Tack Emma!

Eftersom både mamma Maria och pappa Lennart varit aktiva friidrottare så var det väl egentligen aldrig så stor chans att Emma skulle slippa undan heller! Hennes yngre bror Erik har också tävlat i friidrott och hoppat snudd på sju meter i längdhopp. För Emma kom första kontakten med friidrott hos IF Rigor i Kungsbacka där hon gjorde sin första tävling i 12-årsåldern. Sedan var hon med på Vikingens idrottsskola vid ett par tillfällen innan hon började med regelbunden träning hösten 1998.

Björn Mårtensson blev hennes första ”riktiga” tränare och man körde mest i gamla Slottsskogshallen inledningsvis. Talangen visade sig nästan omedelbart. Redan som 14-åring hoppade hon 1.71m i höjd och sprang 25.52 på 200 meter. Samma år (1999) vann hon sitt första USM-guld i det fjärran Härnösand med 1.70m i F15.

Emma springer 200 meter vid USM inomhus i Malmö år 2000

2001 blev hon uttagen att hoppa Ungdoms-OS i Murcia, Spanien. Det blev succé och seger på 1.80m! Sedan rullade det på med en jämn utveckling och fler internationella mästerskap. 2002 kom hon nia vid JVM i Kingston, Jamaica. 2003 fick hon kliva upp på prispallen efter att ha hoppat hela 1.86m vid Junior-EM i Tammerfors.

På hösten samma år bytte hon förening till Örgryte IS. Hon hade redan tränat ett tag med Yannick Tregaro som var anställd i ÖIS. De bägge blev ett par även vid sidan om idrottsbanan och var gifta under åren 2011-14.

Guld vid Ungdoms-OS 2000! Jenny Ljunggren t.v. var också lyckosam.

2005 fick hon sitt stora genombrott på seniorscenen när hon kom trea vid VM i Helsingfors. Det var en svensk klang- och jubelföreställning i och med att Kajsa Bergqvist tog hem segern i ett regnigt Finland. Nu blev Emma riktigt uppmärksammad även medialt och förhoppningarna skruvades upp inför EM hemma på Ullevi året efter. Från början upplevde hon nog mediatrycket som ganska påfrestande men med åren blev hon väldig proffsig i sitt umgänge med den tredje statsmakten.

Hon tog sig till final på Ullevi men var inte helt tillfreds med sin 11-e plats med resultatet 1.92m. Då gick det faktiskt betydligt bättre på stafetten 4x100m. Alla minns det kanske inte men Emma bildade lag tillsammans med Carolina Klüft och systrarna Kallur och resultatet blev en fin femteplats med 44.16!

Mellan åren 2005 och 2014 radade Emma upp en fullständigt sagolik svit då hon gick till final vid ELVA RAKA INTERNATIONELLA MÄSTERSKAP UTOMHUS I RAD!
Höjdpunkten var när hon klippte tvåmetersgränsen och tog hem silvret vid EM i Barcelona 2010 med sitt slutgiltiga personrekord 2.01m!
I den här makalösa sviten ingick också två stycken OS-finaler, 2008 och 2012. 2008 var hennes placering nionde vid tävlingens slut. I skrivande stund har den förbättrats till sjätte i takt med att hennes motståndare en efter en fällts för doping! En trist realitet i dagens elitidrott…

Upprop för 63 höjdhoppstjejer i Klass F13 vid VU-spelen på Ullevi

Inomhus gick det av någon anledning lite mer upp och ner. Vid Inne-EM på hemmaplan, i Scandinavium 2013, hade hon mycket väl kunnat sätta pricken över i och plockat hem sin efterlängtade guldmedalj. Det kändes som om hon var bäst av alla den dagen, men hon hade inte riktigt turen på sin sida och rev ytterst hårfint på segerhöjden 1.99m. Det var nog enda gången hon var missnöjd efter att ha taget medalj vid ett internationellt mästerskap.

Två Göteborgstjejer på prispallen vid Inne-EM i Scandinavium 2012!

Emma var höjdspecialist men hon hade sannerligen talang för annat också. Framförallt var hon sprinter av högsta klass. Vid ett tillfälle hoppade hon in på 200 meter i Europacupen och var endast två tiondelar från Linda Haglunds uråldriga svenska rekord med sensationella 23.02 sek! Vid SM 2005 hoppade hon längd och vann trots en ganska primitiv teknik på 6.41m. Medaljsamlingen innehåller även ett SM-silver i tresteg med stiliga 13.69.

