Eftersom både mamma Maria och pappa Lennart varit aktiva friidrottare så var det väl egentligen aldrig så stor chans att Emma skulle slippa undan heller! Hennes yngre bror Erik har också tävlat i friidrott och hoppat snudd på sju meter i längdhopp. För Emma kom första kontakten med friidrott hos IF Rigor i Kungsbacka där hon gjorde sin första tävling i 12-årsåldern. Sedan var hon med på Vikingens idrottsskola vid ett par tillfällen innan hon började med regelbunden träning hösten 1998.

Björn Mårtensson blev hennes första ”riktiga” tränare och man körde mest i gamla Slottsskogshallen inledningsvis. Talangen visade sig nästan omedelbart. Redan som 14-åring hoppade hon 1.71m i höjd och sprang 25.52 på 200 meter. Samma år (1999) vann hon sitt första USM-guld i det fjärran Härnösand med 1.70m i F15.

2001 blev hon uttagen att hoppa Ungdoms-OS i Murcia, Spanien. Det blev succé och seger på 1.80m! Sedan rullade det på med en jämn utveckling och fler internationella mästerskap. 2002 kom hon nia vid JVM i Kingston, Jamaica. 2003 fick hon kliva upp på prispallen efter att ha hoppat hela 1.86m vid Junior-EM i Tammerfors.

På hösten samma år bytte hon förening till Örgryte IS. Hon hade redan tränat ett tag med Yannick Tregaro som var anställd i ÖIS. De bägge blev ett par även vid sidan om idrottsbanan och var gifta under åren 2011-14.

2005 fick hon sitt stora genombrott på seniorscenen när hon kom trea vid VM i Helsingfors. Det var en svensk klang- och jubelföreställning i och med att Kajsa Bergqvist tog hem segern i ett regnigt Finland. Nu blev Emma riktigt uppmärksammad även medialt och förhoppningarna skruvades upp inför EM hemma på Ullevi året efter. Från början upplevde hon nog mediatrycket som ganska påfrestande men med åren blev hon väldig proffsig i sitt umgänge med den tredje statsmakten.

Hon tog sig till final på Ullevi men var inte helt tillfreds med sin 11-e plats med resultatet 1.92m. Då gick det faktiskt betydligt bättre på stafetten 4x100m. Alla minns det kanske inte men Emma bildade lag tillsammans med Carolina Klüft och systrarna Kallur och resultatet blev en fin femteplats med 44.16!

Mellan åren 2005 och 2014 radade Emma upp en fullständigt sagolik svit då hon gick till final vid ELVA RAKA INTERNATIONELLA MÄSTERSKAP UTOMHUS I RAD!
Höjdpunkten var när hon klippte tvåmetersgränsen och tog hem silvret vid EM i Barcelona 2010 med sitt slutgiltiga personrekord 2.01m!
I den här makalösa sviten ingick också två stycken OS-finaler, 2008 och 2012. 2008 var hennes placering nionde vid tävlingens slut. I skrivande stund har den förbättrats till sjätte i takt med att hennes motståndare en efter en fällts för doping! En trist realitet i dagens elitidrott…

Inomhus gick det av någon anledning lite mer upp och ner. Vid Inne-EM på hemmaplan, i Scandinavium 2013, hade hon mycket väl kunnat sätta pricken över i och plockat hem sin efterlängtade guldmedalj. Det kändes som om hon var bäst av alla den dagen, men hon hade inte riktigt turen på sin sida och rev ytterst hårfint på segerhöjden 1.99m. Det var nog enda gången hon var missnöjd efter att ha taget medalj vid ett internationellt mästerskap.

Emma var höjdspecialist men hon hade sannerligen talang för annat också. Framförallt var hon sprinter av högsta klass. Vid ett tillfälle hoppade hon in på 200 meter i Europacupen och var endast två tiondelar från Linda Haglunds uråldriga svenska rekord med sensationella 23.02 sek! Vid SM 2005 hoppade hon längd och vann trots en ganska primitiv teknik på 6.41m. Medaljsamlingen innehåller även ett SM-silver i tresteg med stiliga 13.69.

