Säsongen lider mot sitt slut och under den gångna helgen avgjordes junior-SM i mångkamp på ett stormigt Påskbergsvallen i Varberg. Fyra öisare stod på startlinjen den här gången. Ingen av dem har något mångkampsfokus i den dagliga träningen men det finns väl knappast ett bättre sätt att avsluta säsongen på, än att ta ut sig fullständigt i 7 eller 10 grenar. Samuel Wiik och Felix Larsen Nilsson har genomfört mångkamper tidigare men för Judith Wagersten och Alexander Andreasson var det detta något helt nytt i SM-sammanhang.

Vädret såg allt annat än lovande ut på förhand. Starka vindbyar, regn och kyla utlovades och väderprognosen fick rätt. Lördagen bjöd dock glädjande på en del sol och de starka vindarna blåste för det mesta åt rätt håll för kortsprint och hoppgrenarna. Under 200m var det dock kraftigt motvind genom hela kurvan och likaså 400m var knepigt i de starka vindarna. Under söndagen rådde sämsta tänkbara tävlingsförhållandena med stormvindar och ösregn under förmiddagen. Regnet avtog men vindarna blev snarare starkare under eftermiddagen. Stavhoppet gick knappt att genomföra då ribban blåste ner i varje hopp. I kastgrenarna var det rak sidovind på ca 11 sekundmeter.

Trots knepiga förhållanden genomförde våra ÖISare sina mångkamper med bravur. I mångkamp går det allt som oftast bra i några grenar och betydligt sämre i andra. Det handlar om att ta gren för gren och kunna gå vidare och släppa den avslutade grenen, även om det inte gått som man tänkt sig!

Allra bäst gick det för Samuel Wiik som knep ännu en mångkampsmedalj. Denna gång blev det ett brons i M22-klassen efter två tidigare guld i P19. Detta var Samuels första tiokamp med seniorbetingelser vilket innebär tyngre redskap och högre häckar än tidigare. Samuels slutresultat landade på 5762p. Hans serie kännetecknas av stabila insatser rakt igenom utan någon riktig fullträff men heller inga större missar. Det blev en väntad grenseger på 400m samt personliga rekord i kula och 110m häck (första gången på 106,7cm).

Samuel har i övrigt haft en tyngre sommar. Lagom till junior-SM i vintras blev Samuel sjuk och missade större delen av vårträningen. Lagom till junior-SM i somras blev han sjuk igen och kunde inte göra sig själv rättvisa, även om han kom till start och var bara några hundradelar från bronset på 400mh. Men han har knappast beklagat sig över detta utan har kört på och rest sig upp efter tävlingar som inte motsvarat hans kapacitet. Därför kändes det extra välförtjänt att han nu fick med sig en till mästerskapsmedalj efter en riktig kämpainsats!

Hur gick det då för Alexander Andreasson i sitt första mästerskap i tiokamp? Det var mycket spekulationer innan huruvida det hela skulle arta sig för Alex som vi vet har några riktigt starka grenar men också några högst tvivelaktiga! Alex började hur bra som helst med en förkrossande stor seger på 100m på tiden 10.99s. Fortsatte sedan med okej resultat i längd, kula och höjd. Sent på lördagen, 8 timmar efter 100m var det dags för 400m. Här bjöd Alex på ett högst oväntat bra resultat. Vi tänkte kanske att Samuel skulle ta en promenadseger men oj vad han fick jobba. Alex var i solklar ledning vid 200m (23,0) och höll ledningen långt in på upploppet. Till sist pressade sig Samuel förbi men Alex nya PB på 51.38 (PB med 3,5 sekunder) är kanske helgens enskilt bästa resultat.

Dag 2 skulle inte riktigt bli lika ”lätt”. Det helade började med att Alex ställde in startblocken fel på 110m häck och sprang in med ett steg för mycket. Detta upptäcktes någon minut innan start och korrigerades. Alex kom i alla fall i mål även om 7 häckar klipptes med 5 steg mellan häckarna. Alex kämpade verkligen men i 8:de grenen stavhopp krampade vaden ihop fullständigt och han tvingades bryta grenen. Han ställde sedan upp i spjut men fick kasta ståendes då han inte kunde genomföra en ansats. Att springa 1500m var det inte något tal om efter att vaden kollapsat. Eloge till Alex som krigade hårt för att ta sig igenom de tio grenarna. Men mångkamp är tufft!

