Christian Olsson satte utomhuspers med 2.24m
.
Egentligen borde det inte ha funkat alls…
Säsongen har varit lång och rimligen borde våra världsstjärnor vara slitna efter ett intensivt tävlande efter succén i München.
Och så kom det förbannade regnet – den första regndagen efter en månad av oavbrutet kanonväder. Först ett stilla duggande som övergick i ett allt kraftigare strilande. Vid middagstid tävlingsdagen så var det eftertryckligt ”mungipor ned” på den samlade tävlingsledningen. Hur många tusen åskådare som valde att stanna hemma får vi aldrig reda på.
.
För att inte tala om den strida strömmen av återbud från de aktiva de sista 48 timmarna!
På lördag hade vi lysande startfält i så gott som samtliga grenar men efterhand sjönk deltagandet i somliga grenar ihop som en misslyckad omelett. Speciellt irriterande att så många av Finnkamps-deltagarna hoppade av i sista stund. Inte någon av de allra bästa märk väl, utan de som är snäppet under toppen. Just de som FGP-serien är skapad för, de som inte kommer med på storgalorna och har svårt att finna bra tävlingstillfällen.
Att dessa känner sig slitna och omotiverade trots att de tävlar betydligt mindre än våra yppersta världsstjärnor är förvånande. Men det är väl just därför de inte heller nått ända upp till toppen. De saknar den hårdhet och professionella inställning som t.ex Kajsa, Stefan&Staffan o Christian besitter.
.

Holm försökte på 2.40!
.
Alla våra farhågor kom på skam…
Redan vid femtiden ringlade sig biljettköerna långa och så småningom uppstod ett veritabelt trafikkaos med bilköer långt bort mot Linnéplatsen. Stefan Holm fastnade i denna kön och fick faktiskt hoppa ur bilen och jogga ett 1500m-lopp för att hinna till höjdhoppet!
Det kändes nästan direkt att det skulle bli verkligt högtryck på Vallen, regn eller inget regn! När publiken vecklade ut sina Kajsabanderoller och klappade varje inhopp över 1.85 förstod man att den gamla ”Vallenmagin” fanns i luften.
.
Att vara tävlingsarrangör med dagens svenska friidrottsgeneration är ganska lätt!
Att en hel drös av dem (Kajsa, Carro, Stefan o Christian) är bäst i världen är bra nog i sig – Men framför allt är de så sagolikt utåtriktade och positiva att publiken älskar dem. Man kan inte spåra skuggan av divalater hos någon av dem.
Som Aftonbladets krönikör Lasse Anrell skriver högre upp på sidan är synen där Kajsa står på prispallen omgiven av tusen ungar och skriver och skriver och skriver så länge det finns en enda kvar som vill ha hennes autograf något man aldrig glömmer!
Hon stod där i över en timme – klockan var nästan halv elva innan hon lämnade Vallen.
.
Stefan Holm var inte sämre – han gick fram och tillbaks längs staketet gick och skrev på varje pappersbit som räcktes fram till honom.
Och på läktaren hade Carolina Klüft ett lika hårt program som på finnkampen. Alla ville ha en kram eller en autograf av den senaste i raden av friidrottens ”kelgrisar”.
.

Oscar persade i stav – Bea persade på 300m – Erica var prisutdelare
.
Men så är det något annat också
Idrottsplatsen som oftast klassats som ”Sveriges vackraste” besitter en märklig trolldom…..Det sitter någon form av magi nere i de djupa bjälklagren under de fyra tornen som omger Slottsskogsvallen. Och publiken låter sig gärna smittas av denna!
.
Det finns är närhet och intimitet som förhöjer upplevelsen, du kan nästan sträcka ut handen och ta på stjärnorna. Den nya stavbanan mitt framför huvudläktaren ger en närmast svindlande upplevelse av hur oerhört högt Kirsten&Patrik m.fl. verkligen hoppar.
Och den 7373 personer stora publiken var verkligen med på noterna. Man gav ett öronbedövande bifall för varje lyckad insats.
När till exempel trestegshopparen Jadel Gregorio introducerade ”Den Brasilianska dubbelklappen” så fattade man omedelbart galoppen. Vid prisutdelningen plockade man sedan spontant fram dubbelklappen igen för att hylla segraren.
.
Till och med den gamle VM-maskoten KALO var i kanonform och hetsade publiken som i fornstora dar. Kanske är han på jakt efter en nyanställning till EM 2006.
.