Emma hade en lång och oerhört framgångsrik karriär. Det enda tråkiga var ett hennes sista säsonger skulle förstöras av skador. 2014 gjorde hon en mycket stark innesäsong men efterhand fick hon mer och mer problem med ryggen. Det visade sig vara ett diskbråck som förvärrades allt mer. Utesäsongen blev spolierad även om hon halvskadad lyckades förlänga sin finalsvit vid EM.

2015 tävlade hon inte alls, problem med rygg och hälsenor var alltför svåra. Tillsammans med nye tränaren Per Tedenrud lyckades hon få till en seriös satsning emot en tänkt slutpunkt av karriären vid OS i Rio. Och det var inte långt ifrån att lyckas… Vid en tävling i Spanien i början av Juli tog hon 1.90m och var mycket nära på OS-kvalgränsen 1.93m. Men sedan kom nya skadebekymmer och det blev aldrig en tredje OS-start.

På hösten tog Emma beslutet att istället låta innesäsongen bli karriärens sista. Hon kvalade in till Inne-EM genom att klara 1.89m vid två tillfällen. Sedan vann hon vid SM i Växjö sitt artonde SM-tecken i höjdhopp! EM i Belgrad blev ganska så symptomatiskt för de sista säsongerna. Redan vid inhoppningen hade Emma avsevärda känningar i hälsenorna och hon fick kämpa för varje hopp. Hon lyckades klara 1.86m men inte de 1.90m som krävdes för final.

Om vi betraktar 1999 som Emmas första riktiga tävlingssäsongen som kom hennes karriär att omfatta 19 år! Hon är tveklöst en av ÖIS allra främsta friidrottare genom tiderna och given etta på damsidan.

Vi önskar dig all lycka med ditt framtida liv men hoppas att du kommer att finnas kvar i vår förening i någon form även framöver! Om det blir som tränare, funktionär, ”friidrottsmorsa” eller något annat får framtiden utvisa!

Här följer några tankar från Emmas bägge tränare Yannick Tregaro och Per Tedenrud:

Yannick Tregaro – tränare 2001-2014

Det har varit en grymt underbar resa tillsammans med Emma. Det finns oändliga minnen. Ena sidan av mig känner att Emma var värd ett bättre öde, men ändå är jag otroligt stolt över det vi presterat tillsammans. Jag har alltid varit imponerad över Emmas vilja och förmåga att se lösningar i alla möjliga situationer. Hon har även inspirerat mig till att vara en så bra tränare som möjligt och jag har lärt mig oerhört mycket av vår väg tillsammans.

Varför ett bättre öde?

Jo, för att Emma slog igenom då Svenska folket var vana vid OS-guld och historiska globala topprestationer. Jag anser att det var Kajsa Bergqvist som ledde och visade vägen för den fantastiska generationen som radade upp medaljer i början av tvåtusentalet. Allmänheten var vana vid tvåmetershopp och förväntningarna har alltid varit väldigt höga. Att bli sjua eller nia på 1,96m-höjder ansågs inte tillräckligt bra och jag upplever att det alltid krävdes mer, även då Emmas prestationer utifrån hennes egna status, många gånger varit osannolikt bra.

Jag känner också att nivån varit otroligt hög under Emmas karriär, där dessutom många ryskor skapat denna nivå med otillåtna preparat som bränsle. Nu, de senaste åren när nivån sänkts lite har Emma tyvärr inte lyckats nå upp till, eller utveckla sin nivå. Att vara hemma under OS i Rio och se Ruth Beitia vinna på 1.97m kändes vemodigt.

Emmas förmåga.

Något som är lite symtomatisk för hela Emmas karriär är att hon alltid tränat otroligt bra. Varit grym på att anpassa sitt liv utifrån vad som krävs för att prestera på världselitnivå. Men många gånger när toppformen kommit har problem med kroppen uppstått. Första sådana minnet är från 2003. Emma fick ont i skenbenet några veckor innan junior-EM som gick i Tammerfors och en liten stressfraktur visades på röntgen. JEM-starten var i fara och vi var tvungna att toppa formen utan att belasta foten/skenbenet. Ändå stod hon där i kvalet och i finalen där hon persade till 1.86m och tog brons.

