2020 – Ett år som inget annat…

Så kan vi lägga vår 133:e tävlingssäsong till handlingarna. Ett år som inte kom att likna något annat. Helst vill man glömma 2020 så snart som möjligt…  men ändå inte…  Det finns en hel del positivt att ta med sig från säsongen som gått. Konstruktiva lösningar i svåra tider gjorde att de aktiva ändå fick en fin tävlingssäsong.

Inomhussäsongen startade annars precis som planerat. Det tävlades intensivt och framgångsrikt och som slutpunkt arrangerade vi (Vallenklubbarna) Junior-SM i Friidrottens Hus första marshelgen. Det blev en idrottslig fullträff med höjdpunkter som Wictor Peterssons 21.15 i kula och Carl Bengtströms 46.95 på 400m som verkliga toppar.

Wictors jättestöt på 21.15 vid IJSM skapade rubriker!

Men bara en vecka därefter slog Coronaepidemin till med full kraft och allt tävlande stängdes ner.

Hela tävlingsprogrammet åkte i papperskorgen och mästerskapen ställdes in den ena efter det andra. Inget OS, inget EM och inga juniormästerskap.

Efter några veckors inledande deppande och frustration så insåg vi dock att vi måste försöka bygga upp någon form av tävlingsverksamhet utifrån de nya förutsättningar som nu gällde. Det första vi hittade på var ett Klubbmästerskap i stående längdhopp! En gren som inte tävlats i sedan urminnes tider, men som alla kan deltaga i utifrån skilda förutsättningar. Spänstfenomenet Tobias Carlryd motsvarade ett högt ställt favoritskap och slog med sina 3.41m ett klubbrekord som gällt sedan 1937! Framför allt bjöds det på många glada skratt och det var huvudmålet.

Vi fick till och med ut vår styrelse i sandgropen. Beskåda deras prestationer i videon nedan, ackompanjerad av Valsång!

Nästa punkt på programmet blev ett klubbmästerskap för våra allra yngsta tävlande. Man ställde upp mangrant och tävlade i längd, kula och 200 meter. Även här var kameraman Glenn Johansson i farten och förevigade ungdomarnas prestationer.

Vid denna tidpunkt gällde totalt tävlingsförbud (fram till 14 juni) för tävlande över 17 år. Tillsammans med Vikingen la vi nu upp en tävlingsserie för ungdomar 13-17 år benämnd DUELLEN. Detta för att ge rimliga tävlingsförhållanden inom ramen för gällande femtioregel. Det fungerade utmärkt och vi fick några riktigt fina tävlingsdagar på Vallen.

Lukas Edqvist klarar 1.95m vid den första deltävlingen i DUELLEN.

När så seniorerna fick tävla från 14/6 så demonstrerades det en oerhörd kreativitet och uppfinningsrikedom i distriktet. På nolltid organiserades en SPRINTSERIE (tre deltävlingar), en STAVHOPPSTOUR, en HOPPSERIE och löpartävlingar på medel och långdistans i form av Per Skoogs BANNISTER-serie. Det var imponerande att se hur snabbt det organiserades tävlingar av hög kvalitet inom de snäva ramar som pandemin tillät.

Carl Bengtström vinner 200m på nya stiliga personrekordet 21.09 när Sprintserien gjorde ett stopp på Nya Ullevi.

Michaela Meijer var dominanten i STAVHOPPSTOUREN. Hon inledde med personbästa 4.72m i Mölndal den 27/6. Detta var även nytt världsårsbästa! När touren avslutades i Norrköping den 1 augusti så höjde hon denna notering ytterligare. Först till 4.73m och sedan till 4.83m! Såväl svenskt rekord som världsårsbästa i grenen! Hon avslutade dagen med att prova på drömgränsen 5 meter.

Gustaf Hultgren var hjärnan bakom stavhoppstouren och det faktum att man webbsände samtliga tävlingar gav den stort genomslag.

Michaelas svenska rekord på 4.83m i Norrköping den 1 augusti ger en andraplats i årets världsstatistik efter Katie Nageotte, USA. 4.92m.

