Redan klockan 06.30 på lördagsmorgonen rullade vi iväg från Friidrottens Hus med siktet inställt på Helsingborg och årets final i Kraftmätningen. Tyvärr fick vi inte med något mixlag i år då det var lite för tunt på tjejsidan, men killarna hade förutsättningar att hävda sig väl.

Och det gick verkligen bra! Vi placerade oss som femma av de 20 lagen. Kvalpoängen 11.754 förbättrades med hela 600 poäng till 12.354! Det finns alltid enstaka grenar som man hoppats skulle gått bättre men på det hela taget kämpade våra sex lagmedlemmar med bravur.

Första gren på lördagen var spjut och här fick vi inte riktigt till det. Jo, Karl Fredberg drog till med hela 44.98m och vann vår grupp men övriga grabbar hade en hel del oflyt med platta nedslag och knappa övertramp.

Desto bättre gick det i längdhoppet. Här slog faktiskt samtliga fem hoppare personrekord! Nelson hoppade längst med 6.16m och hans tredje hopp var RIKTIGT långt, men med knappt tramp. Ayobs 5.66m och Texas 5.59m gick heller inte av för hackor.

Längdhoppet var försenat varför grabbarna fick stressa iväg till det avslutande häckloppet. Nelson sprang i en A-final som var något av en repris på SM-finalen. Med 11.17 sek (+1.5 m/sek) kom han in som totaltrea i grenen.

Efter en lång tävlingsdag var det härligt att checka in på Good Morning Hotel. Efter en smaklig middag kikade vi på Finnkampen och jublade över Awets och Wilmas överraskande segrar. Därefter kunde jag med tacksamhet konstatera att Björn Mårtensson snarkar betydligt mindre än Glenn Johansson…

Tidig morgon även på söndag. Frukost 06.30 och avfärd 07.30. Kula var första gren med start redan 09.00. Vi har inga kulspecialister men fem av sex satte nya personrekord och vi kunde räkna in resultaten 10.02 – 10.00 – 9.96m Bra mycket bättre än i kvalet.

Höjdtävlingen gick bra även om det kändes som om samtliga kunde klarat en höjd till. Det var gott om hårfina rivningar. Nelson klarade elegant 1.72m och sånär även 1.76m. Claudio hann landa i mattan innan ribban följde efter på 1.60m. Nu blev det 1.56m som slutresultat. Rayan tredjeman med 1.52m.

Avslutningsgren traditionsenligt 800 meter. Lika traditionsenligt också en del bekymrade herrar innan start… Men när startskottet väl small så sprang de väldigt offensivt och vi kunde räkna in tre stiliga personrekord. Rayan 2.15.08 – Nelson 2.15.52 och Ayob 2.19.88.  Texas gick ut hårt men tvingades bryta med kramp efter 500 meter. Efter två heldagar i ett mycket soligt Helsingborg var det kanske inte så konstigt.

Sammanfattningsvis en väldigt trevlig helg. Åtskilliga av de aktiva hade familjemedlemmar som bildade hejarklack på plats. Vi rullade hemåt vid 16-tiden med två mycket nöjda lagledare bakom ratten (en i sänder skall tilläggas…).

Komplett resultatlista.

Det kom ett riktigt tråkigt besked för ett par dagar sedan. Maja Nilsson har beslutat att avsluta sin höjdkarriär, endast 24 år gammal. Så här skriver man på friidrott.se:

Höjdhopparen Maja Nilsson har beslutat sig för att avsluta sin karriär, blott 24 år gammal. Långdragna knäproblem som inte ger med sig sätter stopp: ”Det har varit en sådan glädje att ha fått hålla på med något jag har älskat”, säger hon.

SM i Uddevalla i juni blev Örgrytes Maja Nilssons sista tävling som höjdhoppare. Nu har hon lagt spikskorna på hyllan och avslutat karriären.

– Jag har haft problem med mitt knä sedan 2021 och jag har brottats med det sedan dess. Det har inte blivit så bra som jag hade hoppats att det skulle bli och nu har luften gått ut mig lite, säger hon och fortsätter:

– För att jag ska känna att det är värt att hålla på vill jag kunna prestera så bra som möjligt och jag har inte kunnat göra den träningen som krävs för det. Det har tagit bort glädjen som har varit den största anledningen till att hålla på. Jag har älskat det.

Maja säger att hon hade bestämt sig för att avsluta med OS i Paris, men när det inte blev av bestämde hon sig för att SM i Uddevalla, där hon även tog guld, blev den sista tävlingen.

Maja Nilsson hade stora framgångar redan som junior med bland annat ett silver vid U23-EM i Tallinn 2021. Hon tog sig även till OS-final i Tokyo 2021 och säger att ett av hennes starkaste minnen från friidrottskarriären är när hon kvalade till de olympiska spelen.

– Jag har fått uppleva alla mästerskap, EM, VM och OS. Jag har fått hoppa så många roliga tävlingar, fått resa runt och träffat så många människor som jag kommer att ha kontakt med hela livet. Det har varit en sådan glädje att ha fått hålla på med något jag har älskat.

Den nya vardagen innebär heltidsarbete som sjuksköterska på Sahlgrenska sjukhusets transplantationsavdelning, där hon har jobbat deltid under tiden hon satsade på friidrotten.

– Det känns kul, jag trivs verkligen, säger hon.

Som sagt ett riktigt tråkigt besked. Vi hade hoppats på många fina säsonger till och kanske till och med framtida tvåmetershopp. Men nu är det bara att önska lycka till i framtiden och hoppas att vi får se henne i ÖIS i en eller annan roll även i framtiden.