Judith Wagersten gjorde även hon debut på mångkamps-SM och noterade några riktigt bra resultat. 1.65m i höjdhopp sticker dock ut i hennes serie. Detta dessutom med en viss luft överribban! 1.65m i andra försöket räckte faktiskt till grenseger. Judith noterade även 2:30.37 på 800m efter en offensiv öppning på 32,5 sekunder vid 200m-passering. Ett bra resultat i de starka vindarna. 16.37s i hennes första riktiga häcklopp är också klart respektabelt! Vi behöver inte göra några närmare analyser på kastgrenarna för Judith den här helgen. Vi kan bara konstatera att det finns utvecklingspotential. Judith var med och fightades om en bronspeng men fick nöja sig med en fjärdeplats i K22 dvs en klassisk nosning! 4016 poäng lyder nu Judiths mångkampspers.

Den mest rutinerade mångkamparen av öisarna, trots att han är yngst, är Felix Larsen Nilsson som har varit med på alla ungdoms och juniormångkamper i mästerskapssammanhang. Felix slog sitt PB i p19-klass från ifjol med nästan 200 poäng. Han fick med sig personliga rekord i häck och diskus samt avslutade med en storstilad seger på 1500m. Felix placerade sig på en femteplats med resultatet 5181 poäng.

Till sist måste vi också nämna den nu mera ÖIS-tränade Jenny Lestander som gjorde sin sista tävling för Linköping under helgen. Jenny tog ett mycket imponerande silver efter bland annat 15.27s på 100m häck och 1.65m i höjd och var ytterst nära på 1.68m! Jenny kommer framöver att tävla för Örgryte IS och är med sin mångsidighet en stor förstärkning i vårt damlag kommande säsonger. Men under helgen tävlade hon för Linköping så våra gratulationer går till dem!

//Erik Olsson

 

Sedan skall vi också notera att Inez Yngve deltog i F14-klassen i som avgjordes samtidigt som Junior-SM. Hon kom fyra på nya klubbrekordet 3.205 poäng.

Hennes serie innehöll dessutom ytterligare ett klubbrekord, nämligen i spjutkastning där hon kastade hela 28.30m! Inez är en stor mångkampstalang som kommer att göra sin SM-debut redan i vinter i Femkamp F15.

På hemmaplan arrangerade vi en kasttävling för ungdom i fredags. Här visade en trio stor talang för kast. I spjut kastade 16-årige Albin Jannesson iväg 700-gramsspjutet hela 43.62m. Han gör sin första säsong som spjutkastare och vi kan nog ha förhoppningar om att det första femtiometerskastet kommer under 2020.

Eliot Gustavsson har endast två släggpass bakom sig och har redan visat att detta är en framtidsgren för honom. Med endast en rotation kastade han hela 32.47m med 4 kgs-släggan.

Matilda Bloom (född 2005) har varit sjuk en hel del under sommaren men visade nu fin kastkänsla i såväl spjut som diskus. 23.41 i diskus (0.75kg) kan rent av bli 30 meter under 2020 om hon hänger i med träningen.

Under lördagen var även bröderna Blomqvist i farten i Lockhart, Texas. Ben (född 2004) persade i spjut med 37.70m. Noah (född 2008) för sin del slog till med imponerande 12.56m i kula (2 kg).

Kompletta resultat från Varberg

Resultatlista ”Erik Lemming Memorial”

Slutligen kan vi också rapportera att Johanna Larsson slog till med imponerande 1.16.47 på halvmaran i Köpenhamn! Därmed kapade hon 1½ på sitt tidigare personrekord (1.18.30) satt i Berlin i våras.

 

 

Ola Carlsson har haft en lite jobbig säsong med en del skavanker. Märkligt för en så ung (44 år) man…

Lagom till Europamästerskapet för Veteraner i självaste Venedig så prickar han dock som vanligt in formen. Det resulterade i en klar seger på fina 1.95m. Marginalen till tvåan var hela 9 cm.