Startern Lars Gustafsson sköt sin sista internationella tävling.
                                               Nu faller han för åldersstrecket
.
Höjdpunkter
Givetvis var det höjd och stav som stod i centrum denna afton. Christian Olsson satte en viss press på Holm&Strand och speciellt den sistnämnde var illa ute när han tvingades klara 2.27m i sitt sista hopp för att sätta uppstickaren på plats. Han insåg säkert att en förlust mot en ”sketen” trestegshoppar skulle innebära en nesa han skulle påminnas om i evinnerliga tider.
Stefan Holm visade eftertryckligt varför han är världsetta i grenen. Efter att ha klarat 2.30m försökte han två gånger på 2.36 och en gång på 2.40 (!), en cm över Patrik Sjöbergs banrekord. Utan att kunna klassas som riktigt ”nära” så var det ändå ett verkligt seriöst försökt som räckt en bit över 2.30m.
När damernas tävling lite försenat (19.50) kom igång hade temperaturen sjunkit ganska rejält men till publikens dånande bifall lyckades Kajsa även denna gång ta sig över drömgränsen 2.00m. Och på samma sätt som Holm gick hon på nästa höjd, världs- årsbästa 2.06m, med full frenesi.
Världshoppare som Seryogina, Györffi och Efimenko degraderas till närmast B-figurer trots att de hoppade riktigt bra (1.92 resp 2×1.88m).
.
Kirsten Belin är med expressfart på väg upp i yppersta världseliten. Helgens 4.43 blev sannerligen inte långvarigt. Först blev det svenskt rekord med 4.44 och några minuter senare nordiskt rekord med 4.51! Det var Vola Flosadottirs bronsresultat från OS i Sydney som överträffades. Trots att regnet strilade ganska friskt testade hon också 4.60m! Nu stänger hon årets säsong med 29 cm förbättring av personrekordet.
.
Herrarnas A-grupp bestod av endast fyra hoppare som dock samtliga raskt avverkade både 5.24 och 5.38. På 5.51 försvann Alhaji Jeng och Piotr Buciarski trots mycket bra försök. Ullevis EM-finalist Oscar Jansson var dock i storform och pressade Patrik Kristiansson rejält. Först personbästa 5.64 och sedan utmärkt hoppning på 5.75! Detta klarade dock Patrik innan han oförskräckt hissade upp ribban på Världsårsbästa 5.91m. Hans första försök var oerhört bra – han hade definitivt höjd nog men ribban låg lite för långt bort. Men vilken slutpunkt han satte på en sagolik kväll!
.

Ungdomsstafett 8x200m
.
I övrigt kan man konstatera att det var en riktigt internationell gala. Frånsett höjd&stav, samt Anna Söderberg i damdiskus, var det faktiskt bara utländska segrar:
.
Robban Kronberg hade en stentuff häckbatalj men fick ge sig med ett par dec mot den kanadensiske mästaren Charles Allen (13.59 mot 13.66).
.
Lena Nilsson (Täby IS) kommer bli vår nästa kvinnliga medeldistansstjärna, det var ett budskap hon förmedlade mycket klart till göteborgspubliken. Hon bjöd på en rasande upploppsfight emot Brittiskan Joe Fenn och Jamaicanskan Balentine. Den sistnämnda vann med någon halvmeter över Lena med tider på 2.02.
.
I kulringen fick vi beskåda 132 kg Dansk Dynamit i form av Joachim Olsen som gång efter annan pumpade iväg järnklumpen förbi 20-meterslinjen. EM-tvåan presterade denna afton ett segerresultat på 20.52m. Beklagligt nog fick han inte konkurrens av en ryggskadad Jimmy Nordin.
.
På den sällan sprungna distansen 300 m fick vi se resultat av internationellt toppsnitt. Ja Ryska Anastasia Kapachinskayas 36.61 är faktiskt VÄRLDSÅRSBÄSTA enligt IAAFs officiella statistik!
Och unge britten (född 1982) Timothy Benjamins kämpaseger över Saudiern Al Bishi och USAs Jerome Davies på topptiden 32.61 placerar honom som tvåa i världen 2002!
Vi hade hoppats att få se våra svenska toppnamn på distansen, men tyvärr blev det lite av ”tio små negerpojkar” och då snackar vi inte bara om Jimisola Laursen…
,

Kapachinskayas 36.61 är världsårsbästa på 300m!
.
Herrarnas 1500m-lopp bjöd ett ypperligt upplägg för sverigeeliten att sänka sina personrekord. Haren Joakim Johansson drog upp ett perfekt tempo med 59 sek (400m) resp 1.58.5 (800m) och sedan tog brittiske 3.36-löparen Graffin över. John Laselle och 17-årige superlöftet Olle Walleräng var de som hängde med längst och belönades med rejäla (+2 sek) rekordsänkningar på 3.43.88 resp 3.45.89.
.
Slägga kvinnor samt diskus före såväl män som kvinnor var FGP-grenar. Färske rekordslagerskan (Finnkampen) Cecilia Nilsson fick en övermäktig motståndare i amerikanskan Leslie Coons. Till slut skiljde det futtiga 6 cm och segerresultatet 64.08 var tillika banrekord för Vallen.I damernas diskus var vår Finnkampstrio igång. Anna Söderberg vann på 58.15 men också Annika Larsson och Maria Pettersson visade stabilitet på 53-54nivån.
Estländaren Gerd Kanter är ett nytt namn i världseliten i diskus. Med tanke på den hala och blöta ringen var 63.95 i vindstilla ett mycket högklassigt resultat.
.

Jag fick frågan när det var 7373 åskådare senast på friidrott på Vallen, och svaret är att det faktiskt var 27 år sedan sist. När John Walker som förste man i världshistorien sprnag engelska milen under 3.50 år 1975 var det 9000 åskådare på plats!
Hade vi passerat 10.000 med solsken? Ja, jag tror faktiskt det.
.
Men nu har vi receptet! Med svenska världsstjärnor kan vi göra om det igen!
Och då ska ni köpa biljetter i god tid, för då blir det lapp på luckan!
.

Per Crona skrev och Hasse Sjögren tog alla bilderna