Emma hade en lång och oerhört framgångsrik karriär. Det enda tråkiga var ett hennes sista säsonger skulle förstöras av skador. 2014 gjorde hon en mycket stark innesäsong men efterhand fick hon mer och mer problem med ryggen. Det visade sig vara ett diskbråck som förvärrades allt mer. Utesäsongen blev spolierad även om hon halvskadad lyckades förlänga sin finalsvit vid EM.

Vid RödBlå Vinter 2014 besegrade Emma en comebackande Blanka Vlasic i Friidrottens Hus

2015 tävlade hon inte alls, problem med rygg och hälsenor var alltför svåra. Tillsammans med nye tränaren Per Tedenrud lyckades hon få till en seriös satsning emot en tänkt slutpunkt av karriären vid OS i Rio. Och det var inte långt ifrån att lyckas… Vid en tävling i Spanien i början av Juli tog hon 1.90m och var mycket nära på OS-kvalgränsen 1.93m. Men sedan kom nya skadebekymmer och det blev aldrig en tredje OS-start.

På hösten tog Emma beslutet att istället låta innesäsongen bli karriärens sista. Hon kvalade in till Inne-EM genom att klara 1.89m vid två tillfällen. Sedan vann hon vid SM i Växjö sitt artonde SM-tecken i höjdhopp! EM i Belgrad blev ganska så symptomatiskt för de sista säsongerna. Redan vid inhoppningen hade Emma avsevärda känningar i hälsenorna och hon fick kämpa för varje hopp. Hon lyckades klara 1.86m men inte de 1.90m som krävdes för final.

Om vi betraktar 1999 som Emmas första riktiga tävlingssäsongen som kom hennes karriär att omfatta 19 år! Hon är tveklöst en av ÖIS allra främsta friidrottare genom tiderna och given etta på damsidan.

Vi önskar dig all lycka med ditt framtida liv men hoppas att du kommer att finnas kvar i vår förening i någon form även framöver! Om det blir som tränare, funktionär, ”friidrottsmorsa” eller något annat får framtiden utvisa!

Här följer några tankar från Emmas bägge tränare Yannick Tregaro och Per Tedenrud:

Yannick Tregaro – tränare 2001-2014

Det har varit en grymt underbar resa tillsammans med Emma. Det finns oändliga minnen. Ena sidan av mig känner att Emma var värd ett bättre öde, men ändå är jag otroligt stolt över det vi presterat tillsammans. Jag har alltid varit imponerad över Emmas vilja och förmåga att se lösningar i alla möjliga situationer. Hon har även inspirerat mig till att vara en så bra tränare som möjligt och jag har lärt mig oerhört mycket av vår väg tillsammans.

Varför ett bättre öde?

Jo, för att Emma slog igenom då Svenska folket var vana vid OS-guld och historiska globala topprestationer. Jag anser att det var Kajsa Bergqvist som ledde och visade vägen för den fantastiska generationen som radade upp medaljer i början av tvåtusentalet. Allmänheten var vana vid tvåmetershopp och förväntningarna har alltid varit väldigt höga. Att bli sjua eller nia på 1,96m-höjder ansågs inte tillräckligt bra och jag upplever att det alltid krävdes mer, även då Emmas prestationer utifrån hennes egna status, många gånger varit osannolikt bra.

Jag känner också att nivån varit otroligt hög under Emmas karriär, där dessutom många ryskor skapat denna nivå med otillåtna preparat som bränsle. Nu, de senaste åren när nivån sänkts lite har Emma tyvärr inte lyckats nå upp till, eller utveckla sin nivå. Att vara hemma under OS i Rio och se Ruth Beitia vinna på 1.97m kändes vemodigt.

Emmas förmåga.

Något som är lite symtomatisk för hela Emmas karriär är att hon alltid tränat otroligt bra. Varit grym på att anpassa sitt liv utifrån vad som krävs för att prestera på världselitnivå. Men många gånger när toppformen kommit har problem med kroppen uppstått. Första sådana minnet är från 2003. Emma fick ont i skenbenet några veckor innan junior-EM som gick i Tammerfors och en liten stressfraktur visades på röntgen. JEM-starten var i fara och vi var tvungna att toppa formen utan att belasta foten/skenbenet. Ändå stod hon där i kvalet och i finalen där hon persade till 1.86m och tog brons.

