Svensk friidrotts pånyttfödelse!

.

Och visst har vi haft en par tunga säsonger där det klingat ödsligt tomt i medaljkontot på åtskilliga mästerskap.

.

Men redan förra året började det hända saker:
*   Ebba Jungmark hoppade hem ett silver vid inne-EM
*   Angelica Bengtsson vann sitt andra raka junior-VM i stavhopp
*   Sofie Flink vann Junior-VM i spjut och kastade enorma 61.40 som 17-åring
*   Moa Hjelmer vann sensationellt EM på 400m i Helsingfors
*   Michael Torneus etablerade sig i världseliten med ett brons i EM och 4:e plats i OS

.

Signalerna kom att det var en ny generation på inmarsch.

.

Inomhussäsongen började lite trögt. Förhoppningarna inför Inne-EM på hemmaplan var dämpade och biljettförsäljningen gick trögt.

.

Så kom den fantastiska eftermiddagen vid Inne-SM i Norrköping då allt formligen exploderade!
Våra etablerade storstjärnor visade världsklass men framför allt stormade ett stort gäng nittiotalister och stämplade in till EM i en takt som kom att skapa en rekordstor trupp på 40 aktiva.
My Nordström exemplifierade den totala respektlösheten genom att i tre etapper höja sitt personbästa till världsklassiga 1.92. Det gav en TREDJE plats i en tävling där sjätteplatsen gick för 1.86m. Inget nation i världen var i närheten av den standarden vid sitt nationsmästerskap.

.

Skogstokig på hemmaplan! My Nordström fixade E-biljetten med 1.92 vid inne-SM.

.

Några dagar senare skruvades gasen upp ytterligare vid XL-galan. Michel Torneus förbättrade sina 8.15m från SM till 8.20m!   Och så Abeba Aregawi…..  Vi visste att hon var bra men hennes uppvisning på Globen var snudd på utomjordisk. Hon krossade världseliten och missade världsrekordet med ett steg (0.12 sekunder). 3.58.40 helt avspänd och med ett leende på läpparna.

.

Irene Ekelund – Den späda värmländskan som blott 15 år gammal gång på gång får oss att fullständigt häpna över hennes avspända flykt över löparbanorna. Vid SM pulvriserade hon det svenska rekordet över 200m och sprang ifrån Europamästarinnan Hjelmer med 23.15!. På Globen möter hon yppersta världseliten – Hon borde bli påverkad av att springa mot en Olympiamästarinna men det finns uppenbarligen inte i hennes personlighet. Nu blir det nytt svenskt juniorrekord med 7.32 sek. Att hon tillsammans med sin tränare är klok nog att tacka nej till EM stärker ytterligare tron på en lysande framtid.

.

Nu har kameramännen fått in Irene Ekelund i siktet

.

Så är vi framme vid Europamästerskapen i Scandinavium. Själv trodde jag på 2-3 medaljer i bästa fall men redan från torsdagskvällens kulkval stod det klart att den svenska truppen var taggad till tusen och skulle prestera på toppen av sin förmåga. Det blev en Arrhenius i kulfinal men överraskande nog storebror Niklas efter att ha nosat på personbästa. Leif hade en jättestöt på ca 20.20 i den andra omgången men förmådde inte stå kvar i ringen och missdade final med ett par usla centimeter.

.

Fredagen bestod mestadels av försökstävlingar och den som verkligen slog an den svenska klangen var Erica Jarder som dräpte till med mäktiga 6.61m i längdkvalet – innepers med 23cm vidarevancemang som tvåa i ett startfält av yppersta världsklass.

.

Fyra finaler avgjordes på fredagen och det var den kvinnliga femkampen som kom att stå i centrum. I mångkampen nominerar Europeiska förbundet de 15 deltagarna och Sofia Linde och Ellinore Hallin kom in på listan som några av de sista namnen.

Deras fredagsuppvisning var något av det häftigaste man upplevt. De slaktade sina gamla personbästan i maskinmässig takt, Sofia samtliga fem och Ellinore fyra av fem!!!
Speciellt Sofia 14.14 i kula var minnesvärt eftersom det kom i det tredje försöket och innebar en ökning från 12.33 – snacka om avsaknad av nerver.

