Funktionärsinfo Världsungdomsspelen

Den 1-3 juli skall vår förening arrangera den största arenatävlingen som NÅGONSIN genomförts i det här landet! Nu står det klart att vi når rekordnivå med drygt 8.000 starter under tre ytterst intensiva tävlingsdagar. Detta är genomförbart enbart genom att alla ställer upp och jobbar tillsammans på Ullevi.

Vi behöver fortfarande fylla på med ett antal funktionärer! Antingen slår du en signal till någon av nedanstående funktionärer ELLER så går du bara direkt till Midde Hamrin vid nummerlappsutdelningen och anmäler dig för tjänstgöring! Det kan du göra under tävlingsdagarna, du kommer garanterat att behövas någonstans!

Har du några frågor eller helt enkelt vill anmäla dig till tjänstgöring är du välkommen att ringa någon av följande fyra herrar:

Per Crona – 070-6151487
Per Tedenrud – 0706-507775
Erik Olsson – 0762-804088
Christer Strand – 0708122962

Vilken comeback – dubbla SM-guld för Maria!

Det har varit en lång och knagglig färd för Maria Larsson. I stort sett två hela säsonger har gått till spillo på grund av skador. Egentligen har hon bara kunnat träna för fullt i några få månader, men vid SM på 10 km i Stockholm visade hon direkt vilken supertalang hon är!

Hon vann såväl seniorklass som K22 efter ett stabilt lopp på 34.37.

Så här skrev man på friidrott.se:

SM-milen genomfördes ihop med nya loppet Sthlm10 en sommarvarm kväll i Stockholm blev det succé med över 3500 anmälda. I herrklassen försvarade Abraham Adhanom sitt guld medan comebackande Maria Larsson vann dubbelt både i seniorklassen och i K22.

Det var en riktig löparfest i Rålambshovsparken med en bana runt Riddarfjärden som gav utslag i resultatlistan.
Örgrytes Maria Larsson var tillbaka med besked efter en lång tids skada. Med order att ta det lugnt i början plockade hon sedan placering efterplacering efter Gamla Stan och Söder Mälarstrand för att sedan vara först över Västerbron innan guldet var klart.

–Det är en obeskrivlig känsla, det är första riktiga loppet på två år efter skadan så det är fantastiskt! Det var hemskt över bron men där var jag stark och jag kunde springa förbi Sara (Holmgren) på toppen. Det var en väldigt väldigt fin bana och många som hejade längs loppet, sa Maria Larsson efter loppet.

Tvåa var Sara Holmgren före Ida Nilsson.

Härligt att se henne tillbaks på tävlingsbanan!

Ljuvliga resultat på Vallen!

Det bjöds på många suveräna prestationer vid Sävedalsspelen som avgjordes på Vallen den gånga helgen. Låt mig få lyfta fram tre stycken som var närmast ofattbart glimrande!

DELLA MÅNSSON jagade fem meter i längdhopp hela innesäsongen. Gång på gång landade hon just under drömgränsen med 4.98m som toppnotering. Nu slog hon till med hela 5.10m efter en perfekt plankträff i sitt första hopp. I andra omgången blev det en lika fin plankträff och ökning till 5.11m.
Nu måste hon väl ändå vara nöjd efter sina två drömhopp – ICKE SÅ! Hon drog till med närmast ofattbara 5.30m! Snacka om ketchupeffekt! Tävlingen vanns av klubbkompisen Rebecca Strand på fina 5.40m.

HANNA BERGQVIST har tränat och kämpat lite grand i skymundan i många år. Hela tiden har hon dock tagit små steg framåt. Inomhus sprang hon 400 meter på 60½ och drömgränsen kändes allt mer överkomlig. Hon inledde söndagen med ett stiligt pers på 200 meter på 26.35. Ett par timmar senare var det så dags för huvudloppet. Det var bestämd satsning från steg ett. Hon kom in på upploppet som tvåa, några meter efter en Ymertjej. Sedan pressade hon sig närmare och närmare för att ta segern på de allra sista meterna. Att tiden skulle börja med en femma var jag nog ganska övertygad om, men när segertiden 58.50 lyste upp på ljustavlan trodde man knappt sina ögon! Stort grattis Hanna!