Inför OS i London 2012 hade Emma så ont i hälsenan att vi var tvungna att ändra om ansatsen helt för att det skulle bli skonsammare att springa fram till ribban. Från att ha startat stillastående hela säsongen ändrade vi till att gå två steg, trippa fyra steg och springa sex steg. Den ansatsen testsprang jag för att få den att stämma någorlunda. Emma hann testahoppa den fyra gånger. Inte fyra pass, utan fyra hopp innan OS kvalet – där hon lyckades ta sig till final på årsbästa.

Under ett uppvärmningshopp på inomhus-SM i Malmö 2008 råkade Emma dunka in huvudet i ställningen. Det blödde otroligt mycket, Emma fick dra iväg och sy några stygn i huvudet. Eftersom hon skulle gå in lite senare i tävlingen hann hon tillbaka med en form av bandageturban på huvudet. Efter att ha vunnit tävlingen höjde hon till 1.98m. Hennes tidigare personliga rekord på 1.97m hade stått sig sedan 2005 och några tuffa år utan att utvecklas var äntligen slut när hon klarade! 

Denna typ av uppladdning inför mästerskap har upprepats många gånger och ändå har Emma lyckats slå årsbästa eller personbästa i nästan alla mästerskap hon varit med i. Jag anser att detta beskriver Emmas storhet bäst.

Sista tävlingen (Diamond League i Paris) inför EM i Barcelona 2010 fick avbrytas med vad/hälsenebesvär. Emma haltade ut från Stade de France efter att det stuckit till i hennes hälsena under ett tävlingshopp – ändå blev EM i Barcelona två veckor senare hennes bästa tävling. Jag tror att hon endast behövde göra två hopp i kvalet för att ta sig till final. I finalen två dagar senare svarade kroppen superbra och tekniken satt som aldrig förr.
Om jag bara fick minnas ett hopp av Emma så väljer jag 1.97m-hoppet från den oförglömliga kvällen när Emma blev ”tvåmeterskvinna”. Det var en galet spännande final som slutade med silver efter att Emma klarat 2.01m. Emma tampades då mot Ariane Friedrich och Blanka Vlasic som följts åt genom karriären med olika utvecklingshastighet. Alla tre möttes första gången på Junior-VM på Jamaica redan 2002. Alla tre har tagit sin plats i höjdhoppshistorien.

Detta är bara några få tankar, det finns så otroligt mycket mer att minnas, och alla som känner Emma minns hennes karriär på olika sätt. Allsidigheten är såklart också väldigt spännande att tänka på. Tänka och minnas vidare kommer jag alltid att göra.

Tack Emma!

Per Tedenrud – tränare 2015-2017

Det vore fel av mig att försöka summera Emmas enastående karriär. Jag har bara varit med under de sista 18 månaderna, så det finns andra som är betydligt bättre lämpade att berätta om alla grymma insatser hon gjort. Däremot tänkte jag berätta om den Emma som jag lärt känna under den här tiden.

Det första jag kommer att tänka på när det gäller Emma är vilken jäkla fighter hon är. Det jag kanske tar med mig främst är hennes sista tävling att kvala till OS i Rio. En dryg månad tidigare hade hon fått beskedet att hon hade en bristning i hälsenan och att den inte skulle hinna läka i tid för att kvala till OS. Skulle hela satsningen rinna ut i sanden? Efter strålnings(!)behandlingar i München och utan att belasta hälsenan på tre veckor gick vi sedan all in på att klara kvalgränsen innan tiden gick ut.

Sista chansen var i Torremolinos. Helgen innan hade hon varit mycket nära att klara 1.90 och formen kändes bättre och bättre. Samtidigt började hälsenan smärta mer och mer igen. När hon klarade 1.90 i Torremolinos så haltade hon kraftigt när hon gick av mattan. Jag började tänka, vad fasen gör jag om den går av nu? Emma tänkte nog aldrig tanken. Hon satsade fullt ut tre gånger på 1.93 och var nära att klara. Den inställningen att fightas hela vägen oavsett vad är oerhört imponerade. I Belgrad tog den inställningen henne över 1.86 trots att de flesta nog hade kastat in handduken redan på uppvärmningen.

