Onsdagen den 13 juli 2016 är ett datum ingen ÖIS-are som var på plats i Norrköping någonsin kommer att glömma! Efter sju raka segrar var vi i Final i Lag-SM och visst hade vi förhoppningar om en god insats.. Att vi skulle vara med och slåss om guldet hade nog ändå ingen kunnat drömma om!

Stämningen på Borgsmo IP var på topp. Eftersom tävlingen ingick i SM-veckan sände SVT större delen av tävlingen direkt. Det var också förhållandevis mycket publik och ett riktigt bra arrangemang.

Det började dock i moll… Efter tre raska rivningar på ingångshöjd stod en mycket olycklig David Kappelin med noll poäng i stavhoppet. Inledningen bjöd också på två ganska väntade enpoängare i slägga och på 100m. Med andra ord var vi fast förankrade i botten innan tävlingen knappt hunnit starta. I detta läget var humöret inte riktigt på topp i ÖIS-lägret.

Då vidtog dock en sagolik eftermiddag! I gren efter gren presterade vi på absolut topp, enligt kalkyl eller bättre. Långsamt och stadigt närmade vi oss de andra föreningarna bakifrån utan att någon riktigt räknade med oss.

”Dagens Män” i Sällskapet var åtskilliga! Låt mig få lyfta fram några:

* Awet Mengstaeb presterade en sensationell dubbel. Först vann han 3000 meter hinder i närmast utklassningsstil. I blott sitt andra lopp hade han fullständig koll på fältet. Efter en långsam öppning skapade han en rejäl lucka på slutvarvet och sänkte sin tid med 17 sekunder till 9.26. I ett hårdare lopp kan han kapa lika mycket till.
Efter ett par timmars vila kom han igen på 1500 meter. Återigen ett taktiklopp varefter han ryckte hårt med 250m kvar och ledde in på upploppet. Klasslöparen Elmar Engholm tog sig förbi men övriga (bl.a, Johan Hydén) fick se sig besegrade.

* Richard Olsson debuterade i ÖIS-linnet med dryga 61 meter i den första seriematchen. Nu plussade han på fem meter och höjde klubbrekordet  i spjut till stiliga 66.38! Han tände till rejält och besegrade självaste Simon Litzell. Endast Uppsalas kille kastade längre och det bara en halv meter. Riktigt roligt att se Richard tillbaks efter en omfattande operationen för ett par år sedan. Han kan överraska rejält vid SM i augusti.

* Robin Lindgren hade tufft motstånd på 5000m i form av Haben Idris och Ebba Tula. Tempot var måttligt tills Robin överraskade sina motståndare med ett kraftigt ryck med kilometern kvar. Idris lyckade hänga med ett tag men Robin var klart starkast och vann med 8 sekunders marginal. Frågan är om inte Robin är kapabel att knäcka 14 minuter snart i ett jämnt, hårt tempo.

* Oliwer Åstrand. Vid förra seriematchen var han vår olycksfågel med ett kraftigt ryggskott strax innan start. Det förärade honom ”smeknamnet” Mister Lumbago! Nu drog han ett tungt lass när han som ende lagmedlem gjorde tre grenstarter. På 200 meter tvingades vi ställa över såväl Carbe som Francois. Dessa hade problem med krassliga baklår och fick inrikta sig på en grenstart. Oliwer gjorde dock en fullgod insats med en femteplats. På korthäcken gjorde han en glimrande insats när han kämpade ner den meriterade Petter Olsson. Tiden (15.08) är förnämlig med tanke på en kännbar motsats. Slutligen tog han slutsträckan på stafetten där vi satte in vårt P19-lag (Viktor, Max och Samuel) på de tre första sträckorna.

Emil Svensson och Felix Francois gjorde bombsäkra insatser. Med sina odiskutabla segrar i höjd och på 400 meter la man grunden för vår framgång. Emil släppte aldrig in motståndarna i matchen och testade 2.15m efter att ha börjat segern på 2.10m. Felix hade den otacksamma innerbanan med huvudmotståndarna längst ut. Efter en stentuff öppning släppte han dock aldrig in dem i matchen. Mathias Ström gjorde sin säsongsdebut efter en del skadebekymmer. Hässelbys unge Jesper Hellström var ett hot efter 15.32 vid VU och längdseger tidigare på dan med imponerande 7.46m. Mathias motsvarade dock favoritskapet och plockade hem en förväntad fullpoängare.

Det gick länge lite knöligt för Jonas Meyer. I sin sista stöt slog han dock till med nästan 17 meter och avancerade en oerhört viktig placering. Till nästa år skall han få slippa dubblera diskus – kula och få inrikta sig helt på kulan.

Ett poäng från silver och två från guld! Ändå var vi nog det nöjdaste medaljlaget i Norrköping. Och visst kan vi mer….  Låt oss sätta upp två kraftiga mål för framtiden:

1/  Segern i herrklassen SKALL vi ta – varför inte redan i Helsingborg nästa år. Vi har laget, ungdomarna är på frammarsch och med en-två förstärkningar blir vi oslagbara!

2/ Det kan ta några år… Tänk att ha finallag för såväl herrar som damer! Visst kan vi nå detta mål, klassen i dammatchen kändes inte överväldigande. Vi vann vår första match i division 3 i maj så marschen har påbörjats.