Friidrottssverige fick sin allra största chock på mycket länge när Engla Nilsson hoppade till sig ett brons på Inne-EM i friidrott!

Vi ÖIS-are var kanske inte lika hundraprocentigt överraskade över att hon klarade 1.90m. Det har varit på gång i en månads tid. Hon har varit bombsäker på höjder över 1.85m och haft flera hårfina rivningar på 1.90m. Fast det är klart, 1.92m är avsevärt mycket högre än 1.90m….

Men att gå in och göra det på sitt allra första seniormästerskap i konkurrens med världsrekordhållerskan och ett gäng världsstjärnor… Som 19-åring! Det avslöjar en mental styrka av exceptionell karaktär. Det syntes inte ett uns av nervositet eller tveksamt i hennes agerande.

Hon besitter dessutom i nuläget en tekniksäkerhet som är enorm. Aldrig en slarvrivning vilket är oerhört värdefullt i mästerskapssammanhang. I kvalet tog hon 1.75m – 1.80m – 1.85m och personliga rekordhöjden 1.89m i första försöken.
I finalen var ingångshöjden satt till höga 1.80m, högre än någonsin för Engla. Men åter igen en maskinmässig säkerhet! 1.80m, 1.85m och tangerat personbästa 1.89m i första försöken. 1.89m dessutom med synbar marginal.

Men 1.92m = personbästa med 3 cm… Det trodde man inte riktigt på. För åttonde hoppet i rad klarade hon dock i första försöket! Ribban gungade lite men låg kvar. Det skulle visa sig att hennes felfria hoppserie gav bronset före flera medtävlare med en eller annan rivning i bagaget.
1.95m var givetvis för högt men hon gjorde ändå två seriösa försök på höjden.

Det har på våren 2020 som Engla och hennes tränare Fredrik Haraldsson kom till ÖIS, närmast från Bohus IF. Då hade hon redan som 14-åring klarat 1.65m under 2019.

Under pandemiåret 2020 fortsatte utvecklingen och hon klarade 1.72m som bäst. Däremot blev hennes tränare Fredrik svårt sjuk i Covid och låg intagen på sjukhus. Han repade sig dock och fortsatte tränarskapet.

Det är sällan utvecklingen går spikrakt och för Engla blev 2021 ett mellanår. Hon klarade 1.64m och den augustidag hon blev 10:a vid USM i Norrköping på 1.48m var det nog inte många som såg en blivande världsstjärna i henne.

2022 vände det dock uppåt igen och hon slog sitt gamla personrekord med 1.73m. Framför allt blev hon dock uttagen till Ungdoms-Finnkampen som hon vann på 1.70m. Hennes första framträdande i blågul dräkt och det var efter detta som det tog fart på riktigt.

I början av juni 2023 klarade Engla 1.80m för första gången. Några dagar därefter blev dock Fredrik akut sjuk och fick avbryta sin tränarverksamhet från en dag till en annan. Idag är han frisk men är inte längre tränare. Hans betydelse kan dock inte nog understrykas.

Den kortsiktiga lösningen blev av Jonathan Carbe klev in som tränare. Han hade redan tidigare varit ansvarig för delar av Englas fysträning så det var ingen radikal omställning. Den fortsatta säsongen var också framgångsrik. Efter ett SM-brons vid Senior-SM på hela 1.83m kom så mäktiga 1.86m när hon placerade sig som femma vid Junior-EM i Jerusalem.

Efter säsongen 2023 behövdes en mer långsiktig lösning på tränarfrågan. Valet föll på Per Tedenrud, tidigare sportchef i ÖIS och numera ”boss” på Slottsskogsvallen. Detta innebar samtidigt att hon kom att ingå i en utmärkt träningsgrupp med främst Ellen Ekholm (SM-vinnare med 1.91m som PB) som träningskamrat.

Säsongen 2024 etablerade sig Engla som stabil 1.80-hoppare. Liksom året före blev årsbästat 1.86m. Det stora årsmålet, Junior-VM i Lima Peru, blev dock en besvikelse. Här stannade hon på 1.80m och försvann redan i kvalet i en tävling som för övrigt vanns av Angelina Topic.

Den gångna inomhussäsongen har Engla som bekant visat en stabilitet på 1.85m och högre. Insatsen på EM visade vilken jättetalang hon är för framtiden. Skruva dock inte upp förhoppningarna alltför hysteriskt! Hon är fortfarande ung och ingen utvecklingskurva går spikrakt uppåt. Som alla unga talanger måste hon få chansen att utvecklas i lugn och ro.

Hon har klarat sig relativt väl från skador under åren. Det värsta var väl när hon slog axeln ur led vid IJSM i Karlstad 2023.

Vi har som bekant lysande höjdtraditioner i Sällskapet och det känns härligt att Engla för dem vidare!