Nu gäller det bara att hitta några bra hösttävlingar så att han kan hålla sin tvåmeterssvit levande!

Ola är ett föredöme med sin träningsflit och helt opåverkbara ambition! Låt oss få se dig vinna många, många fler mästerskap framöver. Inte minst på Ullevi 2022 vill vi se dig högst på pallen.

Så kan vi också notera att Olof Ryberg blivit uttagen till Par-VM i Dubai den 9-15 november:

”Efter att ha visat sin kapacitet i både Paris och SM i Karlstad blev Olof uttagen till Para-VM i friidrott som går i Dubai den 9-15 november. Kvalgränsen klarade han redan i våras, men förbundskaptenen Magnus Olsson ville se att Olof kan vara med och slåss om finalplatserna. Tack till Yannick och Erik för Plankträden och Övertrampet som gav mycket bra tävlingsträning.

Citat: ”Det var för bra” är oförglömligt”.

Närmast på tur för Olof står Goalball-EM i Rostock.

Hälsningar Rybergarna

Årets upplaga av Friidrotts-SM gick av stapeln på Tingvalla IP i Karlstad, detta nästan på dagen hundra år efter att idrottsplatsen invigdes med just ett SM i friidrott på samma mark. Väderprognosen bekymrade ett flertal av de tävlande, men lyckligtvis slapp vi undan det mesta av det värsta ovädret och förutsättningarna för bra resultat var goda.

I det manliga stavhoppet var Melker Svärd Jacobsson storfavorit och efter att ha seglat över ingångshöjden 5.18 var det tredje raka SM-guldet utomhus i praktiken säkrat. Han fortsatte med att felfritt ta sig över även 5.40 och 5.50 innan 5.60 blev för högt för dagen.

Mer spännande var det då Carl Bengtström sprang till sig guldmedaljen på 400m häck. Vi var flera som var lite osäkra på den europeiske juniormästarens form, då han inte kunnat tävla de senaste veckorna på grund av en skadekänning, men efter ett förtroendeingivande försökslopp skruvades förväntningarna upp ordentligt. Finalen utvecklade sig till en högintressant kamp mellan Bengtström, sverigetvåan Hampus Widlund och den regerande mästaren Isak Andersson. Bengtström skaffade sig en liten ledning in på upploppsrakan och höll stilen så pass bra att de andra aldrig fick en riktig chans att utmana. Segertiden 50.38 var den snabbaste i SM-sammanhang på 14 år, så visst var det ett högklassigt lopp vårt långhäcksess bjöd på!

En intressant comeback stod den 24-årige Isak Persson för i det manliga tresteget. Han hoppade 16.23w/15.65i under säsongen 2015 men hade nu inte gjort en tävling på lite drygt fyra år. Efter en lite mer sammanhängande träningsperiod under sommaren var det äntligen dags att dra på tävlingslinnet igen och konkurrera mot Sverigeeliten. Tävlingsovanan gjorde sig emellertid påmind tidigare än väntat då han av misstag signerade vid Artur Engströms namn på avprickningslistan istället för vid sitt eget!

Ute på banan inledde såväl Isak som Artur lite sisådär, men i den tredje omgången slog Isak till med ett storstilat hopp som mättes till 15.12 (+3,0)! Detta visade sig räcka hela vägen till en överraskande bronsmedalj – Isaks första i seniorsammanhang – och vi får nu hoppas att denna storstilade insats ger inspiration till en fortsatt satsning. Artur lyckades inte bjuda på riktigt lika fin hoppning som på Finnkampen helgen dessförinnan men tog sig över 15 meter och sluta femma. Han kompletterade senare denna insats med att sätta årsbästa i längd med 6.95 (+0,6).

En silvermedalj fick vi med oss hem då Michaela Meijer svingade sig över 4.32 i stavhoppet. Att Michaela börjar bli riktigt meriterad är tydligt då det var hennes åttonde SM-medalj utomhus och fjortonde totalt.
Naturligtvis fick vi även detta år uppleva några nosningar. Av dessa var Filip Björklunds insats den som gladde mest. Filip inledde säsongen på Stafett-SM med att åka på en bristning i lårets baksida, men har verkligen hittat formen under sensommaren. Nu noterade han 14.21 i en minusvind på 2.3 m/s och var endast elva hundradelar från guld och nio från medalj.