Inför OS i London 2012 hade Emma så ont i hälsenan att vi var tvungna att ändra om ansatsen helt för att det skulle bli skonsammare att springa fram till ribban. Från att ha startat stillastående hela säsongen ändrade vi till att gå två steg, trippa fyra steg och springa sex steg. Den ansatsen testsprang jag för att få den att stämma någorlunda. Emma hann testahoppa den fyra gånger. Inte fyra pass, utan fyra hopp innan OS kvalet – där hon lyckades ta sig till final på årsbästa.

Under ett uppvärmningshopp på inomhus-SM i Malmö 2008 råkade Emma dunka in huvudet i ställningen. Det blödde otroligt mycket, Emma fick dra iväg och sy några stygn i huvudet. Eftersom hon skulle gå in lite senare i tävlingen hann hon tillbaka med en form av bandageturban på huvudet. Efter att ha vunnit tävlingen höjde hon till 1.98m. Hennes tidigare personliga rekord på 1.97m hade stått sig sedan 2005 och några tuffa år utan att utvecklas var äntligen slut när hon klarade! 

Denna typ av uppladdning inför mästerskap har upprepats många gånger och ändå har Emma lyckats slå årsbästa eller personbästa i nästan alla mästerskap hon varit med i. Jag anser att detta beskriver Emmas storhet bäst.

Sista tävlingen (Diamond League i Paris) inför EM i Barcelona 2010 fick avbrytas med vad/hälsenebesvär. Emma haltade ut från Stade de France efter att det stuckit till i hennes hälsena under ett tävlingshopp – ändå blev EM i Barcelona två veckor senare hennes bästa tävling. Jag tror att hon endast behövde göra två hopp i kvalet för att ta sig till final. I finalen två dagar senare svarade kroppen superbra och tekniken satt som aldrig förr.
Om jag bara fick minnas ett hopp av Emma så väljer jag 1.97m-hoppet från den oförglömliga kvällen när Emma blev ”tvåmeterskvinna”. Det var en galet spännande final som slutade med silver efter att Emma klarat 2.01m. Emma tampades då mot Ariane Friedrich och Blanka Vlasic som följts åt genom karriären med olika utvecklingshastighet. Alla tre möttes första gången på Junior-VM på Jamaica redan 2002. Alla tre har tagit sin plats i höjdhoppshistorien.

Detta är bara några få tankar, det finns så otroligt mycket mer att minnas, och alla som känner Emma minns hennes karriär på olika sätt. Allsidigheten är såklart också väldigt spännande att tänka på. Tänka och minnas vidare kommer jag alltid att göra.

Tack Emma!

 

Så här såg Emma och Yannick ut 2005!

Per Tedenrud – tränare 2015-2017

Det vore fel av mig att försöka summera Emmas enastående karriär. Jag har bara varit med under de sista 18 månaderna, så det finns andra som är betydligt bättre lämpade att berätta om alla grymma insatser hon gjort. Däremot tänkte jag berätta om den Emma som jag lärt känna under den här tiden.

Det första jag kommer att tänka på när det gäller Emma är vilken jäkla fighter hon är. Det jag kanske tar med mig främst är hennes sista tävling att kvala till OS i Rio. En dryg månad tidigare hade hon fått beskedet att hon hade en bristning i hälsenan och att den inte skulle hinna läka i tid för att kvala till OS. Skulle hela satsningen rinna ut i sanden? Efter strålnings(!)behandlingar i München och utan att belasta hälsenan på tre veckor gick vi sedan all in på att klara kvalgränsen innan tiden gick ut.

Sista chansen var i Torremolinos. Helgen innan hade hon varit mycket nära att klara 1.90 och formen kändes bättre och bättre. Samtidigt började hälsenan smärta mer och mer igen. När hon klarade 1.90 i Torremolinos så haltade hon kraftigt när hon gick av mattan. Jag började tänka, vad fasen gör jag om den går av nu? Emma tänkte nog aldrig tanken. Hon satsade fullt ut tre gånger på 1.93 och var nära att klara. Den inställningen att fightas hela vägen oavsett vad är oerhört imponerade. I Belgrad tog den inställningen henne över 1.86 trots att de flesta nog hade kastat in handduken redan på uppvärmningen.