Vi var en av sex göteborgsklubbar som arrangerade IJSM i åldrarna 22, 19 och 17 år den gångna helgen. Ullevi – Kville – Mölndals AIK – Sävedalens AIK samt IFK Göteborg var de övriga. Det finns all anledning att vara nöjd med arrangemanget som sådant. Bra stämning och mängder av fina resultat.

För ÖIS del bjöds det ömsom vin och ömsom vatten. Vi tappade två ”givna” guld direkt i form av SM-segrarna Linus Jönsson och Engla Nilsson. Linus nollade på ingångshöjden och Engla avstod start då hon blev uttagen till EM och tävlingen kom lite väl tätt inpå.

Detta sagt så var det ändå mycket att glädjas över. Kanske allra främst Linnea Fohlén Gladhs dubbla silvermedaljer. I viktkastningen F19 fanns hela helgens klaraste favorit i form av Uppsalas Patricia Kamga efter hennes svenska juniorrekord i Växjö helgen före. Hennes 22.63 är dessutom världens längsta kast av en junior under säsongen. Hon vann också mycket riktigt på enorma hallrekordet 22.29m. Linnea låg trea i årsstatistiken före tävlingen med sitt klubbrekord 16.14m. Nu slog hon till med hela 16.63 i första omgången! En rejäl fullträff som skulle bli svår att upprepa – trodde man… I sista omgången stämde allt och vikten bara flög och flög! Man trodde knappt sina ögon och öron när längden 17.70m annonserades! Klubbrekord med drygt 1½ meter och en mycket klar andraplats bakom Kamga.

I söndagens kultävling hade vi lite lägre ställda förväntningar. Årsbästat löd på 12.86 och resultatkurvan hade varit lite upp och ner. Efter fem omgångar låg hon femma på ganska normala 12.18. Men återigen fullständigt exploderade hon i den sista omgången. Kulan flög iväg hela 13.15m vilket gav ytterligare en silvermedalj. I motsats till vikten dock i absolut närhet till segraren som noterade 13.28m.

Jättegrattis till Linnea som fick sitt stora genombrott den här helgen. Spännande att se hur långt släggan kommer att flyga till sommaren efter den här uppvisningen.

Totalt tog vi sju stycken medaljer. Ett guld som mycket väntat kom genom Leo Zikovic i kula M22. Han var allt annat än nöjd med 17.86m men det var guldet som räknades för klubben.

Efter Linus Jönssons nolla i stav M22 klev istället Felix Steene framme och plockade åt sig en silvermedalj efter att ha klarat 4.85m.

Silver blev det även till Elna Wester på 400 meter F19. Det var ett revanschmöte emellan henne och Sverigeettan Moa Granat efter det att Elna sensationellt besegrat henne och kommit tvåa vid Senior-SM i Växjö senast (53.54 emot 53.59). Denna gången öppnade Moa stenhårt och gav inte Elna någon chans att riktigt haka på. 54.34 var i och för sig en utmärkt tid men Moas ypperliga 53.33 var ett nytt svenskt årsbästa.

Det blev totalt tre medaljer i stavhopp under helgen. Felix Steene är nämnd. Ove Hagström gjorde sin hittills bästa tävling när han klarade 4.74m i P19 = personbästa med 9 cm vilket räckte till en bronsmedalj. Detta i den bästa P19-tävlingen någonsin i Sverige. Tio grabbar klarade 4.52m (!) och segern gick till Oliver Sandberg, Huddinge på hela 5.21m

Även Ida Jexe Ek lyckades ta en tredjeplats efter att ha klarat 3.62m i K22-klassen. Ida kommer från Halmstad och gör sin första säsong i ÖIS-dräkten. Tidigare var hon främst längdhoppare men nu handlar det om stavhopp under Gustaf Hultgrens ledning.

Förutom våra medaljörer var det även andra som svarade för storstilade insatser:

Märta Elfström (född 2008) gick överraskande till final på 60 meter F17. Hon sänkte sitt personrekord från 8.26 ända ner till 8.15 vilket hon för övrigt noterade i såväl försök som final.

Signe Olsborg (född 2007) satte också hon nytt personrekord, detta i längd F19. Hennes 5.39m gav en åttonde plats och hon besegrade en rad medtävlare som låg före henne i årsstatistiken.

Albin Hagstedt (2004) gjorde sin bästa tävling någonsin, vill jag påstå. 49.88 i försöket (400m M22) gav en plats i B-finalen. Här sänkte han sitt ”innepers” till 49.55 sek vilket gav seger i heatet och en total femteplats i tävlingen.

Jonas Ellisson utlovade en tid under 7.20 sek på 60 meter. Han får säga att han lyckades eftersom han gjorde exakt räknat 7.191 i semifinalen P19. Detta rundas dock av till 7.20 i resultatlistan.

Den kompletta resultatlistan

Nu kan vi ge det synnerligen glädjande beskedet att Skatåstrappan är totalrenoverad! De gamla, alltmer sönderfallande, balkarna är utbytta och nytt grus är på plats.

