Det finns ingen friidrottstävling som kan mäta sig med Finnkampen, inte ens OS eller VM och definitivt inte Diamond League!
I en tid av allt mer kommersialiserad idrott är det så ljuvligt att det finns en tävling kvar som inte handlar om pengar eller rankingpoäng. En tävling utan harar och rekordfixering.

Här handlar det om den renodlade kampen man mot man, kvinna mot kvinna, och framför allt lagkampen.

Årets kamp blev dessutom den mest rafflande och jämna i mannaminne! Herrkampen avgjordes med EN HUNDRADELS sekund i den 20:e och sista grenen. Och damkampen var nästan lika jämn. Att länderna tog var sin seger kändes rätt och riktigt i slutändan.

Örgryte IS utgjorde en betydelsefull del av helgens framgångsrika landslag. Vi hade sju stycken deltagare i seniorkampen plus två i ungdomskampen.

Vi hade tre stycken grensegrare efter mäktiga insatser:

Gabriel Wallmark var kanske helgens lyckligaste människa på Olympiastadion! Detta efter att han äntligen slog sitt fem år gamla personrekord, satt vid JVM-segern 2021. När han i sitt tredje hopp landade efter 16.54m innebar det ett personbästa med 11 cm. En välförtjänt fullträff efter en stark säsong.

William Asker fick jobba rejält för sin seger i stav. Alasaari ledde tävlingen efter att ha klarat 5.47m. William rev två gånger på följande 5.52m, men gled över i sitt sista försök. Efter att hans finske kombattant rivit ut sig, valde Asker att stryka sig från fortsatt hoppande då de sju poängen var klara.

Tredje grensegrare var Elna Wester. Hon kom in på upploppet en bra bit efter Aina Pulkkinen, Finland men svarade för en sedvanligt stark avslutning. Segertiden 54.06 skall ses emot det faktum att det var ganska blåsigt, och att Elna kanske lite har passerat formtoppen vid EM.
Dagen därpå höll hon på att göra om upphämtningen när det var dags för stafett 4x400m. Denna gången hade hon dock ett par meter för mycket att hämta in på finskan. Som tur var hade det ingen påverkan på slutställningen .

Elna var starkast på upploppet – som vanligt…

Tre segrare alltså men dessutom två tävlande som slog alla sina tre finska motståndare. Carl Bengtström hade en ny hård batalj med Oscar Edlund men fick ge sig med 8 hundradelar. 48.55 & 48.63 dock förstklassiga tider för de bägge.

Leo Zikovic langade iväg kulan hela 19.36m och hade endast lagkamraten Wictor Petersson (20.43m) före sig.

Följaktligen fem ÖIS-are som spöade samtliga sina finska motståndare.

Karl Wållgren spöade två av tre Finländare när han tog en fjärdeplats på 400m häck. Dagen därpå sprang även i det svenska laget på 4x400m. Även här blev det stenhårt och Finland vann med någon meter efter det att den svenske slutmannen fått en skadekänning emot slutet.

Slutligen då Felix Steene som också gjorde fulländad insats. Han höjde nämligen ytterligare en gång sitt personbästa, denna gång till förnämliga 5.32m. Detta räckte till en delad tredjeplats med två finländare.

I ungdomskampen klarade Hjördis Selldén Torle 3.75m i stav vilket räckte till en tredjeplats. För övrigt hennes näst bästa resultat efter 3.78m.

Karl Fredberg hade det tufft i sin landslagsdebut i den finska paradgrenen spjut. Han var kanske inte helt nöjd med sitt resultat (51.31m) men fick förhoppningsvis blodad tand inför framtiden!

EM i Birmingham var sommarens stora mästerskap. Sverige hade många framgångar med fem medaljer och därtill fem så kallade nosningar (fjärdeplatser) i topp.

ÖIS hade åtta aktiva med i truppen och ingen annan klubb hade fler. Det handlade om våra sex SM-medaljörer från Uppsala samt maratonlöparna Samuel Tsegay och Samrawit Mengsteab.

En intressant iakttagelse är att samtliga våra sex medaljörer från Stora SM har varit med i ÖIS sedan ungdomsåren. De började i Sällskapet som femtonåringar eller ännu tidigare. Kul att de visar att det gå att ta sig hela vägen upp till internationell elit genom föreningens verksamhet!

Carl Bengtström var den som åkte till Birmingham med högst förhoppningar. Han tog ju brons på nytt svenskt rekord vid det senaste EM:et. Den här gången hade han dessvärre inte marginalerna på sin sida. Han missade finalen med snöpliga tre hundradelar och blev nionde man. Tiden 48.47 var hans fjärde snabbaste i karriären så det var ändå en god prestation av ”Bengan”. Han blev emellertid av med det svenska rekordet till Täbys komet Oskar Edlund som sprang på magnifika 47.81 i sin semifinal. I finalen lyckades han inte upprepa bedriften men slutade ändå på en hedrande fjärdeplats efter att ha klockats på 48.36. Vi får hoppas på många fler dueller mellan Bengtström och Edlund i framtiden. Kul att vi nu har två internationella stjärnor på manlig långhäck!

Leo Zikovic har tagit stora kliv framåt under sommaren och har visat att han kan konkurrera även på internationell seniornivå. Leo stötte fina 19.31m i sin första stöt vilket kom att räcka till en femtondeplats i kvalet. Hans andra stöt såg dock ut att vara klart längre än de 19.54m som i slutändan krävdes för final. Surt nog dömdes stöten bort efter att Leos fot snuddat vid ovansidan av stopplankan… Men Leo är ung och fick med sig nya erfarenheter som han kan ta med sig till sina kommande mästerskap.

Elna Wester var den av öisarna som hade mest flyt. Hon kom till EM med ett nysatt årsbästa på 52.66 på 400m. I försöksloppet pressade hon den tiden till 52.28 vilket innebar personbästa med 0.04s och avancemang med 0.06s. Men det tog inte slut där för i semifinalen kapade hon ytterligare 26 hundradelar! 52.02 innebar att hon slog såväl klubb- som distriktsrekord. Numera är hon fjärde snabbaste kvinna genom tiderna på distansen i Sverige.

Gabriel Wallmark hoppade 15.91m i tresteget och William Asker stannade på 5.45m i stav. Bägge kände nog att de definitivt hade en finalplats inom räckhåll om de presterat på topp. 16.06m var sista resultat in till finalen i tresteget. Gabriel har flera hopp längre än detta under sommaren så hade han fått det att stämma kunde finalplatsen blivit verklighet för honom. För att ta sig till stavfinal behövdes 5.60m alternativt felfri hoppning över 5.45m. William har vid upprepade tillfällen visat att han har mer kapacitet än så.

Damernas höjdkval var oväntat högklassigt. Inte mindre än femton tjejer klarade direktkvalgränsen 1.91m! Engla Nilsson hade tyvärr inte sin bästa dag då hon drabbades av yrsel under tävlingen. Med tanke på det var hennes 1.84m inte så illa.

Våra maratonlöpare hade inte heller bästa dagen. Såväl Samuel Tsegay som Samrawit Mengsteab bröt strax efter halva loppet.