Det har varit många frustrerande tillfällen längs vägen. När kroppen sagt nej och inte velat genomföra den träning som vi planerat. Jag märkte redan tidigt att vi skulle behöva skala bort en hel del i hennes träning för att hon skulle ha en chans att ta sig förbi rygg- och hälsenebesvären. Under hösten hittade vi en träningsbelastning som fungerade och vi har inte behövt justera alls så mycket som vi behövde i våras.

Jag är väldigt glad över att Emma kunde genomföra en hel inomhussäsong, ta sitt sista SM-guld och fightas på sitt sista mästerskap. Formen var definitivt där för att kvala in till ännu en mästerskapsfinal, men kroppen satte återigen stopp och visade att den vill allt annat än att hoppa höjdhopp. Därför är det rätt tid att sluta nu. När hon fortfarande kan se tillbaka på höjdhoppet med en positiv känsla och glädjas över de framgångar hon haft.

Vad du än tar dig för i livet från nu Emma så är jag övertygad om att du kommer att lyckas. En fighter som du reser sig alltid!

 

Personliga rekord

Höjd 2.01
1.98i
100801
080223
Barcelona
Malmö
60m 7.42i 060218 Göteborg/FIH
100m 11.58 060512 Doha, Qatar  +2.0
200m 23.02 060629 Malaga, Spanien
Längd 6.41 050821 Helsingborg
Tresteg 13.39 070623 Vasa, Finland
13.69i 060226 Sthlm/Sätra

 

Internationella Mästerskap

2001 Ungdoms-OS Höjd 1. 1.80 Murcia, Spanien
2002 JVM Höjd 9. 1.80 Kingston Jamaica
2003 JEM19 Höjd 3. 1.86 Tammerfors
2005 IEM Höjd 8. 1.88/1.92q Madrid, Spanien
VM Höjd 3. 1.96 Helsinki, Finland
2006 IVM Höjd kval 1.90i Moskva, Ryssland
EM Höjd 11. 1.92 Göteborg/U
EM 4x100m 5. 44.16 Göteborg/U
2007 IEM Höjd kval 1.89i Birmingham, GBR
VM Höjd =7. 1.94 Osaka, Japan
2008 IEM Höjd kval 1.86i Valencia, Spanien
OS Höjd 9. 1.96 Peking, Kina
2009 VM Höjd 7. 1.96 Berlin
2010 IVM Höjd 5. 1.94i Doha, Qatar
EM Höjd 2. 2.01 Barcelona, Spanien
2011 VM Höjd 10. 1.89 Daegu, Korea
2012 IVM Höjd 9. 1.92i Istanbul, Turkiet
EM Höjd 3. 1.92 Helsingfors, FIN
OS Höjd 8. 1.93 London, GBR
2013 IEM Höjd 3. 1.96i Göteborg
VM Höjd 5. 1.97 Moskva, RUS
2014 IVM Höjd 5. 1.94i Sopot, Polen
EM Höjd 9. 1.90 Zürich, Schweiz
2017 IEM Höjd kval 1.86i Belgrad

Landskamper

2001 Trelandskamp Höjd 4. 1.76i Umeå
Nordic Challenge Höjd 6. 1.74 Uppsala
Finnkamp Ungdom Höjd 1. 1.75 Göteborg
2002 Finnkamp ungdom Höjd 1. 1.76 Leppävaara, FIN
2003 Nordiska Juniorkampen Höjd 1. 1.77 Odense, DEN
Finnkamp Höjd 2. 1.80 Helsingfors
Europacupen Höjd 6. 1.80 Plovdiv, Bul
2004 Finnkamp Höjd 4. 1.81 Göteborg
2005 Finnkamp Höjd 2. 1.92 Göteborg
2006 Europacupen 200m 5. 23.02 Malaga, Spanien
Finnkampen 100m 4. 11.75 Helsingfors
Finnkampen 200m 3. 24.01 Helsingfors
Finnkampen 4x100m 2. 44.39 Helsingfors
2007 Europacupen Tresteg 4. 13.39 Vasa, Finland
Finnkampen Höjd 1. 1.93 Göteborg
2008 Europacupen Höjd 2. 1.94 Istanbul, Turkiet
Finnkampen Höjd 1. 1.90 Helsingfors
2009 Finnkampen Höjd 1. 1.90 Göteborg
2010 Europacupen Höjd 1. 1.94 Budapest
2011 Finnkampen Höjd 2. 1.83 Stockholm
2012 Nordenkampen Höjd 3. 1.91i Steinkjer, Norge
Europacupen Höjd 1. 1.90 Helsingfors, FIN
2013 Nordenkampen Höjd 1. 1.89i Växjö
Europacupen Höjd 2. 1.89 Dublin, Irland
Finnkampen Höjd 1. 1.91 Stockholm
2014 Finnkampen Höjd 3. 1.83 Helsingfors, FIN
2016 Finnkampen Höjd 2. 1.81 Tampere, FIN