TOBIAS LARSSON passerade 13 meter i tresteg för första gången ifjol. Han hoppade bra och stabilt i fem omgångar utan att få någon riktig träff. I sista omgången passerades dock hans 13.36 av klubbkompisarna Samuel Wiik (13.37) och Carl Bengtström (13.40). Efter en ursinnig laddning hoppade Tobias bättre, kraftfullare och framförallt längre än någon gång tidigare i sin unga levnad…
Men ändå – 14.01 var längre än man kunnat drömma om!

Tre sagolika prestationer av tre aktiva som verkligen jobbar hårt på träningarna och är värda denna framgång.

Kross i Linköping – Finalen nästa!

Visst blev det en tuff tävling med dramatik i Linköping! Men det var vädret och inte motståndet som var det största bekymrat… Och visst var det dramatiskt en stund när Oliwer Åstrand föll ihop med akut ryggskott TVÅ minuter före start på 100 meter!

Efter att ha gått runt i kortbyxor och T-shirt i sommarvärme en vecka så grydde lördagsmorgonen med en isande ishavskyla som svept in under fosterlandet. Temperaturen låg på 7-8 grader i Linköping och ett lätt duggregn gjorde inte saken bättre. Det var ett fruktansvärt omslag och det viktigaste kändes att få hela laget oskadat genom dagen.

Som redan nämnts så lyckades detta inte fullt ut. Oliwer Åstrand kommer framledes att gå under tilltalsnamnet MISTER LUMBAGO efter sin kollaps på löparbanan. Han kunde knappt röra sig den första timmen, men det lättade som väl var så småningom.

Med två minuter kvar till start fick Carl Bengtström göra ett sensationellt inhopp på 100m. Han hade joggat och tänjt och var enda tänkbara alternativet för Oliwer. Utan så mycket som ett stegringslopp snörde han på sig spikskorna och sprang hem segern! Tiden 11.57 skall ses i ljuset av en kraftigt motvind, lätt duggregn och bristfällig uppvärmning.
Sedan kom han åter och sprang helt ohotat hem även 200 meter under lika usla yttre betingelser. 22.87 kan säkert bli 22 blankt i sommar.

Men vem skulle ta korta häcken med Oliwer borta? Vi hade redan nyttjat våra tre dubbleringar så Carbe var inget alternativ. Det blev Max Hejdenberg som fick uppdraget att för allra första gången ge sig i lag med 106 cm-häckarna. Han löste uppgiften sensationellt bra. 16.34 var i rådande väderlek alldeles utmärkt – i tjänlig väderlek gör han utan vidare 15½ sekunder.

Jonathan Carbe hann inte bara med att vinna 400 meter häck. Han sammanställde även ovanstående film som skildrar triumfen i Linköping.
Vi vann totalt 9 av de 18 grenarna på programmet:

Felix Francois joggade hem 400 meter med en segermarginal på över 3 sekunder. 48,48 i långtights var riktigt imponerande.

Robin Lindgren inledde 5000m-loppet i makligt tempo och låg rentav bakom Måns Åkerberg de första 50 meterna! Han vilade sig långe på en fjärdeplats innan han la in en högre växel på slutvarven och lämnade motståndarna långt efter sig.

Jonathan Carbe gjorde sitt första tävlingslopp efter höstens dubbla knäoperation. Utan att förta sig tog han hem segern på 54 blankt. Skönt att se honom tillbaks på banan igen.

Emil Svensson gjorde sin kylslagna plikt och tog sina sex poäng efter ett hopp över 2.03m.
Erik Olsson fick dubblera när Ström inte är riktigt tävlingsklar och Lennartsson drabbats av en rejäl halsinfektion. Inga resultat att tala om men seger i tresteg och andraplats i längd gav 11 goda poäng.

