglig och har främst tävlat i femkamp under säsongen. Bland annat har han hoppat 1.66m i höjd, stött 10.05m i kula sprungit 5,16,23 på 1500 meter.

Noah verkar vara mer utpräglad kastare och har nått fina resultat i kula. I USA har man ungdomsmästerskap ända ner till 8 års ålder (!!!) och Noah kom trea i kula P10. Han stötte 9.87m med en kula som väger 6 pounds = 2.72 kg. Hans bästa notering är imponerande 10.11m.

Noah Blomqvist, född 2008, tog brons i Amerikanska Ungdomsmästerskapen

2014 startade Stefan och hans fru The Hills Country Track Club. Idag har man 170 stycken aktiva ungdomar i föreningen som bedriver en bred verksamhet. Man finns på Facebook och Ni kan gå in och läsa mer om föreningen här.  Man blir onekligen imponerad av det arbete de gör!

En ljuvlig bild när en av Blommans aktiva vunnit en tävling!

Helgens SM i mångkamp ställde sannerligen tuffa krav på de deltagande! Börja med en konsekvent stark motvind på sprint och i längd. Komplettera med ett ganska blåsigt, kylslaget väder och toppa med regnskurar lördag och tidvis ösregn på söndag så förstår Ni att det här inte var något för veklingar!

ÖIS kom till start med en kvartett tuffingar sedan herrar Wiik & Olsson tvingats avstå med skadebekymmer.

Jonathan Carbe svarade för en toppeninsats som slutade med ett starkt SM-silver. Han inledde med att vinna 100m på 11.17 trots motvind på -1.1 m/sek. I det påföljande längdhoppet inledde han med 6.75 och 6.81 innan han laddade på rejält i sitt sista hopp och landade på 7.00m (-0.4 m/sek). Kolla bilden ovan – Ansiktsuttrycket säger allt om satsningen!

Sedan följde problemgrenen kula där han fick till acceptabla 11.31m. 29 sek längre än hans rekordserie (6.795 p) men några decimeter sämre än vad vi hoppats på.

Lagom till höjdhoppet friskade vinden i och kompletterades av ett tidvis kraftigt regn. 1.93m är smått bragdartat under dessa förhållanden och med ett rejält smärtande knä.

Första dagen avslutades med 400m. Jonathan satsade stenhårt och byggde upp en stor ledning i medvinden på bortre lång. Upploppet blev tungt och slutlige segraren, Andreas Gustafsson, närmade sig meter för meter. Jonathan höll dock undan och vann på 49.57 sek. Detta innebar en knapp ledning efter dag 1 på 3.777 poäng.

400 meter gav tredje grensegern för Jonathan.

Därefter drog vi oss tillbaks till Bohusgården där vi kunde återhämta oss med simning, whirlpool och bastu. Härligt efter en dag i Bohusländskt höstväder.

Andradagen inledde Jonathan med ett lysande häcklopp. Trots en styv motvind av -2.7 m/sek sprang han in på 15.25. Han ledde över 7 häckar men fick allt mer smärtor i sitt knä och fick släppa Gustafsson förbi sig (15.10).

Sedan följde det som blev helgens enda riktiga krisgren. Diskus i regn är ingen höjdare då det är svårt att få grepp på såväl redskap som ring. Första kastet var måttliga 31 m, det andra 32½m vilket var 3-4 meter för dåligt. Sista kastet var det bra tryck i men det blev för lågt och blev inte längre än 33.22m – en besvikelse för Jonathan.

Inför staven utbröt en diskussion om man inte skulle flytta tävlingen inomhus på grund av väderleken. En majoritet av de tävlande var dock emot detta då resultaten då skulle förlora sitt statistiska värde. Vi bjöds på en underbar uppvisning av Fredrik Sangberg, IF Kville, som gick in på 2.53m och sedan klarade höjd efter höjd t.o.m. 3.33m. Hans teknik var ”fantasirik” och ribbpassagerna underbara att skåda. Men vilken kämpe!

Detta är också ett sätt att passera en stavhoppsribba på!

Jonathan svarade för en utmärkt hoppning och höjde personrekordet via 3.63m till 3.73m! Med lite mer träning blir det lätt hopp över 4 meter i den här grenen.

Efter staven handlade det om ett konstant spöregn i det två avslutande grenarna! 41.20m i spjut låter ganska inte så märkvärdigt men nu var förhållandena vidriga. Inför 1500m behövde han plocka in 14 sekunder på Kevin Fankl för att bärga silvermedaljen. Han satsade friskt i blötan efter sprang ifrån Kevin med nästan halvminuten. Han stannade på 6.792 poäng, blott 3 poäng från sitt klubbrekord. Med bra yttre förhållanden gör han en bra bit över 7.000 poäng, härom råder inget tvivel. Hoppas han kan hålla sig frisk nog att genomföra en lite mer seriös satsning på mångkamp till nästa år.

Efter 3.73m hade Jonathan också ett riktigt bra försök på 3.83m.

Sandra Jonsson hade också medaljkänning i det längste i F17-klassen. Förstadagen innehöll bra löpning på såväl häck som 200m. Den brutala vinden höll dock ner tiderna, men hon kom tvåa på 200m slagen endast av suveränen Klara Rådbo.
Höjdhoppet var glädjande. Hon visade sin talang för grenen genom att klara 1.57m och HÅRFINT riva 1.60m. Här finns en decimeter till med lite teknikträning. Kula gav ett personrekord med 8.62m. Skall hon konkurrera med de allra bästa krävs dock ordentlig kastträning. Styrkan finns nog men inte tekniken.

Längdhoppet gav en andraplats med 5.05m.

Andradagen inleddes med längd. Det slogs nog inte ett enda personrekord i grenen på hela helgen eftersom banan ligger på bortre långsidan i en konstant motvind. Sandras 5.05m var helt OK med tanke på detta och hon var slagen endast av den omöjliga Klara Rådbo.

Spjutkastningen pratar vi inte så mycket om men Sandra avslutade med goda 2.36.61 på 800m och blev slutlig fyra i tävlingen med 4.116 poäng.

Rebecca Runfors Carlzzon hade inte bästa uppladdningen då hon varit sjuk veckan innan tävlingen. Hon kämpade dock på ordentligt i F16-klassen och blev slutlig sexa. Höjdhoppet var speciellt glädjande då hon fick till tekniken och klarade 1.45m med goda försök också på 1.48m.

Rebecca i kulringen

Felix Larsen Nilsson gjorde comeback som mångkampare efter att ha ägnat sig främst åt långhäck under sommaren. Lite teknisk ”ringrost” kunde man allt se men han kämpade på ordentligt och tog en fjärdeplats efter tio genomförda grenar. Han kunde bland annat räkna in ett personrekord i kula (10.08m) på vägen. Felix har ett riktigt ”mångkampspsyke”, det vill säga förmågan att kämpa på i gren efter gren utan att tappa humöret. Med lite mer grenspecifik träning kan det bli riktigt bra så småningom.

Häck är svårt nog utan att man behöver regn och motvind…Här har Felix dessutom fått en motståndarhäck in på sin bana!

Sammanfattningsvis alltså en brutalhelg i väldigt trevligt sällskap!

Fyra av sex fullföljande kämpar i herrarnas tiokamp var Göteborgare. Fr vänster David Klingberg (IFK), Fredrik Sangberg (Kville), Jonathan Carbe (ÖIS) och Kevin Fankl (Ullevi). Dyblöta men nöjda efter 1500 meter!

Komplett resultatlista