Cancer är en avskyvärd sjukdom. Den uppkommer i tusen olika former och kan bryta ner den mest livskraftige. I Thomas Kyöttilä mötte denne mördare emellertid en fullvärdig motståndare. Redan 2015 drabbades Thomas av magcancer med dålig prognos. Han kämpade sig dock tillbaks och tillfrisknade efter lång behandling. Under årens lopp har han därefter drabbats av flera svåra återfall som krävt omfattande operationer och tung strålbehandling. Varje gång har han med järnvilja rest sig och kämpat sig tillbaks till såväl arbetet som tränarskapet.

Igår kom dock beskedet att kampen var över. Det är inte mer än två veckor sedan han sista gången stod nere i Friidrottens Hus och hjälpte ungdomarna att lära sig hoppa stavhopp. Det var uppenbart att han var medtagen men han fullföljde sin uppgift ända in på mållinjen.

Thomas växte upp i Resteröd utanför Ljungskile. Mamma Gunvor och pappa Veikko fick tre pojkar: Lars-Erik (född 63), Thomas (66) och Håkan (68). För dessa var handlade det tidigt om idrott. När Thomas och Håkan började med stavhopp i Hälle så byggde deras entusiastiske fader en stavbana åt honom hemma på bakgården. Trodde ni att familjen Duplantis var först med sådant så trodde ni fel. I närliggande Munkedal hade pappa Torstensson redan några år tidigare byggt en stavbana åt sina bägge söner Alf och Roger hemma på gården. I Bohuslän lämnas inget halvgjort.

1984 flyttade Thomas till Göteborg där Pekka Dahlhöjd blev hans tränare och IK Vikingen hans klubbtillhörighet. Så småningom fick han jobb på NEXA Trading som blev hans arbetsplats under hela hans vuxna liv. Även under de sista tunga åren var han välkommen att jobba precis så mycket som han orkade. Personrekordet i stav kom att fixeras till 4.90m, vilket han klarade vid Stavgalan i Nordstan i mars 1990.  Han avslutade sin egen karriär något senare och blev omgående tränare tillsammans med Pekka. 2001-2015 var han även landslagscoach vid landskamper och Internationella Mästerskap.

Låt mig få återge några rader ur minnesorden från Pekkas begravningsceremoni i Friidrottens Hus 2013:

”Det går inte att tala om tränaren Pekka utan att också nämna Thomas Kyöttilä. Den högljudde och hetsige Pekka och den lågmälde, eftertänksamme Thomas skapade tillsammans en sagolikt stark enhet, de kompletterade varandra perfekt.  Deras gärning de senaste 25 åren är unik i sin omfattning inom svensk friidrott. Det är ingen slump att Sveriges genom tiderna tre främsta manliga stavhoppare, Jansson, Klüft och Jeng, haft Pekka & Thomas som tränare genom ungdoms och juniorår ändå upp i seniorålder. När tjejerna fick stav på programmet under nittiotalet så hakade man på direkt. Flera av de allra tidigaste landslagshopparna kom från Göteborg.

De flesta så kallade elittränare brukar nöja sig med att få fram en stjärna och sedan försöka sola sig i glansen av denna så mycket och länge som möjligt! Icke så i Pekkas och Tomas ”stavhoppsfabrik”. Det var något av en massrörelse där nya ungdomar ständigt slussades in. Ja ungdomar förresten, de hjälpte alla som ville förkovra sig i stavhopp.

Gissa hur många SM-medaljer aktiva från Pekka o Thomas träningsgrupper tagit i stav 1990-2013?
Senior, junior och ungdom inräknade – 370 stycken! Smaka på den siffran, 370 stycken! Ett monument över en livsgärning!”

 

Snäll och hjälpsam. Det är så de flesta beskriver Thomas, det är så han blir ihågkommen.

Nu har Thomas följt efter Pekka. Vi får hoppas att Vår Fader har överseende om de bägge klämmer en bärs tillsammans, de har säkerligen mycket att prata om.