Det är just här uppe på Skatås som de verkliga stjärnorna fostras. Vi ser fram emot glödheta lördagspass så snart inomhussäsongen är avklarad.

 

En av  tidernas allra bästa låtar…

ISM i Växjö resulterade i fyra guld och fyra silver för Sällskapet! Detta motsvarade våra förhoppningar för mästerskapet, då målsättningen inför var just åtta medaljer.

Det blev två stycken dubbelsegrar i form av manligt 400m och dito tresteg. I 400m-loppet säsongsdebuterade Carl Bengtström på bästa sätt genom att ta hem segern på det nya svenska årsbästat 46.36. Det var det åttonde inomhusguldet för Carl på lika många år, fördelat på 6x 400m och 2x 200m. Karl Wållgren följde tätt bakom och sprang in på den lysande tiden 46.86! Därmed går han in som femte snabbaste svensk genom tiderna på distansen inomhus. Marcus Tornée kunde mycket väl ha fullbordat trippeln om han var helt kurant. Efter en tids sjukdom inför mästerskapet fanns emellertid inte de bästa krafterna kvar. Han slutade ändå fyra i loppet. Värt att nämna är vi i försöksloppen också fick se Albin Hagstedt (49.85, pb) och Samuel Wiik (50.45, sb) prestera fina lopp.

I det manliga tresteget blev det likt ifjol en dubbelseger! Denna gång vände killarna på ordningen då Gabriel Wallmark hoppade bäst av alla. Han slog till med nya personliga inomhusrekordet 16.26m i den andra omgången och avstod sedan vidare hoppning. Därmed kvalificerade han sig högst sannolikt till det stundande Europamästerskapet i Nederländerna. Lukas Edqvist noterade nytt säsongsbästa med 15.37m vilket räckte till silver. Därmed fick han revansch på den evige kombattanten Melker Manne, som slutade trea. Noterbart är att det var göteborgare på placeringarna 1-7.

Engla Nilsson kom till Växjö med ett visst favorittryck. Hon har haft en strålande säsong och hoppat mellan 1.85m till 1.88m i sina tidigare fem tävlingar. När träningskompisen Ellen Ekholm, Ullevi, inte kom till start framstod Gefles Louise Ekman som det svåraste motståndet. Och Louise pressade Engla rejält genom att hoppa personbästa med 1.87m. Men det räckte inte, eftersom Engla klarade samma höjd helt utan rivningar! Dessutom var hon ytterst nära på att klara även 1.89m! Guldet var Englas första som senior men gissningsvis långt ifrån det sista…

Det fjärde guldet kom i manligt stavhopp. Linus Jönsson har haft fina framgångar de senaste åren. Nu gjorde sitt första framträdande i ÖIS-linnet. Kvalet gick som en dans, då han endast behövde göra ett hopp för att gå vidare till finalen. Finalen startade desto knackigare… Han tog ingångshöjden 4.96m först i tredje… Sedan rev han två gånger på 5.12m innan han återigen klarade i sista försöket. Därefter två nya rivningar på 5.23m… Där och då hade nog många räknat bort Linus. Men han sparade sitt sista försök till 5.28m – och klarade! Den höjden kom att räcka hela vägen till seger. Härlig debut för Linus och roligt med ÖIS-guld trots att vår främste stavhoppare de senaste åren – William Asker – tvingades lämna återbud till ISM på grund av skadekänning.

400m för damer blev en tät och spännande uppgörelse. Marie Kimumba från Spårvägen öppnade rasande med förhandsfavoriten Moa Granat i rygg. Elna Wester varvade som fyra efter att ha passerat halvvägs på 25.5s. På upploppet tätnade det till och Elna kom farande som ett skott bakifrån! Hon lyckades sånär passera allihop, men Kimumba förmådde hålla undan med fyra hundradelars marginal. Elna sänkte sitt personbästa till lysande 53.54 och var faktiskt bara sex hundradelar från Lisa Liljas klubbrekord på distansen.

På 800m för män saknades många av favoriterna. Därmed öppnade det upp sig för Jakob Zäll, som fått lite av ett genombrott i år. Jakob positionerade sig taktiskt i den främre delen av fältet. Hässelbys Habtom Asgede visade sig lite för stark men ingen av de övriga kunde rå på Zällskapets löpare. Jakob passerade Hälles Benjamin Åberg fram till en andraplats på slutvarvet och stod sedan emot attacken från Mölndals Victor Wahlgren. Därmed belönades han med en silverpeng!

Leo Zikovic slutade fyra på 18.18m i en väldigt högklassig kultävling där Malmös Wictor Petersson slog svenskt rekord med världsresultatet 21.49m! Övriga poängplatser tog Jenny Lestander i damernas tresteg (femma på 12.37m) och Chris Gray på 1500m (sexa på 3:49.68). Det var Chris tredje lopp under 3.50 under innesäsongen och sjätteplatsen togs i riktigt hårt motstånd.

Skribent Jonathan Carbe och fotograf Hasse Sjögren DECAbild.