Rebecka Abrahamsson gjorde ytterligare en tävling över 13 meter, men nådde inte hela vägen upp till pallen i en jämn och spännande trestegsfinal.
Damernas höjdhoppsfinal var något alldeles extra då arrangören byggt upp en specialläktare för att ge publiken chansen att komma riktigt nära de tävlande. Det var tydligt att initiativet blev uppskattat från hopparna som gick in i tävlingen med sprudlande energi. För ÖIS-hopparnas del slutade tävlingen emellertid inte på bästa sätt då Vendela Corswant fick nöja sig med 1.68 och då Maja Nilsson fick en omdiskuterad rivning på 1.82 som visade sig vara ett helt avgörande hopp för medaljstriden. Saken var nämligen som så, att mattan slog emot ställningen och fick ribban att darra till då hopparna landade i mattan. I Majas fall föll ribban till synes exakt i samband med landningen och det var svårt att avgöra vad som verkligen fick ribban att trilla ned. Man kan bara beklaga att arrangörerna inte valde att åtgärda det uppenbara problemet och att vi nu tvingas leva i ovisshet gällande vilken den korrekta slutplaceringen för Maja skulle blivit.

Dubbla sjundeplatser tog Johanna Larsson som tillsammans med Hanna Michaëlsson och Hanna Kumlin försvarade ÖIS färger på de längre sträckorna. Tjejerna kämpade tappert men visst saknade vi många av våra andra löpare som skämt bort oss med framskridna placeringar de senaste åren.

Fyra medaljer var väl en något sämre utdelning än vi hoppats på men den största missen skedde otvivelaktigt under hemresan då Erik Olsson körde rejält vilse och blev påkommen med sin felkörning endast två mil från norska gränsen! Därefter styrde han minibussen på extremt svängiga vägar, något som fick Alexander Andreasson, Samuel Wiik och Judith Wagersten att bli rejält illamående. Det hela var faktiskt ganska nära att sluta med en illaluktande sörja i baksätet, men lyckligtvis hittade Olsson så småningom ut på bättre vägar och lyckades slutligen lämna tillbaka minibussen i tid med en knapp minuts marginal.

 

/Jonathan Carbe/

 

ÖIS Svenska Mästare genom tiderna (3/9 2019)

Jag har varit medlem i ÖIS sedan 1973 men jag är inte säker på att jag någon gång haft en starkare idrottslig upplevelse än den jag bjöds kl 18.16 lördag kväll på Stockholms Stadion!

För sjunde gången hade vi kvalificerat oss till finalen i Kraftmätningen som är ett inofficiellt Lag-SM för 14-15åringar. Nog visste vi att årets upplaga var riktigt bra, men våra 16 ungdomar överträffade alla förväntningar.

Efter den första dagens tre individuella grenar så avgjordes stafetten inom ramen för Finnkampen på Stadion. Sträckan är 6x200m med pojkar på sträckorna 1-3-5 och följaktligen tjejerna på sträckorna 2-4-6. De 16 finallagen var uppdelade i en A- och en B-final där vi sprang i den första tillsammans med förhandsfavoriterna Hässelby, MAI, Upsala med flera.

William Asker öppnade med en stark sträcka och växlade över till Inez Yngve i delad ledning. Inez skapade en lucka på ett par meter när hon växlade över till tredje sträckans Albin Coster. Han kämpade storstilat men fick släppa ett par gubbar förbi sig.

Elna Wester var sedan ruggigt starkt i avslutningen av sin sträcka, passerade sina motståndare och skickade efter en perfekt växling ut Alex Apelgrim i ledning. Alex spräckte sedan fältet rejält och skapade en ledning på bortåt 15 meter!  När han vecklade ut sina långa ben så stod motståndarna stilla… Ellen Hansson gick ut med en stor ledning men hade ett par riktigt starka tjejer i hasorna. Hon gav dem dock aldrig en chans och nådde mållinjen med rejäl marginal till tvåan!