Jonas Meyer behövde inte förta sig för att segra i kulan. Då var vi nästan mer intresserade av vad han skulle prestera i diskus. 42 meter är ett skapligt resultat som gav fyra poäng. Men visst skulle vi behöva 4-5 meter längre i finalen i Norrköping.

Festlig bild (tagen av Yannick Tregaro liksom samtliga övriga bilder) av en högtflygande
Jonas Mejer.

Awet Mengstaeb gjorde en imponerande debut som hinderlöpare. Det var hur imponerande som helst och med lite tuffare motstånd blir det helt andra tider. 9,15 känns som ett möjligt resultat längre fram i sommar. Drt kan bli många goda poäng även i Norrköping…

Rickard Olsson gjorde comeback som spjutkastare och debut i ÖIS-linnet efter två års skaderehabilitering. Han nöjde sig med två kast för att spara en irriterad ljumske men 61½ meter gav en god andraplats.

Rickard inför utkastet alltmedan Lasse Jönsson blänger surt i bakgrunden…

 
På medeldistansloppen var det mycket tjuv- och rackarspel då ingen var speciellt sugen på att leda i ruskvädret. Daniel Skatt blev trea på 800m efter lustempo i 600 meter. På 1500m drog Krieger Ahmed upp tempot på slutvarvet men fick se sig besegrad av Tjalves representant.
David Kappelin svingade sig över 4.76 m trots kort ansats. Det gav en andraplats då Växjös Simon Assarsson förmådde 10 cm högre.

Ett ganska stelfruset gäng spänner musklerna efter sjunde raka lagsegern!
 


Världsrekord i hårdhet!

Jag fick låna en bok om vår historiske storlöpare Dan Waern, skriven av den klassiske sportjournalisten Sven Lindhagen. Det finns ett kapitel som jag bara MÅSTE dela med mig av…

VÄRLDSREKORD I HÅRDHET
Den månad- och drygt det – som nu följde hör till idrottshistoriens märkligaste. Jag undrar om inte Dan Waern satte ett världsrekord i hårdhet. Man hade gågn på gång anledning att utropa ”Hur orkar karln”?!

Waern blev ”repsoldat” vid Bohuslänningarna i Uddevalla, innehade sergeants grad och tillhörde alltså det befäl, som blev inkallad tio dagar före ”truppen” för en förövning. Han gjorde vanlig trupptjänst, inte tal om något slag av specialkommendering på idrottsexpeditionen eller sådant – i stil med den militärtjänst de ungerska stjärnorna, Valentin med flera hade.

Ja, hur orkade Waern – det var något rent fantastiskt med denna kombination av militärövningar, tävlingar, nästan varje kväll på olika håll i landet, ilfärd i bil till dessa, nattlig hemfärd i egen bil, flyg då och då, ständig brist på sömn – men ändå storseger och rekord!


OS-finalen på 1500m i Rom 1960. Waern med nummer 347 på bröstet kom fyra

Dan Waern har själv i Idrottsbladets julnummer skildrat hur det gick till, och jag citerar ett par stycken – trots att det är att gå händelserna i förväg. Han berättar för Sverker Benson, som ställde följande fråga och fick svar:
”Hur såg egentligen ditt dags- och nattprogram ut under militärtjänsten, när var det som hårdast?”

”Jag vet inte vilket som var värst, men ett av de mest ansträngande var i samband med 3000-meters-loppet på Stadion… kanske för sträckans skull, för det var långt med 2 x 1500m ovanpå varandra.

På måndagskvällen sprang jag 880 yards (=804.67m) i Norrköping på 1,49 och resan dit startade jag från Uddevalla klockan 12.00. Jag hade alltså permission från 12 till tjänstens slut kl 17.00. Efter tävlingarna bilade jag hem och var framme i Uddevalla vid 3-snåret på natten.