.

Hallin och Linde följer i stora fotspår…

.

Efter att tömt alla krafter på det avslutande 800m-loppet kunde vi konstatera att Ellinore slutade som stark nia på dunderperset 4.372 poäng. Och först när vi fick upp Sofias slutpoäng av 4.531 förstod vi vidden av hennes prestation…. Född 1995 missade hon JUNIORVÄRLDSREKORDET med 27 poäng och Carolina Klüfts gamla juniorrekord med 4 poäng.
.
Jag undrar hur många i publiken som kände till namnet Sofia Linde före fredagens tävling?
Nu kan ni hitta henne i den svenska ordboken under L. Att ”göra en Linde” kommer framledes att innebära att man krossar samtliga sina personrekord i en och samma tävling!

.

Snudd på Juniorvärldsrekordet! Bland stupade 800m-löperskor tittar Sofia Linde upp emot ljustavlan och konstaterar att hennes slutpoäng blir 4.531 poäng och att hon blivit EM-femma.

Felix Francois gjorde sin internationella mästerskapsdebut med försökslopp på förmiddagen. Han hamnade i ett tufft heat som bland andra innehöll den blivande mästaren Maslak från Tjeckien. Kanske fanns det lite respekt, inte konstigt i så fall, kanske gick det lite för fort i början. I vilket fall som helst var Felix sist vid klockringningen. Sedan slog de rutinerade rävarna av på tempot men gav inte Felix någon chans att passera på upploppet.
Hans tid 48.14 var säkert en besvikelse för honom men var samtidigt en ytterst värdefull lektion i vad mästerskapslöpning innebär, Redan vid söndagens stafett där han löpte förstasträckan demonstrerade han en betydligt mer offensiv löpning och hade ca 47,7 på sin sträcka. Laget gjorde väl ifrån sig och tog sig under 3.10 vilket var målet.

.

Felix på andra banan i kamp med Tjeckien och Polen på den första stafettsträckan
.

Lördagen innebar kvinnlig längdfinal. Man gladdes över Erica Jarders fullträff i kvalet men hade uppriktigt sagt små förhoppningar om att hon skulle kunna göra om det dagen efter. Vi skulle bli klokare!
Inför det sista hoppet låg hon sexa men exploderade i ett jättehopp efter en perfekt plankträff.

.

Efter en evighetslång mätning kom så ofattbara 6.71m upp på tavlan följt av en trea som signalerade placering. Fem hopp återstod och det kom attacker främst från brittiska storhopperskan Proctor (6.69m!) men placeringen stod sig och en överlycklig Erica kunde inleda medaljfirandet i famnen på sin käresta, danske trestegshopparen Anders Möller.

.

Bilden av den totala lyckan!

Abeba Aregawi vann guld på damernas 1500m….
.
Problemet är att det svenska språket är fullständigt otillräckligt när man skall försöka beskriva hennes prestation, men jag måste ju ändå göra ett försök:
.
Hennes segermarginal på 9.72 sek är den i särklass största i tävlingarnas 44-åriga historia.
.
Det övriga fältet bestod av internationell elit och innehöll faktiskt den nuvarande världsrekordhållerskan Soboleva (3.58.28). Men trots att den sistnämnda dopat sig med otillåtna preparat (har avtjänat ett tvåårigt dopingstraff), såg hon ut som en ren statist när Aregawi bara gled ifrån fältet och seglade ifrån till en ledning på 40-50-60 meter! Och det ”värsta” av allt är att hon ser fullständigt oberörd ut och springer med ett leende på läpparna. Kontrasten till de andra är närmast löjeväckande.

.

Får hon vara skadefri så kan hon dominera medeldistanslöpning under lång tid. Hennes potential förefaller närmast obegränsad – under 3.50 på 1500 meter? Det skulle dessutom vara väldigt intressant att se henne springa ett seriöst 800m-lopp.

.

Det övriga fältet hade bara att göra upp om silver och brons

.

