Men så kan man bara inte skriva… En synnerligen opassande rubrik!

Dels ett ovårdat språk, dels en stötande självgodhet.

Det hjälps inte – det är känslan från djupet av min själ efter en oförglömlig helg på Slottsskogsvallen. Det kan inte uttryckas på annat sätt.

När vi i höstas tvingades ta beslutet att efter 26 år på Nya Ullevi flytta Världsungdomsspelen till Slottsskogsvallen så gjorde vi det med tungt hjärta och oro för framtiden.

”Det är ju Ullevi som är själva grejen” fick vi höra från mer än ett håll. Men sedan beslutet väl tagits så var det bara full fart framåt med högsta växeln inlagd. I praktiken handlade det om en fullständig omstart av tävlingen. Hela upplägget fick omprövas från grunden. Alla samarbetsavtal omförhandlas.

Från början insåg vi att flytten skulle innebär såväl plus som minus men att vi skulle koncentrera oss på det positiva.
* Det finns en närhet och intimitet på Vallen som skapar en härlig stämning
* Tillgången till Friidrottens Hus. Lördagens slagregn visade eftertryckligt värdet av detta. Vi kunde också flytta in ett par stavtävlingar med kort varsel.
* Alla längdhopp avgörs inne på huvudarenan och släggkastarna är lite mer med i matchen trots att man tävlar på kastplan.

Från dag ett möttes vi också av en mycket positiv attityd från IoFF och Slottsskogsvallen. Man välkomnade oss med öppna armar inför Hundraårsjubileet 2023. Man visar upp en ambition att uppgradera Klassiska Vallen till en modern friidrottsarena.
En hel del gjordes inför årets tävling. Än mer kommer göras inför 2024. Banorna läggs om och layout och profil förändras. Dubbla längdhopp på upploppssidan och dubbla stavbanor med mera. Platschef Tedenrud har stora planer för framtiden!

Vi frågade oss om Friidrottsklubbarna skulle komma trots att vi bytt arena. Det gjorde de sannerligen. De litade på oss… 2.700 aktiva och 6.603 anmälningar. Totalt 312 deltagande föreningar från 28 nationer. Sistnämnda ett rekord som visar att tävlingen blir allt mer internationell för varje år.
Eftersnacket har varit odelat positivt. Vi har genomgående fått tummen upp på hemsidor och sociala medier. Har Ni inte redan kollat in Världsungdomsspelen på Instagram så rekommenderas det verkligen. Här får man en ljuvlig bild av den gångna helgen!

Tävlingen är dock vad den är tack vare en helt fantastisk funktionärskår! Denna består av cirka 300 unika och otroliga människor. Inte nog med att dessa helt ideellt lägger ner långa arbetsdagar, de gör det med ett leende! Att uppleva hur man trots ett piskande regn lördag eftermiddag klarar av att jobba på med obruten entusiasm är makalöst.

Jag tänker inte nämna ett enda enskilt namn – börjar jag så finns det inget slut!

Låt mig istället få framföra ett från hjärtat känt TACK till er alla i en jättestor SUPERKLUMP!

Er insats är ovärderlig. Inte bara för vår förening utan också i ett större samhällsperspektiv. I en tid då vi förtvivlas över gängvåld och dagliga dödsskjutningar är idrottsrörelsens roll allt viktigare. Att ge ungdomen möjlighet till värdefulla fritidsaktiviteter och meningsfulla alternativ är en hörnsten i vårt samhälle.

Från kansliet tackar vi och bockar så att pannorna slår i golvet – Jonathan Carbe, Anna Breitholtz och Per Crona.

Ni är hjärtligt välkomna tillbaks nästa år. Då gör vi om det igen i strålande solsken hela helgen!

Per Crona

Kalle Wållgren ställde sig på startlinjen vid Folksam GP i Sollentuna med ett årsbästa på 51.49 och ett PB på 50.86 på långhäck. Visst var man införstådd med att personrekordet satt löst men att han skulle dunka runt på 50.11 sekunder fanns nog inte i tankarna ens hos honom själv. Han bjöds bra internationellt motstånd, främst i form av OS-fyran Thomas Barr från Irland som vann på 49.13 sek.

Men främst kan han klappa pappa Fredrik på axeln och konstatera att ”Där rök ditt familjerekord”! Hans 50.45 tillkom redan 1993, innan Kalle ens var påtänkt.

Vår andra deltagare i Sollentuna var den flitigt tävlande Wilma Nielsen. När hon slog Hanna Hermansson & Lovisa Lindh i SM ifjol var det en jätteknall. Det var det definitivt inte denna gången. Wilma har höjt sin nivå avsevärt i år och gjorde nu sitt näst snabbaste lopp någonsin med 2.02.25 som bästa svenska på femte plats.

På hemmaplan var det Sävedalsspel på Vallen. Lisa Lilja sprang 400 meter på nytt svenskt årsbästa 53.72 sek, PB med en halvsekund. Det är en ny sträcka för henne och hon har inte riktigt lärt sig disponera krafterna än. 24,4 på första 200m var något för snabbt. Det är ingen vågad gissning att tro på tider under 53 sek under sommaren.
En annan som gått över till 400 meter är Marcus Thornée. Han vann sträckan på raska 47.43 sek utan något svårare motstånd.

Man gladdes också åt Samuel Wiiks PB 52.93 på 400m häck. Hans gamla rekord har nämligen stått sig sedan augusti 2017. Trägen vinner och nu är proppen ur! Det kan bara gå snabbare. Unge Albin Hagstedt hakade på och persade kraftigt med 57.39 i Samuels kölvatten.

Det var roligt att se Fredrik Sangbergs comeback som höjdhoppare. Som höjdspecialist klarade han hela 2.09m 2012, men det var åtskilliga år sedan han tävlade i grenen. Nu hoppade han som i fornstora dar och klarade elegant två meter. Hoppar han för ÖIS vid Lag-SM? Det är frågan man ställer sig…

En annan ung man som glänste i höjdkurva var 16-årige Hugo Holgersson. Han höjde sitt personbästa till stiliga 1.82m med mersmak. Jämnårige Daniel Otterdahl var särklassig i längdhopp med 6.49 i aningen för stark medvind.

På tjejsidan var Jenny Lestander längdetta med 6.08m före Emilia Hammarstrtöm 5.95m.

Stina Jacobsson kastade åter sitt spjut över 45 meter (45.32m) närmast före Amanda Nilsson (43.51m).

Letar ni här så finner ni fler fina ÖIS-resultat.