Uppe på läktaren gick vi fem medföljande ledare fullständigt BANANAS och stod bara och skrek i en stor hög!!! Gissa om vi var stolta över våra ungdomar! De var rejält skärrade när de klev in på banan framför packade läktare, men desto malligare när de lämnade stadion som vinnare.

Fast egentligen skall man ju börja från början. Vi var inte enda Göteborgslag utan även IFK Göteborg var för första gång kvalificerade för final. Vi valde att dela buss till Stockholm, eller rättare sagt Tibblevallen i Täby. Avresa 10.00 efter att alla, till och med William Asker, kommit i tid!

Matstopp i Ödeshög, ösregn och långa köer på väggen in i Stockholm. Efter framkomst tog vi en promenad in och kikade på idrottsplatsen innan vi käkade middag. Lagledarmöte kl 20.00 varefter vi hade vår eget LADDARMÖTE kl 21. Efter det var alla helt inställda på att verkligen kämpa i toppen och dessutom göra mos av vårt klubbrekord på 30.406 poäng!

Fullt ös i bussen på väg till huvudstaden. Och Ben har en tjusig huvudbonad…

Killarna öppnade med längdhopp på lördag kl 09.30 och det var KATASTROF DIREKT…. Med bara tre försök gäller det att ha giltigt direkt. Följaktligen öppnar vår tre långhoppare Apelgrim, Asker och Coster med övertramp!
Andra omgången och nya tramp för Apelgrim och Coster!!!
Asker säkrar med 5.72m bakom plankan och ökar i tredje till 5.88m (fortfarande bakom plankan). Men Coster trampar för tredje gången… Nu står och faller allt med Alex A och han lyckas få till ett giltigt hopp om än bara med någon centimeters marginal – 6.36m! Ben Blomqvist tar tredje poängplats med nya personrekordet 5.36m.

Tjejerna börjar med höjdhopp och det blir helgens bästa gren för deras del! Ellen hoppade fantastiskt och svävade över 1.57m med finfina försök även på 1.61m. Men vem hade kunnat drömma om att såväl Inez Yngve som Ebba Bremer skulle klara 1.53m! Dunderpers för bägge! Här tog vi igen Costers tappade poäng från längden och det med råga därtill.

Killarnas spjut var en lite osäker historia men när Ben Blomqvist drog till med ett kast över 35 meter direkt så kunde vi slappna av lite. Sedan kom Asker igång rejält och ökade i etapper till lysande 37.04m.

Därefter vidtog häcklöpning 80 meter och här stod personrekorden som spön i backen. De allra flesta av våra deltagare fullständigt krossade sina gamla noteringar. Återigen var Ellen Hansson snabbast av våra tjejer med 12.94 men bakom henne sprang Ebba Bremer (13.41) och Inez Yngve (13.48) sensationellt bra. Största rekordkrossen stod dock Clara Weetom för med 14.59 (= 0,82 sek personrekord!).

Sedan kom killarna och nu blev det ännu värre! Ben (12.94), Philip (13.08) och Albin Hagstedt (13.43) inledde med personbästan innan våra tre verkliga kanoner klev in i leken. I C-finalen sprang Albin Coster som en vilde och sänkte sin bästatid från 12.86 till 11.92 vilket gav heatseger! I B-finalen fick vi sedan en ny seger sedan Alex Apelgrim först nästan snubblat över de inledande häckarna, med sina långa ben är häckavstånden för korta för honom! Sedan hittade han rytmen och sprang ifrån alla på sluthäckarna och sänkte Gabriel Wallmarks klubbrekord till 11.51 sek!

Det rekordet blev dock bara ca fem minuter gammalt! I A-finalen dundrade William Asker in på fullständigt osannolika 11.24 med armarna över huvudet! ÖIS vann hela grenen och var nu faktiskt i ledningen i hela tävlingen. Inte nog med det… De 2.916 poäng vi noterade i grenen var rekord i tävlingens historia!

Sedan följde tjejernas kula som vi oroat oss för en smula då vi inte har några specialister i kastgrenarna. Inez (8.50m) , Alicia (8.35m) och Ellen (8.29m) gjorde dock helt godkända insatser och höll oss kvar i tätstriden.