 

Så här såg det ut efter sista galan inför EM 2010 kraftigt bandagerad i Paris! Två veckor senare hoppade hon 2.01m!

 

SM-medaljer

1999 IUSM15 Höjd 2. 1.62 Eskilstuna
USM15 Höjd 1. 1.70 Härnösand
2000 IUSM16 Höjd 1. 1.75i Malmö
USM16 Höjd 1. 1.72 Eskilstuna
2001 IJSM18 Höjd 1. 1.76i Eskilstuna
ISM Höjd 1. 1.80i Göteborg
JSM18 Höjd 2. 1.75 Borås
2002 IJSM19 Höjd 2. 1.77i Göteborg
ISM Höjd 2. 1.78i Malmö
JSM19 Höjd 2. 1.74 Sollentuna
2003 IJSM19 Höjd 2. 1.85i Västerås
ISM Höjd 3. 1.84i Sätra
JSM19 Höjd 1. 1.83 Vellinge
2004 IJSM22 Höjd 1. 1.84i Malmö
ISM Höjd 1. 1.81 Göteborg
SM Höjd 2. 1.86 Karlstad
JSM Höjd 1. 1.90 Kvarnsveden
2005 ISM Höjd 1. 1.91i Malmö
SM Höjd 1. 1.97 Helsingborg
SM Längd 1. 6.41 Helsingborg
2006 ISM Höjd 1. 1.94i Sthlm/Sätra
ISM Tresteg 2. 13.69i Sthlm/Sätra
SM Höjd 2. 1.89 Sollentuna
2007 ISM Höjd 1. 1.94i Göteborg
SM Höjd 1. 1.92 Eskilstuna
2008 ISM Höjd 1. 1.98 Malmö
SM Höjd 1. 1.95 Västerås
2009 SM Höjd 1. 1.96 Malmö
2010 ISM Höjd 1. 1.94 Sthlm/Sätra
SM Höjd 1. 1.96 Falun
2011 SM Höjd 1. 1.93 Gävle
2012 ISM Höjd 2. 1.95 Örebro
2013 ISM Höjd 1. 1.94i Norrköping
SM Höjd 1. 1.90 Borås
2014 ISM Höjd 1. 1.95i Göteborg
SM Höjd 1. 1.90 Umeå
2016 SM Höjd 2. 1.79 Sollentuna
2017 ISM Höjd 1. 1.87i Växjö

 

Emma och Sanna Kallur gjorde bägge sin sista tävling den 4 mars 2017

 

Resultatutveckling

År Höjd ute Höjd inne
1998 1.66i
1999 1.71 1.68i
2000 1.73 1.75i
2001 1.82 1.80i
2002 1.82 1.80i
2003 1.86 1.85i
2004 1.90 1.88i
2005 1.97 1.92i
2006 1.94 1.96i
2007 1.95 1.94i
2008 1.96 1.98i
2009 1.96
2010 2.01 1.95i
2011 1.95 1.88i
2012 1.93 1.95i
2013 1.97 1.96i
2014 1.93 1.97i
2015
2016 1.90 1.87i
2017 1.89i

SM-guld i Friidrottens Hus 2014 med detta hopp över 1.95m

 

Gå gärna in och kika på Emmas hemsida . Fina bilder och en fin beskrivning av den sista tävlingen. Och en ny kompis i Belgrad…

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

7 − 1 =