Terräng-SM till helgen

Kommande helg avgörs årets sista SM-tävling i form av Terräng-SM i Höganäs. ÖIS ställer upp med en liten men naggande god sjumannatrupp:

Desirée Lilliehöök -86         K 4 km + K35 4 km
Tim Tompsett-04                  P17 4 km
Johanna Larsson -93           K 4 km + K 10 km
Mohammed Nuur-99           M22 8 km
Nicklas Gunnarsson -96      M 4 km + M 10 km
Jesper Evervall -94               M 4 km + M 10 km
Philip Frick -04                     P17 4 km

Framför allt Johanna Larsson har visat fin form på sistone och tävlat varje helg. I söndags kom hon tvåa i Karlstad Stadslopp över 10 km på raska 35,25. Samtidigt vann Nicklas Gunnarsson Sävedalsloppet 4  km.
Intressant också att se hur Muhamed Nuur kan placera sig i M22-klassen. Han såg stark ut när han vann terräng-DM över 10 km.

Inför den sista SM-tävlingen ligger vi trea i SM-pokalen efter Hässelby och Malmö AI. Dessa två står i viss särklass. Vår tredjeplats är dock inte helt säker. Våra ärkefiender Ullevi ligger endast 24 poäng efter, 223 emot 247½ poäng. Normalt sett borde de inte kunna plocka in det försprånget men man vet aldrig med de här luringarna. Det skulle inte skada om vi kunde plocka in några poäng för säkerhets skull.

Här finner Ni all tänkbar information om terräng-SM

I helgen körde också vår Svensk-Amerikanska tiokampsduo en tävling i Marble Falls Texas. 15-årige Henrik Rosario satte ett kraftfullt personbästa med 5.159 poäng medan Ben Blomqvist skrapade ihop 5.811 poäng. Officiell resultatlista finns inte ute än men man kan notera Henriks 53.12 på 400m. Personbästa med närmare tre sekunder!

 

Avslutningsvis så ett klipp från Erik Barr-Zeilons hemsida. Han befinner sig som sagt i Arizona för studier och en hel del löpning:

9 Oktober – Vaqueros CAMPY invitational. Ytterligare ett collegelopp, den här gången i Coolidge, AZ en timme bort, således avfärd 5:00 tillsammans med Harry och Henry och uppstigning okristligt tidigt. Grön golfbanegräs hade bytts mot dammiga vägar kring ett sandtag i anslutning till Central Arizona College. Rätt hög fart från start och Harry gav sig av rätt tydligt. En stor biffig kille gjorde dock honom sällskap första engelska milen och jag var rätt övertygad att denna mänsliga formen av en tickande bomb kommer att spränga sig själv vilken sekund som helst. Jag flåsade honom i nacken och kom närmre och närmre för var kilometer men var sjukt imponerad av att han kunde hålla så länge. Han såg snarare ut som en 400-800m-kille. Han lyckades dock hålla sin lucka ända tills det var en kilometer kvar och då hade jag första parkett till att se hans uppvisning av den sjukaste spurt jag sett där han på något sätt lyckades försvinna ur synhåll, hämta ikapp killen 60 m framför och lämna honom liksom mig i vägdammet bakom. Innerligt imponerad. Nåväl. Kul tävling och OK lopp. Nr 5, 25:45 på 8k. SÅ. Nu har jag tävlat färdigt på ett tag. På måndag börjar arbetet mot våren.