På tisdagen var det revelj klockan 6 som vanligt, varpå jag militärtjänstade till kl. 12.00, då jag bilade till Torslanda utanför Göteborg för flygresa till Stockholm och taxi från Bromma direkt till Stadion, dit jag anlände trött och sömnig. Jag letade upp en vrå i ett omklädningsrum och där lade jag mig omedelbart för att sova som en stock i halvannan timme, då jag väcktes av grabbarna, som berättade att tidningarna – jag hade inte hunnit titta i några – gjort reklam om rekordförsök, vilket jag just då absolut inte kände mig mogen för. När jag joggat upp mig och kom ut på Stadion möttes jag av applåderande åskådare, som kommit dit för att se mig sätta rekord. Det Hjärtliga och förväntansfulla mottagandet spolade bort all trötthet och jag gav mig i stället tusan på att visa publiken hur man slår rekord, vilket jag också lyckades med. Efter loppet fick jag brådstörta i bil till Bromma för att flyga tillbaks till Torslanda, varifrån jag själv fick ratta min Volvo de ca tio milen till Uddevalla. Morgonen därpå var det revelj som vanligt klockan 06.00.


Dan med Herb Elliott efter världsrekordloppet på Ullevi

  Det var ett par jobbiga dygn framförallt på grund av den knappa sömnen, men dom hade varit roliga, ty det är skoj att kunna utföra något som ingen tror att man orkar med, någonting utöver det vanliga. Sånt stärker självförtroendet och skänker en inre tillfredsställelse, som man bara kan känna, när man gjort någonting riktigt bra.

En annan vecka, som jag känner mig nöjd med, fortsätter Dan Waern,  är den mellan den 8:e och 13:e september, då jag vid sidan av militärtjänsten genomförde följande tävlingar (placeringar inom parentes):

8 sept Ullevi Gbg 1500m 3,40,7 (1) Svenskt rekord
9 sept Ullevi Gbg 800m  1,47,9 (2) 0,1 sek från rekordet
10 sept Lund 880yards 1,49,0 (2) Tangerat rekord
11 sept Uddevalla 2000m  5,05,6 (1) Svenskt rekord
12 sept Trelleborg 880 yards 1,48,8 (2) Svenskt rekord
13 sept Hagfors 1000m  2,21,0 (1) ”Plump i protokollet”
   För dessa 6 tävlingar på lika många dagar behövde jag bara söka permission för den i Lund. Alla de andra hann jag med på min fritid.

   Jag tog ledigt så lite som möjligt, för att det inte skulle bli en massa gnäll i tidningarna om att Waern får permission, men inte lantbrukare Karlsson, som har skörden att sköta om. Nu blev det i alla fall gnäll i pressen, men det rådde inte jag för. Jag gjorde mitt bästa i militärtjänsten och på tävlingarna, så jag hade rent samvete och tog inte åt mig, när tidningarna skrev att jag fick för mycket ledigt i samband med landskampen i Paris och stortävlingen i London.

   Så långt Dan Waern.

   Det kan – fortfarande inledningsvis – nämnas, att man på många håll i utlandet förvånade sig över att inte Waern fick mycket mer ledigt ändå, t.ex. för tävlingarna i Rom, i betraktande av den kolossala reklam han gjorde för Sverige. Det borde, ansåg man, vara ett svenskt intresse att se till att han kunde vara i toppform. Me de tiotusentals män som gjorde reptjänst spelade det väl ingen roll, tyckte man, om en enda hade befriats. Det var för resten många svenska, som tyckte detsamma. Men Waern själv ville inte ha någon undantagsställning! Jan är en god medborgare och ville göra sin plikt – med lite förmån av extra permission, vilket han också fick av förstående befäl. En enda gång fick hans ledighetsansökan gå ända upp i regeringen, som gav honom tillstånd att resa.

Waern intervjuas i Friidrottens Hus  på vår 125-årsdag 2012