Efter detta avslutade vi så dagen med den redan skildrade stafettsegern på Stadion. Efter att ha sett Duplantis svinga sig över sex meter åt vi så en gemensam middag med IFK Göteborg på hotellet. Det var ett gäng ganska så utpumpade ledare och aktiva som stupade i säng vid 22-snåret efter en lång och ytterst händelserik dag.

Söndag morgon stod höjd först på programmet för killarna. Lite morgonstelhet kunde allt spåras i de första hoppen men så småningom tände de till. William Asker bjöd på en uppvisning när han klarade allt till och med 1.79m i första försöken. Sedan började han ta i lite för mycket när ribban väl kom upp på 1.83m. Albin Coster hoppade stabilt över 1.75m och hade retfullt knappa rivningar på 1.79m. Tredje resultat stannade på 1.67m sedan Ben och Alex inte riktigt fått det att stämma på 1.71m. Höjd kanske inte var en riktig fullträff men helt OK ändå.

Så följde då det som varit vår krisgren genom åren – tjejernas spjut! Nu gjorde man en minutiös uppvärmning med spjutrörlighet och en lång stunds inkastning. Inez Yngve ledde återigen gruppen med fin kastning som avslutades med ett stiligt personbästa på 27.25m. Bakom hennes kämpade alla tjejerna föredömligt och Ellen Hansson fick till ett fint avslutningskast över 20 meter. Inte mycket kortare gjorde Ebba Bremer som lite överraskande blev vår trea.

Kula brukar sannerligen inte vara vår toppgren, men detta år vann killarna grenen! William Asker vräkte iväg 4 kgs-klumpen hela 13.61m i sin första stöt. Ben Blomqvist höjde sitt rekord från 11.88m till 12.54m och även Albin Coster ”persade” med 11.77m.

Tjejernas längd blev både bra och dåligt! Bra därför att samtliga hoppade längre än de någonsin gjort tidigare – Dåligt därför att många av de bästa hoppen var övertramp… Inez Yngve ångade fortsatt på som en maskin och radade upp 5.16 – 5.20 – 5.23. Det andra hoppet med en ojämn landning och det sista utan att vara på plankan. Ellen Hansson och Ebba Bremer hade monsterhopp långt över fem meter i den sista omgången, men tyvärr övertramp. Elna Wester satte också dunderpers med 4.70m. Med lite bättre plankträffar hade vi tagit ett par hundra poäng till i den här grenen.

Dags så att avsluta två långa tävlingsdagar med 800 meter på söndag eftermiddag. Det bästa av allt var att samtliga åtta killar och sex tjejer ställde upp och sprang! Inget mesande här inte… Våra två främsta på sträckan, Elna Wester och Philip Frick hade bägge varit förkylda under veckan och förmådde inte riktigt prestera på sin topp (Elna 2,27 och Philip 2,13). Istället klev andra fram och kämpade storstilat i hettan på Tibblevallen. Alicia Jisbrant kan man alltid lita på och nu var hon vår näst bästa på tjejsidan med 2.34.98 med Ebba Francois som trea på 2.37.30.

På killsidan var det Ben och Albin som kom med en raketspurt sista 100m när Philip kroknade. Bägge persade med tiderna 2.15.98 (Ben) och 2.16.01 (Albin).

När poängen summerats stod det klart att vi kommit tvåa totalt, slagna endast av Hässelby SK. Vi samlade ihop fantastiska 31.731 poäng vilket innebar att det gamla klubbrekordet krossades med 1.325 poäng! Lite surt var det att vi var futtiga 23 poäng ifrån att vinna pojkklassen. 23 poäng innebär mindre än en extra klarad höjd i höjdtävlingen. Jag försökte räkna personrekord i truppen och kom lite preliminärt fram till osannolika 42 stycken!

Bussen rullade iväg klockan 17. Middag åts vid Nyköpingsbro och vi var hemma strax före midnatt.

En riktigt grym tävlingshelg som vi sent kommer glömma!

 

Här hittar du vartenda resultat från tävlingen