Per Skoog gjorde också ett riktigt hästjobb med sin Bannisterserie på Slottsskogsvallen. Även han satsade på webbsändningar och innan sommaren var över så genomfördes dessa med en förbluffande hög kvalitet. Den femte tävlingen den 25/7 bjöd på verkliga toppresultat i gren efter gren. För oss ÖIS-are var naturligtvis herrarnas 800m den verkliga höjdpunkten. Andreas Kramer vann på 1.45.86 men där bakom sprang Felix Francois in på 1.47.12! Därmed slog han Dan Waerns legendariska klubbrekord på 1,47,5 från 1961. Vid SM i Uppsala var det sedan dags för ytterligare en putsning, nu till 1.46.96.

Efter 59 år kunde Felix Francois radera ut Dan Waerns klubbrekord på 800 meter!

När Världsungdomsspelen ställdes in så hade vi ändå en målsättning att genomföra någon form av Elitgala på Ullevi. När Armand Duplantis gav klartecken för deltagande så lyckades vi snickra ihop en TV-sändning. Med BAUHAUS som huvudsponsor sände Discovery direkt på dels Kanal 5, dels Dplay. Även Eurosport la ut sändningen på en rad länder.

Det var mycket stress och sena lösningar inför tävlingen. Inte minst innebar ett intensivt spöregn på förmiddagen många nerbitna naglar… Men till slut blev det en riktigt vass gala med längd och stav på schemat. Montler (8.13m) och Sagnia (6.64m) hade uppvisning i längdgropen innan ”Mondo” tog över och satte ett nytt världsårsbästa i stav med mäktiga 5.94m.

8.13m på ett ödsligt Ullevi av Montler. Men reklamförsäljningen var definitivt lyckosam!

Vi skall komma ihåg att detta var den allra första seniortävlingen av klass i landet efter nedstängningen. På Bislett hade man kört ”Impossible Games” men vi var först att genomföra en svensk tävling inom 50-regeln. Vi sålde drygt 1500 ”soffbiljetter” till våra medlemmar och fick ett synnerligen välbehövligt ekonomiskt överskott av dagen.

Mamma var på plats och gav goda råd mellan hoppen. 5.94m var fenomenalt med tanke på förhållandena.

Vi stod även som arrangörer för Kraftmätningen, inte en gång utan två. Tävlingen genomfördes med specialregler under året. I kvalet mötte vi IF Kville och lyckades ta hem segern efter en kämpainsats. Vi hade ärligt talat inte jättestora förhoppningar den här gången, men det visade sig att våra 24.798 skulle ge oss den 16:e och sista finalplatsen.

Finalen avgjordes simultant på åtta platser runt om i landet. Vi drabbade samman med favorittippade IFK Göteborg på Vallen. Med ett par starka nyförvärv från Bohus var vi nu betydligt mer konkurrenskraftiga och förbättrade oss ända upp till en åttondeplats på 29.051 poäng! Engla Nilssons höjdhopp över 1.72m var dagens verkliga utropstecken!

ÖIS och IFK möttes vid finalen av Kraftmätningen.

Senare i juli arrangerades även en specialtävling i längdhopp på uppvärmningsbanan utanför Ullevi. Det var Yannick och Per Skoog som stod för AIRTIME som var en lagtävling i längdhopp med Thobias Montler och Khaddi Sagnia som toppnamn. Tävlingen webbsändes över världen och väckte stort intresse. Enda smolket i glädjebägaren var en lätt men irriterande motvind som höll nere resultatnivån en aning.

Vinnare svävar iväg ute på Ullevis uppvärmningsarena. En riktigt festlig tävlingsform!

 

Jonatan Hirsh fick en så kallad ”Lidnersk knäpp” i den sista omgången och ökade med 41 cm till 7.26m!

Sedan måste man konstatera att det var en verklig bragd att kunna genomföra i stort sett hela det svenska SM-programmet under huvudsakligen augusti och september månad. Detta efter en hel del konstruktiva lösningar där man delade upp junior o ungdomsmästerskap så fick de aktiva ett rejält säsongsmål att satsa emot.

ÖIS drog en hel del av detta lass när vi först tog på oss att arrangera Lag-SM på Vallen med kort varsel och sedan även stafett-SM i samarbete med några ytterligare klubbar.