Tack för allt du gjort för Svensk Friidrott och vår klubb, Thomas! Du lämnar ett stort tomrum i Friidrottens Hus.

En tränarduo utan dess like.

 

ÖIS har beslutat att fortsättningsvis dela ut Pekka och Thomas Hederspris till lovande stavhoppare årligen vid Världsungdomsspelen.

 

PS: Läs gärna Oscar Jansons varma skildring av sin tränare på facebook.

Per Crona

Kommande lördag är det dags för ett efterlängtat kval till Lag-SM. Går allt enligt plan så skall vi för första gången kvala in till Lag-SM med vårt damlag. Detta skulle innebära att vi för första gången någonsin deltar med såväl dam- som herrlag i finalen – ett mål vi länge jobbat mot!
Det gäller dock att inte ta ut några segrar i förskott, framför allt Västerås och Mölndal lär bjuda rejält motstånd.

Nu är vårt lag nominerat och följande starka trupp kommer att representera ÖIS:

100m                 Denise Eriksson -98                            PB/SB 12.05
200m                 Denise Eriksson -98                            24.17 / 24.10w
400m                 Elna Wester -05                                   58.97i / –
800m                 Johanna Widarsson Norbeck -89     debut
1500m               Johanna Larsson -93                        4.33.65i /4.33.65i
5000m               Hanna Kumlin -92                              – / 18.06.63
Häck 100m       Fanny Runheim -99                            debut
Häck 400m       Judith Wagersten -98                        debut
Hinder 3000m   Johanna Larsson -93                       debut
Höjd                   Maja Nilsson -99                                1.91i / 1.91i
Stav                    Michaela Meijer -93                           4.47i / 4.83
Längd                 Jenny Lestander -98                          6.23i / 6.18i
Tresteg              Rebecka Abrahamsson -94               13.56 / 13.23i
Kula                    Amanda Nilsson -99                          11.10 / –
Diskus               Karolina Pedersen -87                        41.52 / –
Slägga               Karolina Pedersen -87                         65.55 / –
Spjut                 Stina Jacobsson -00                            44.43 / 44.43
4x100m            Cajsa Augustsson -02
–                          Jenny Lestander -98
–                         Elna Wester -05
–                         Ellen Hansson -04
–                         Fanny Runheim -99      reserv
–                         Denise Eriksson -98      reserv

Tidsprogram – Laguppställningar – Resultat mm

Avresa minibuss 1 – 08.00 Friidrottens Hus: Erik Olsson (chaufför) – Jonathan Carbe – Judith Wagersten – Midde & Andy

Avresa minibuss 2 – 09.00 Friidrottens Hus: Gustaf Hultgren (chaufför) – Michaela Meijer – Johanna Larsson – Johanna Widarsson Norbeck – Hanna Kumlin – Stina Jacobsson – Amanda Nilsson – Jenny Lestander

Egen resa: Rebecka Abrahamsson – Maja Nilsson – Denise Eriksson – Jenny Svantesson – Elna Wester – Ellen Hansson – Cajsa Augustsson – Karolina Pedersen – Fanny Runheim

Frågor? Kontakta Jonathan Carbe för snabba och bestämda svar!

 

 

 

 

I helgen var det stor Conference-helg i USA med massor av toppresultat. Glädjande nog vann Awet Mengsteab 3000m hinder vid Mountain West Conference i Clovis, California. Han gick till täten efter två löpta varv och skapade direkt en lucka till det övriga fältet. Mot slutet närmade sig klungan något men Awet hade fullständig kontroll på loppet och vann på 8.55.49 före tre man på dryga 8.57. Att vinna sin Conference är riktigt stort i USA och Awet gjorde det redan sitt första år på University of New Mexico.
Ni kan se hela loppet här nedan:

 

Vid Bålstakastet klämde Joni Kaartinen till med hela 68.51 i sitt sjätte och sista kast. Detta innebar ett nytt personbästa och det tidigare var nästan tretton år gammalt! Det var den 27 juni 2008 som han vann Världsungdomsspelen i P19 på stiliga 67.80m. Tvåa i tävlingen var för övrigt en viss Kim Amb på 66.74m!
Därefter avtog intresse och motivation och han tävlade endast mycket sporadiskt. Våren 2019 saknade dock ÖIS representant vid en seriematch och Erik Olsson tjatade ner honom på en träning. Det kändes  hyfsat och han gjorde dryga 61 i seriematchen.