För Alhaji Jeng hade säsongen fram till EM varit lovande och framför allt visat tecken på ökad stabilitet. Årsbästat 5.62m hade backats upp med flera tävlingar över 5.50m.
Allt såg bra ut när han seglade HÖGT över ingångshöjden 5.40m i första försöket.
Men på 5.60m var allt som bortblåst och han försvann ur tävlingen efter tre misslyckade försök. Om det beror på teknikproblem eller nerver kan jag inte uttala mig. Men ingen skall tro att han inte gör sitt allra, allra yttersta för att lyckas – han kanske till och med försöker lite FÖR mycket. Jag lider verkligen med Alhaji.
Ett svenskt glädjeämne i grenen bjöd dock Melker Svärd-Jakobsson på med ett nytt svenskt juniorrekord på 5.50m, även om det inte räckte till finalhoppning.

.

I tjejernas höjdkval imponerade såväl Emma som Ebba med felfri hoppning till och med 1.92m vilket var vad som krävdes för final.

.

.

Petter Olsson symboliserade kämpaglöden i den svenska truppen. I herrarnas sjukamp inledde han med personrekordet 6.98 på 60 meter. Efter mållinjen ramlade han dock och ådrog sig en fraktur i vänster handled. Tror ni han bröt tävlingen?
.
Nej han fortsatte, trots smärtor och trots vetskapen att han inte skulle klara av att greppa staven med sin skadade hand. Han presterade sitt livs näst högsta höjdhopp (2.02m) och ett nytt stiligt personbästa med 8.11 på häcken. I stavhopp fattade han staven och sprang igenom, bara för att få chansen att få fullfölja tävlingen och springa de avslutande 1000 meterna. Heroiskt!

.

Herrarnas 60-metersfinal inehöll sensationellt nog en svensk i form av vinterns stjärnskott (ett av många) Odain Rose. Han inledde sin tävling med att slå ut den legendariske britten Dwight Chaimbers (personrekord 6.42 sek)  i försöken. I semin på lördag slog han till med personbästa 6.63 och tog en ganska klar finalplats, närmast före tyske mästaren Reus.

.

Bye bye Chambers! Gamla meriter räcker inte långt

.

Finalen bjöd på en rekordjämn batalj mellan fransmannen Jimmy Vicaut och nya britten James Dasaolu med den förstnämnde som segrare, bägge på nytt världsårsbästa 6.48.
Odian var dock sensationellt bra med hela vägen och tog en jättefin femteplats, åter på nytt personrekord 6.62!

.

Odian Rose är född på Jamaica men sedan treårsåldern uppvuxen i den lille norrländska orten Hörnefors. Här bor 2542 personer (2010) och de mest kända Hörneforsarna är de legendariska fotbollsbröderna Nordahl. Odain är adopterad och hans pappa är Mats Långström, ledare av dansbandsgruppen Max Fenders.
.
Visst är detta en fullständigt ljuvlig mix av influenser och Odain är en fantastisk representant för det nya Sverige och vårt nya landslag.

.

Stefan Tärnhuvud gjorde en topprestation lite i skymundan. Med personrekordet 6.67 i första semifinalen var han endast två hundradelar från en final på 60 meter!

.

Söndagens morgonpass gav Sveriges tredje medalj genom Moa Hjelmer på 400 meter. I ärlighetens namn imponerade hon inte i försöket och hon hade lite tur att ta sig till finalen då ryska mästarinnan och favoriten Ustalova stöp halvvägs in i semifinalen.

.

I finalen satsade hon dock med samma offensivlusta som hon bjöd på i Helsingfors-EM. Efter stenhård öppning varvade hon som trea bakom två brittiskor. Ur sista kurvan närmade sig tjeckiskan Hejnova med stora klev och var på väg förbi. Då lyckades Moa gräva fram de sista krafterna ur någon djup mental gömma och pressa sig före över mållinjen. Nytt svenskt innerekord med 52.04!

.

Moa Hjelmer kämpade sig till en bronsmedalj!

.

Ingen final var mer efterlängtad än kvinnornas höjd med två göteborgstjejer i fältet! Alla övriga finalister presenterades med resultat och placeringar men Ebba och Emma endast med förnamnen på deras föräldrar och gatan de vuxit upp på. Med läktarna packade med kompisar, klubbkamrater, föräldrar och syskon var detta givetvis en väldigt speciell dag för de bägge.