Vad gäller Lag-SM så var det ursprungligen tänkt att arrangeras inom ramen för SM-veckan i Borås. Den ställdes ju in och då valde IK Ymer att hoppa av arrangemanget. Då genomförandet var hotat så valde vi att ta på oss värdskapet hemma på Vallen. Det blev en gigantisk succe! För det första fick vi, alla regler o begränsningar till trots,  till ett komprimerat tidsprogram så att det verkligen kändes som en ”riktig” friidrottstävling. Visserligen ingen publik, men en fyratimmars direktsändning i SVT. Därtill körde vi ut sändningen på storbild i Friidrottens Hus där de aktiva kunde följa matchen när de inte tävlade.

Och som lök på Laxen så vann vi Lag-SM för allra första gången! Detta efter en ytterst jämn och dramatiskt uppgörelse som inte avgjordes förrän i allra sista grenen, stafett 4×100 meter. Efter att Carbe fört pinnen över mållinjen på nya klubbrekordet 40.97 sek hade vi samlat ihop 58 poäng, exakt lika många som Hässelby men vi vann på fler grensegrar! Ullevi fick 57 poäng och Spårvägen som ledde inför stafetten 56 poäng. En rysare vi aldrig kommer glömma!

Svenska Lagmästare 2020!

Stafett-SM var planerat till maj månad. Först flyttades det fram en månad för att sedan ställas in på nytt. Därefter hängde tävlingen löst ett tag innan vi erbjöd oss att köra den som en säsongsavslutning i mitten av september.

Det var en viss osäkerhet om föreningarna verkligen skulle ställa upp vid denna sena tidpunkt, men i slutändan blev samtliga SM-tecken utdelade! Visserligen något färre långväga gäster men i gengäld rekorddeltagande vad gäller göteborgslag. Trots att en hel del aktiva saknades på grund av skador & sjukdom ställde ÖIS upp med närmast ofattbara 22 lag. Ett bra mått på bredden av vår verksamhet. Vi fick med oss 8 stycken uppsättningar medaljer totalt. Mest gladde vi oss åt de nya stiliga klubbrekorden på 4x100m. 40.59 för herrarna och 48.03 för damerna.

Vädret var som det brukar vara i mitten av september med mycket regn under söndagens tävlingar.

De här tre stiliga herrarnas tog silver på 3x800m M22 på tiden 6.10.19. Från vänster Alexander ”Snyggo” Sörensen, Felix Larsen Nilsson och Mohamed Nuur.

För de allra främsta tillkom efter många om och men slutligen också Finnkampen i Tammerfors. Här fick vi njuta av Carl Bengtströms första lopp under 50 på 400m häck (49.69). Till sin SM-seger kunde Rebecka Abrahamsson nu också lägga en Finnkampsseger. I sitt allra sista trestegshopp fick hon upp 13.48 och avancerade från tredje till första plats.

 

Carl vrålar ut sin glädje när rekordtiden förkunnas! Med 49.69 går han upp som Sverigesjua genom tiderna.

Det har inte varit ett lätt år på något sätt. Vi kan dock känna oss stolta över det sätt vi löst svårigheterna.

Först och främst den mycket bekymmersamma ekonomiska situation som uppstod när våra tre främsta inkomstkällor, Blodomloppet,  GöteborgsVarvet och Världsungdomsspelen, inte kunde genomföras. Vi lyckades dock ställa om och ”sy in kostymen” rejält samtidigt som de statliga stöden via korttidspermittering och RF-bidrag var räddningsplankor.

Därtill den sportsliga sidan. Verksamheten kunde hållas igång i stort sett oinskränkt. Som ovan beskrivits skapades ett tävlingsprogram utifrån helt nya förutsättningar och våra aktiva fick trots allt en säsong som innehöll en hel del riktigt stimulerande utmaningar.

Låt oss hoppas att den här usla pandemin snart är ett minne blott och att vi kan återgå till mer normala förhållanden. Och det med orden ”Vi fixade det”!

 

Stafett-SM var ett av våra tre SM-arrangemang under det gångna året.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

5 × två =