Det har varit många frustrerande tillfällen längs vägen. När kroppen sagt nej och inte velat genomföra den träning som vi planerat. Jag märkte redan tidigt att vi skulle behöva skala bort en hel del i hennes träning för att hon skulle ha en chans att ta sig förbi rygg- och hälsenebesvären. Under hösten hittade vi en träningsbelastning som fungerade och vi har inte behövt justera alls så mycket som vi behövde i våras.

Jag är väldigt glad över att Emma kunde genomföra en hel inomhussäsong, ta sitt sista SM-guld och fightas på sitt sista mästerskap. Formen var definitivt där för att kvala in till ännu en mästerskapsfinal, men kroppen satte återigen stopp och visade att den vill allt annat än att hoppa höjdhopp. Därför är det rätt tid att sluta nu. När hon fortfarande kan se tillbaka på höjdhoppet med en positiv känsla och glädjas över de framgångar hon haft.

Vad du än tar dig för i livet från nu Emma så är jag övertygad om att du kommer att lyckas. En fighter som du reser sig alltid!

Personliga rekord
Höjd	2.01 1.98i	100801 080223	Barcelona Malmö
60m	7.42i	060218	Göteborg/FIH
100m	11.58	060512	Doha, Qatar	+2.0
200m	23.02	060629	Malaga, Spanien
Längd	6.41	050821	Helsingborg
Tresteg	13.39	070623	Vasa, Finland
	13.69i	060226	Sthlm/Sätra

Internationella Mästerskap
2001	Ungdoms-OS	Höjd	1.	1.80	Murcia, Spanien
2002	JVM	Höjd	9.	1.80	Kingston Jamaica
2003	JEM19	Höjd	3.	1.86	Tammerfors
2005	IEM	Höjd	8.	1.88/1.92q	Madrid, Spanien
	VM	Höjd	3.	1.96	Helsinki, Finland
2006	IVM	Höjd	kval	1.90i	Moskva, Ryssland
	EM	Höjd	11.	1.92	Göteborg/U
	EM	4x100m	5.	44.16	Göteborg/U
2007	IEM	Höjd	kval	1.89i	Birmingham, GBR
	VM	Höjd	=7.	1.94	Osaka, Japan
2008	IEM	Höjd	kval	1.86i	Valencia, Spanien
	OS	Höjd	9.	1.96	Peking, Kina
2009	VM	Höjd	7.	1.96	Berlin
2010	IVM	Höjd	5.	1.94i	Doha, Qatar
	EM	Höjd	2.	2.01	Barcelona, Spanien
2011	VM	Höjd	10.	1.89	Daegu, Korea
2012	IVM	Höjd	9.	1.92i	Istanbul, Turkiet
	EM	Höjd	3.	1.92	Helsingfors, FIN
	OS	Höjd	8.	1.93	London, GBR
2013	IEM	Höjd	3.	1.96i	Göteborg
	VM	Höjd	5.	1.97	Moskva, RUS
2014	IVM	Höjd	5.	1.94i	Sopot, Polen
	EM	Höjd	9.	1.90	Zürich, Schweiz
2017	IEM	Höjd	kval	1.86i	Belgrad

Landskamper
2001	Trelandskamp	Höjd	4.	1.76i	Umeå
	Nordic Challenge	Höjd	6.	1.74	Uppsala
	Finnkamp Ungdom	Höjd	1.	1.75	Göteborg
2002	Finnkamp ungdom	Höjd	1.	1.76	Leppävaara, FIN
2003	Nordiska Juniorkampen	Höjd	1.	1.77	Odense, DEN
	Finnkamp	Höjd	2.	1.80	Helsingfors
	Europacupen	Höjd	6.	1.80	Plovdiv, Bul
2004	Finnkamp	Höjd	4.	1.81	Göteborg
2005	Finnkamp	Höjd	2.	1.92	Göteborg
2006	Europacupen	200m	5.	23.02	Malaga, Spanien
	Finnkampen	100m	4.	11.75	Helsingfors
	Finnkampen	200m	3.	24.01	Helsingfors
	Finnkampen	4x100m	2.	44.39	Helsingfors
2007	Europacupen	Tresteg	4.	13.39	Vasa, Finland
	Finnkampen	Höjd	1.	1.93	Göteborg
2008	Europacupen	Höjd	2.	1.94	Istanbul, Turkiet
	Finnkampen	Höjd	1.	1.90	Helsingfors
2009	Finnkampen	Höjd	1.	1.90	Göteborg
2010	Europacupen	Höjd	1.	1.94	Budapest
2011	Finnkampen	Höjd	2.	1.83	Stockholm
2012	Nordenkampen	Höjd	3.	1.91i	Steinkjer, Norge
	Europacupen	Höjd	1.	1.90	Helsingfors, FIN
2013	Nordenkampen	Höjd	1.	1.89i	Växjö
	Europacupen	Höjd	2.	1.89	Dublin, Irland
	Finnkampen	Höjd	1.	1.91	Stockholm
2014	Finnkampen	Höjd	3.	1.83	Helsingfors, FIN
2016	Finnkampen	Höjd	2.	1.81	Tampere, FIN