Detta sporrade honom så pass att han återupptog spjutträningen under hösten. 2020 ingick han så i laget som vann Lag-SM på Vallen och kastade hela 65.30m. Vid SM i Uppsala ökade han till 66.96 och blev femma. När så Kim Amb fick skadebekymmer så fick rent av Joni hoppa in i Finnkampen med kort varsel och gjorde åter över 65 meter.

SM-guld och landslagsdebut stimulerade till ökad satsning tillsammans med träningskompisen Esa Hiltunen. Redan nu fick vi se resultat av detta. Jag är övertygad om att det här personrekordet inte kommer att stå i tretton år – vi väntar spänt på det första 70-meterskastet!

PS: Kim Amb fick revansch på Joni för förlusten 2008. Han vann Bålstakastet på 79.46m.

Även Stina Jacobsson satte ett nytt personbästa i Bålsta. I andra omgången flög spjutet hela 44.43m vilket var en förbättring med cirka metern av hennes tidigare bästa. Härnäst väntar kval till Lag-SM i Norrköping den 29 maj för Stina.

Denise Eriksson sprang ett 200m-lopp i Granada, Spanien i lördags. Hon gjorde raska 24.10, dock i aningen för stark vind +2.3m/sek. Hon var inte ende svensk på plats. Mattias Sunneborn sprang 400m på 51.51 sek. Karln är 50 år fyllda…

Avslutningsvis kan vi meddela att Elmer Evansson öst familjens båt under helgen! Även det en insats som heter duga…

Söndagen den 20 juni är det dags för kvaltävling i Kraftmätningen. Vi drabbar samman med IFK Göteborg och IF Kville på Slottsskogsvallen.

Kraftmätningen är ju en lagtävling för ungdomar

Vi börjar med Häcklöpning 80 meter. Därefter tävlar vi i tur och ordning i spjut – höjd – stafett 6x200m – kula – längd och avslutningsvis 800m.

Reglerna som vanligt: max 8 flickor och 8 killar. De skall vara födda 2006-07 men man får ha med en flicka och en pojke födda 2008. Man räknar poäng på de tre främsta i varje genomförd gren.

Genom åren har vi varit ganska framgångsrika i Kraftmätningen. Tre gånger har vi placerat oss som tvåa i den kombinerade lagtävlingen (flickor + pojkar). Senast 2019 då vi jagade segrarna Hässelby ända in på mållinjen. Men framförallt så vann vi stafetten som gick inne på Stockholms Stadion mitt under Finnkampen! En otrolig upplevelse för såväl aktiva som ledare.

Ifjol innebar pandemin att det inte kunde genomföras någon samlad final utan istället åtta regionala finaler. Vi tog en överraskande stark åttondeplats. Överraskande då vi tog oss till finalen som 16:e och sista lag!

I ärlighetens namn har vi inte ett fullt lika komplett lag i år, men det hindrar inte att vi skall göra vårt allra yttersta för att åter igen kvalificera oss till riksfinalen. Vissa grenar är bättre än andra för oss men här gäller det att kämpa om varje poäng i våra ”svaga” grenar. Finalen går i Täby och vi får chans att se Finnkampen på söndagen om det funkar som det ska med utveckling på pandemifronen.

Nu gäller det att ligga i och jobba på häcklöpning, spjutkastning och allt annat de kommande veckorna! Laget kommer att nomineras i början av juni.