.

Och de var verkligen taggade till tänderna – adrenalinet formligen sprutade ur öronen på dem när de klarade samtliga höjder upp till 1.92 i första försöken. Här försvann sensationellt Olympiamästarinnan Tia Hellebaut ur tävlingen.
.
På 1.96 skiljdes agnarna från vetet. Ebba klarade med rejäl darr i första med spanjorskan Ruth Beitia hade rejält med luft. Här fick Emma en rivning i första som skulle visa sig vara avgörande. Hon reparerade skadan genom att klara i andra (=nytt årsbästa).

.

Alla övriga rev ut sig och nu var medaljörerna klara: Göteborg 2 – Övriga Europa 1!
.
Efter att Ebba (chanslös) och Beitia (hårfint!) rivit i första fick Emma sin stora chans att ta över ledningen – Hon laddade till tusen men fick inte till någon riktig träff.
Sedan tog Beitia i andra försöket och fick därmed ett stadigt grepp om guldmedaljen. Ebba var aldrig riktigt nära på 1.99m medan Emma sista försök var oerhört nära att lyckas! Ribban låg kvar ett ögonblick innan den valde att ramla ner.

.

Emma skriker ut sin förtvivlan efter sitt tredje försök på 1.99m

.

Direkt efter tävlingen syntes Emmas besvikelse tydligt. Det kanske förvånar någon att hon kan vara besviken över ett mästerskapsbrons men tänk efter en stund…
.

Hon har haft en lång och framgångsrik karriär. Tagit flera mästerskapsmedaljer men aldrig något guld. Nu hade hon chansen att vinna på sin egen hemmaplan, inför familj, vänner och idrottskamrater…

.

.

Säkert kommer hon uppskatta in insats så småningom, men inte direkt efter att ribban ramlat ner från 1.99m för tredje gången. Vi ÖIS-are är dock oerhört stolta över henne!

.

Två göteborgstjejer på prispallen i höjdhopp

.

Herrarnas sjukamp avslutades med segern till holländaren Sintnicolas på världsårsbästa 6.372 poäng. Fabian Rosenqvist var siste man in i den svenska truppen när han nominerades som 15:e och sista namn på Europaförbundets lista!

.

Kanske var det Sofia Linde som inspirerade? Han svarade i alla fall för en makalös rekordkross när han höjde sitt personrekord från 5.645 till 5.979 poäng! Det gav en finfin sjätteplats och en andraplats på Sverigebästa genom tiderna bakom Henrik Dagård.

.

Hade han inte fastnat på sista häcken och sånär fallit så hade han ”gjort en Linde”, det vill säga slagit samtliga sina rekord i sjukampen. Nu missade han sin bästatid 8.24 med endast 6 hundradelar trots att han stapplade över mållinjen. Med en normal häckpassage hade han gjort ca 8.15 och passerat 6.000 poäng.

I övrigt var han helt grym med serien 7.00 (60m) – 7.53 (längd) – 13.24 (kula) – 2.02 (höjd) – 4.80 (stav) och 2.38.14 på avslutande 1000 meter. Ytterligare en ”doldis” som tog chansen och helt respektlöst klampade rakt in i europaeliten. Underbart!

.

Fabian Rosenqvist var femtonde man in i EM – sjätte man när det var över!

.

Michel Torneus imponerade i längdkvalet med ett hopp på 8.07m i sitt allra första hopp. Kvalgränsen var satt till höga 8.05m och det var bara tre man som klarade detta. Michel för övrigt den ende som gjorde det i sitt första försök. Men ryssen Menkov sände ett tydligt meddelande till Torneus med ett hopp på hela 8.22m!
.
I söndagens final svarade Michel för en knockoutöppning med nytt svenskt rekord och VÄRLDSÅRSBÄSTA i tävlingens allra första hopp!
.
Menkov visade dock mästerklass genom att direkt replikera med 8.28m! Nu var duellen ett faktum och övriga fick nöja sig med att slåss om bronset. En kamp som tysken Reif till slut vann med 8.07m, bara två cm före Finlands Haapala som tog sitt lands främsta placering med sin fjärdeplats.