SM-medaljer
1999	IUSM15	Höjd	2.	1.62	Eskilstuna
	USM15	Höjd	1.	1.70	Härnösand
2000	IUSM16	Höjd	1.	1.75i	Malmö
	USM16	Höjd	1.	1.72	Eskilstuna
2001	IJSM18	Höjd	1.	1.76i	Eskilstuna
	ISM	Höjd	1.	1.80i	Göteborg
	JSM18	Höjd	2.	1.75	Borås
2002	IJSM19	Höjd	2.	1.77i	Göteborg
	ISM	Höjd	2.	1.78i	Malmö
	JSM19	Höjd	2.	1.74	Sollentuna
2003	IJSM19	Höjd	2.	1.85i	Västerås
	ISM	Höjd	3.	1.84i	Sätra
	JSM19	Höjd	1.	1.83	Vellinge
2004	IJSM22	Höjd	1.	1.84i	Malmö
	ISM	Höjd	1.	1.81	Göteborg
	SM	Höjd	2.	1.86	Karlstad
	JSM	Höjd	1.	1.90	Kvarnsveden
2005	ISM	Höjd	1.	1.91i	Malmö
	SM	Höjd	1.	1.97	Helsingborg
	SM	Längd	1.	6.41	Helsingborg
2006	ISM	Höjd	1.	1.94i	Sthlm/Sätra
	ISM	Tresteg	2.	13.69i	Sthlm/Sätra
	SM	Höjd	2.	1.89	Sollentuna
2007	ISM	Höjd	1.	1.94i	Göteborg
	SM	Höjd	1.	1.92	Eskilstuna
2008	ISM	Höjd	1.	1.98	Malmö
	SM	Höjd	1.	1.95	Västerås
2009	SM	Höjd	1.	1.96	Malmö
2010	ISM	Höjd	1.	1.94	Sthlm/Sätra
	SM	Höjd	1.	1.96	Falun
2011	SM	Höjd	1.	1.93	Gävle
2012	ISM	Höjd	2.	1.95	Örebro
2013	ISM	Höjd	1.	1.94i	Norrköping
	SM	Höjd	1.	1.90	Borås
2014	ISM	Höjd	1.	1.95i	Göteborg
	SM	Höjd	1.	1.90	Umeå
2016	SM	Höjd	2.	1.79	Sollentuna
2017	ISM	Höjd	1.	1.87i	Växjö

Resultatutveckling
År	Höjd ute	Höjd inne
1998		1.66i
1999	1.71	1.68i
2000	1.73	1.75i
2001	1.82	1.80i
2002	1.82	1.80i
2003	1.86	1.85i
2004	1.90	1.88i
2005	1.97	1.92i
2006	1.94	1.96i
2007	1.95	1.94i
2008	1.96	1.98i
2009	1.96	–
2010	2.01	1.95i
2011	1.95	1.88i
2012	1.93	1.95i
2013	1.97	1.96i
2014	1.93	1.97i
2015	–	–
2016	1.90	1.87i
2017		1.89i

Gå gärna in och kika på Emmas hemsida . Fina bilder och en fin beskrivning av den sista tävlingen. Och en ny kompis i Belgrad…