TV-sport har varken lukt eller smak!

Nuförtiden kan den som utrustar sig med paraboler och boxar låta sig översköljas av sportsändningar i stort sett dygnet runt. Fotbollen tar givetvis det största utrymmet men de flesta smakriktningar tillgodoses. En snabb blick i tablåerna visar även rodeo, curling, sumobrottning, innebandy och poker!
.
Frågan är bara om det inte smyger sig in en känsla av likgiltighet ju större utbudet blir.
Själv måste jag erkänna att jag senaste åren blivit allt mer blasé inför TV-sport. Det är numer ytterst sällan jag blir sittande framför rutan. Teven står på och man tittar till den allt emellanåt.
.
Handlar det bara om tilltagande ålder och slapphet hos betraktaren eller finns där något annat?
.
Samtidigt som jag tröttnar på Teven så uppskattar jag nämligen ”levande” idrott allt mer! Och det måste inte nödvändigtvis vara elitidrott… I somras följde jag och Lasse Jönsson div.5-laget Knipplas kamp för seriesegern.
Att se Knippla spela hemma är en upplevelse. Man tar färjan till Hönö och därefter ytterligare en färja till Nordöarna i Göteborgs skärgård. Knipplas hemmaplan ligger insprängd bland bergsknallar alldeles intill vattnet. Den är vidare osedvanligt liten och man har dispens för seriespel.
Att sitta på bohusgranit och följa spelet samtidigt som båtarna passerar i farleden utanför är en gudomlig upplevelse! Kaffet smakar ljuvligt, fiskmåsarna skriker och havsbrisen smeker ditt ansikte.
.
Låt mig kasta mig över till en annan och än färskare idrottupplevelse. Tillsammans med samme Jönsson for jag till Oslo för att bevista den klassiska femmilen på skidor i Holmenkollen. Snacka om tradition och stämning! Natten före loppet övernattar tusentals människor i tält längs skidspåren. Man tänder eldar och äter och dricker så det står härliga till. Jag har aldrig sett något liknande! Under själva loppet är det ett sagolikt engagemang och det var uppseendeväckande hur sportslig publiken var, man hejade på alla… utom Christian Hoffman som buades ut när han åkte förbi. Österrikes dopinghistorik accepteras helt uppenbart inte alls av den initierade skidpubliken. När Anders Södergren övertog ledningen så bars han fram av publiken som om han vore en av de egna.
Vi värmde oss kring en brasa och språkade friskt med såväl norrmän, svenskar som en och annan finne.
.

Lädersoffa och groggbord i Holmenkollen!
.
Mitt livs allra största idrottsupplevelse tillkom dock i en betydligt ”osundare” miljö! Det låter kanske inte riktigt klokt, men ingenting kommer ens nära den extas jag upplevde när Anders ”Lillen” Eklund blev Europamästare i tungviktsboxning efter att ha knockat den hittills obesegrade Steffen Tangstad. Matchen gick i den slitna och rökfyllda Bröndbyhallen i Köpenhamn. Man sålde starköl i hallens fyra hörn och de flesta av åskådarna verkade ha förfriskat sig omsorgsfullt.
.
I Sverige behandlades ”Lillen” med någon slags hatkärlek. Få svenska idrottsmän har hånats så mycket av media som denne tystlåtne norrlänning. När han som 22-årig nybörjare togs ut till OS i Moskva blåstes han av media helt omotiverat upp som ett medaljhopp för att sedan brutalt sågas när han utmanövrerades av den rutinerade ungraren Istvan Levai.
.
Mot Tangstad gavs han på förhand ingen chans och det var kanske just därför vi medresta svenskar gick så fullständigt upp i limningen när Tangstad slogs ut i den fjärde ronden. Vi dansade på norrmännens huvuden och hånade Ingo som kallat Lillen för en nolla!
.

Triumfens ögonblick!
.
Proffsboxning är en stundtals blodig och brutal sport, men det är också samtidigt kampen i sin allra mest renodlade form! Och knockouten är den fullständiga och kompromisslösa segern. Utan kamp är idrott ointressant. Det är därför en seriefinal i division fem kan vara en större idrottsupplevelse än den fyrtioandra spelomgången i hockeyns elitserie eller en vänskaps-landskamp i fotboll.
.
I alla dessa fall handlar det om helhetsupplevelser som ger så oändligt mycket mer än en TV-skärm, oavsett hur många expertkommentatorer dom än prackar på dig….
Visst har jag haft oförglömliga upplevelser i TV-soffan: Beamons 8.90m – Gärderuds och Bernt Johanssons olympiasegrar – straffdramatiken i fotbolls-VM 94. Stunder som de här vill jag inte vara utan, men det är likväl endimensionella upplevelser. TV-sport har varken lukt eller smak!
.
Att sitta på bergsknalle i Skärgården och se en dribbling i division fem, att värma sig vid en eld i Nordmarkaterrängen medan Södergren slåss om segern, att se en nederlagstippad boxare knocka sin motståndare – det är liksom upplevelser på en helt annan nivå!
.
Syftet med denna betraktelse är att nå fram till en kraftfull maning: Stäng av dumburken, lätta från TV-soffan och gå ut och se på levande idrott istället! Se er omkring och upptäck att ni omges av fantastisk mycket bra idrott på alla olika nivåer.
.
Ett stavhopp över 4.50m är mycket högre i verkligheten än ett 5.80-hopp i Teve, en slalombacke är ett stup i verkligheten och en liten kulle i rutan.
.
Fram för mindre TV och mer verklighet!

.