Dag 1
Klockan 08:15 på lördagens morgon samlades ett glatt, förväntansfullt och något morgontrött gäng aktiva, tränare och föräldrar på parkeringen utanför Friidrottens Hus för att bege sig till Borås och helgens träningsläger.
Efter en dryg timmas bilresa med olika tidsfördrivande lekar, sångstunder och mer eller mindre vilda gissningar kring vem som skulle dela rum med vem så var vi framme vid Ryahallen och lägrets första pass kunde ta sin början. Ett pass bestående av längdträning och sprintträning med fokus på starter för en del av gruppen och diskusträning för andra delen av gruppen. Som för de flesta inom friidrotten så har även vi kört en period av lite tyngre träning och lite mindre fokus på teknikträning. Trots det så visade alla upp att tekniken finns där och genomförde ett väldigt bra pass, något som bådar gott inför sommarens tävlingar.

Skottkärran

Krabbgång parvis

Efter lite nerjogg och förtärande av den medhavda lunchen så var det dags att knalla de två kilometerna till hotellet för incheckning och rumsfördelning. Trots att regnet föll ner så var det ingen som klagade över att behöva gå i 20 minuter till hotellet, en situation som kan symboliserar helgen och gruppen enligt oss tränare. Bara positiva miner oavsett vad.
När väl väskorna var på rummen och alla hunnit installera sig på sina rum så var det dags för en av de viktigaste aktiviteterna för helgen, Ica-besöket och inhandlandet av kvällens lördagsmys. Efter att nästan tömt hyllorna hos Ica på Swebars, godis och annat som hör lördagsmyset till så var det dags att dra sig tillbaka till hotellet och göra sig redo för pass nummer 2.

Lördagsgodiset, ett måste på läger!

Helgens kastgrupp begav sig tillbaka till Ryahallen där andra passet fylldes med kulövningar och finslipning av tekniken i ringen. För övriga gruppen så blev det en tur ut i skogen i närheten av Ryahallen för blandade intervaller. Efter inledande 15/15-intervaller så var det dags att besegra en cirka 90 sekunder lång backe 6 gånger. Trots regn och tuffa intervaller så behöll alla ett glatt humör och hejade fram varandra uppför backarna. Ett grymt bra teamwork med andra ord!

Middag på hotellet

Efter en stärkande middag på hotellet och lite godis som efterrätt så hade det blivit dags för lördagskvällens hemliga aktivitet. Efter en kortare promenad (och lite fel orientering av tränarna på vägen) så kom vi tillslut fram till Katrinelunds bowlinghall där det böjds på en del strikes, några besök i rännorna och en hel del skratt. Väl tillbaka på hotellet så räckte kraften mest till att lägga sig på rummen, kolla på Eurovision och käka godis innan lamporna skulle vara släckta klockan 22.30.

Tyra swingar iväg klotet

Unge herr Coster bjöd inte bara på bra bowling utan även på lite catwalk. Domare Andrea verkar hyfsad nöjd med gångtekniken

Dag 2

Taggade för helgens sista pass

Söndagen började lika tidigt som lördagen, men denna gång med en hotellfrukost klockan 8.00 istället för en bilresa. När väl äggröran, yoghurten och pannkakorna låg i magen så var det bara att hoppa i träningskläderna igen för ett tredje pass. Denna gång så åkte häckarna fram inne i Ryahallen för att se hur rörligheten över häckarna verkade. Efter en hel del häckövningar, kortare häcklopp och lite längre intervaller så väcktes en ny glädje för häcken för vissa.

Samarbetsövning- häckar på plats

Efter det tredje passet så började lägret närma sig sitt slut och det var dags att checka ut från hotellet och förtära den sista måltiden på hotellet. Men innan vi skulle lämna Borås så hann vi med ett mer lekfullt pass ute på Ryavallen. Genom olika stafetter fick gruppen öva upp både sin kondition, styrka, koordination och samarbetsförmåga. Och när man har två lärare som tränare så övas också kartkunskapen upp under dessa stafettövningar. Efter dessa fysiska och psykiska övningar så var det återigen dags att packa in sig i bilarna för hemresa och runt halv fem på söndagseftermiddagen kom ett trött men glatt gäng tillbaka till startpunkten, Friidrottens Hus.
Det har varit en väldigt rolig helg med mycket glädje och bra gruppsammanhållning. Helt klart har denna helg gett mersmak för längre resor med friidrotten. Från tränarhåll så har det varit väldigt roligt att få vara iväg med dessa härliga ungdomar och få se och uppleva deras glädje, engagemang och positiva inställning. Extra glad blir man som tränare när man under passen får höra kommentarer så som ”Nu kör vi teamwork och hjälper varandra upp för backarna” och ”Jag tycker vi har en sjukt bra grupp”!
Nu laddar vi i 04/05-gruppen vidare inför sommarens träningar och alla tävlingar!

Niclas Woodbridge

Som Ni kanske noterat så har såväl Midde som Andy saknats i Friidrottens Hus den gångna veckan.

Orsaken är den att familjen Senorski, inklusive sönerna Erik och Carl har tillbringat densamma på Playitas, Fuerteventura. Man har firat Middes relativt jämna födelsedag tillsammans. Damers ålder skall man ju inte som bekant in tala om men hon är född 1957, så kan ni räkna lite själva.

Midde och Andy med Maria Larsson vid Terräng-EM 2014

Hennes dopnamn är Marie-Louise men det används ytterst sällan idag. Från början var hon basketspelare av landslagsklass. Hon fick stipendie på ett amerikanskt universitet. Där var det en suspekt friidrottstränare vid namn Andy som noterade hennes styrka som terränglöpare och lurade över henne till friidrotten. Nämnde tränare var uppenbarligen mycket efterhängsen och enträgen då de så småningom gifte sig och flyttade hem till Göteborg.

Sedan följde en mycket framgångsrik karriär som kom en innehålla ett drygt dussin svenska mästerskapstecken, sju svenska rekord, mängder av landskamper och internationella mästerskap.
Mitt personligen absolut starkaste minne av Midde var EM-finalen på 10.000m i Split 1990. Det var en mycket varm dag, men Midde gjorde en stentuff satsning. Hon gick loss från övriga fältet tidigt och höll på att springa hem en sensationell EM-titel. Med bara ett drygt varav kvar lyckades dock en trio komma ikapp henne och hon fick nöja sig med den försmädliga fjärdeplatsen. Samma år satte hon ett svenskt rekord på sträckan som kom att stå i ett drygt kvartssekel till dess att Sara Lahti slog det vid OS ifjol.

Midde och Andreas Åkesson på Skatås

Hon började sin karriär som banlöpare och avslutade den som maratonlöpare. Som sådan tog hon sin största seger vid Chicago Marathon 1991. Vid OS i Los Angeles kom hon på 18:e plats. Hon har också vunnit Göteborgsvarvet fyra gånger, fler än någon annan kvinna gjort. Som friidrottare har hon tävlat för IK Vikingen, Mölndals AIK och Hässelby SK.

Idag bildar hon en sällsynt slagkraftig tränarduo i vår förening tillsammans med maken Andy. Vi ser fram emot en högintressant tävlingssäsong för deras träningsgrupp.

60 år är ingen ålder att tala om och vi ser fram emot många ljuvliga friidrottsår tillsammans!

Stort Grattis några dagar i efterskott!

Den klassiska EM-finalen på 10000m i Split 1990

Ett gäng Varvssegrare vid det 30:e jubileumsVarvet

Häckförflyttning vid Junior-EM i Tammerfors