.

Michel hade 8.10 i sitt sista hopp men fick sedan inga träffar i de tre följande omgångarna trots våldsam satsning. Menkov underströk dock sin position som världsetta genom att öka till 8.31m i den fjärde omgången.

.

Så var då Michel framme vid sitt sjätte och sista hopp – Total satsning och en perfekt plankträff!

Han sjunker ner på knä och inväntar mätning… 8.29m!  Dagens andra svenska rekord men två centimeter för kort för guld. En GRYM insats men någonstans långt inne ändå en liten besvikelse över att det inte kunde bli guld….

.

Dubbla svenska rekord – men ändå räckte det inte till seger!

.

Söndagens och hela tävlingens man var dock Renauld Lavillenie i stavhopp! Han presterade vinterns första sexmetershopp när han flög över 6.01 med vad som såg ut att vara 10 cm marginal!

.

Upp och över 6.07m – eller?

.

Den stora dramatiken inträffade dock när han klarade 6.07m i sitt sista försök, världens näst bästa resultat genom tiderna efter den legendariske Sergei Bubka…

.

Men den röda flaggan höjs av grenledare Alexander Igelström och ett tumult bryter ut!
Det visar sig dock att Alexander har total koll på situation. Ribban ligger visserligen kvar men har studsat upp och lagt sig på ovanpå själva ställningen och inte på sprinten den ursprunglingen varit placerad på. Och då är reglerna glasklara – hoppet är uinderkänd!

.

Det är dock en oerhört ovanlig företeelse och dessutom var det mycket svårt att se med blotta ögat, så det var inte så konstigt att publiken reagerade. Eller att Lavillenie blev så oerhört besviken.

.

Bildbeviset!  Ribban ligger ovanpå själva ställningen och inte på sprinten.

Däremot surnade jag till på Jakob Hård som på Sportspegeln antydde att de svenska medaljerna togs i ganska svag konkurrens. För en gångs skull var Jakob dåligt påläst.

I själva verket låg resultatnivån vid de här mästerskapen på en betydligt högre nivå än någon gång tidigare.

.

.

Hur många nationsrekord som slog under helgen lär vi aldrig få reda på, det var med största sannolikt ett tresiffrigt tal:

.

	VÄRLDSÅRSBÄSTAN
M 60m	Jimmy Vicaut	Frankrike	6.48
	James Dasaolu	Storbritanien	6.48
M Häck	Sergey Shubenkov	Ryssland	7.49
M Stav	Renaud Lavillenie	Frankrike	6.01
M Längd	Aleksandr Menkov	Ryssland	8.32
M Tresteg	Daniele Greco	Italien	17.70
M Sjukamp	Eelco Sintnicolaas	Holland	6.372
K Längd	Darya Klishina	Ryssland	7.01
K Tresteg	Olga Saladuha	Ukraina	14.88
K 4x400m	Storbritanien		3.27.56

.

Shubenkov vräker sig fram till ett nytt världsårsbästa

.

Vicaut och Desaolu drog till med 6.48 och Odain Rose hakade på till nytt pers

.

Vad gäller arrangemanget som helhet så kan vi inte vara annat än nöjda. Grundkonceptet ”All under one roof” måste ha uppfattas som en fullträff inte minst för de aktiva som slapp alla trista busstransporter till och från arenan. Nu knallade man bara från hotellrummet närhelst man hade lust.

.

Den andra stora nyheten var att Prisceremonierna plockades bort från finalpassen och genomfördes på EM-torget efter tävlingarnas slut. Detta gjorde tävlingarna mycket bättre, utan ständiga avbrott i tävlandet. Dessutom blev prisceremonierna snarast bättre eftersom det var full

uppmärksamhet på dessa och mindre tidspress.

.

Göteborgs aspirationer att stå för värdskapet till VM 2021 fick säkert en rejäl skjuts efter helgens tävlingar. Vi visade ånyo att vi verkligen kan konsten att arrangera på bästa sätt!

.