Första steget taget – MAI besegrades i Habo!

Det blev en veritabel klang och jubelföreställning när ÖIS gjorde sin första seriematch sedan 1997! I ett härligt sommarväder drabbade vi på lördagen samman med våra klassiska kombattanter Malmö AI och fyra andra föreningar på Slättens IP i Habo.

Förväntningarna var högt uppskruvade vilket märktes redan under resan dit… Mattias Ström genomförde en mycket elegant Mooning vilket gav full stilpoäng. Vi replikerade dock med att något senare ställa av minibussen bakom en hästtransport och anlända till Slättens IP med klar tidsmarginal.

När tävlingarna sedan inleddes så stod det mycket snart klart att det handlade om en ren duell mellan MAI och ÖIS, övriga hade mycket litet att sätta emot. Så här gick det gren för gren:

200 meter

Felix gjorde en lysande insats trots att han fick se sig knappt besegrad av supertalangen Austin Hamilton. Denne var snabbast ur blocken och hade en meterledning efter 50 meter. Sedan jobbade sig Felix allt närmare och var i det närmast ikapp vid 150m. Sedan blev han lite spänd och Austin kunde dryga ut sin ledning något. 21.54 emot 21.68 var suveräna tider i en marginellt för stark medvind av 2.2 sekundmeter.

400 meter

På bilden ovan har startskottet just avlossats och än så länge har motståndarna kontakt med Jonathan Carbe. Redan 50 meter senare var dock loppet i praktiken avgjort då Carbe petade i högsta växeln och passerade 200m på 22,9 trots motvind på bortre lång. I sin ensamhet höll han stilen bra hela vägen in och hade en segermarginal på 1.69 sek när han passerade mållinjen efter 49.18 sekunder. En alldeles glimrande säsongsöppning.

800 meter

Daniel Skatt fick ett ganska perfekt upplägg av loppet. Han tog rygg på löparna från MAI och Udd och kunde jogga runt första varvet på ca 61 sek. Sedan skruvades tempot upp något och 600m passerades på 1.30, fortfarande med Skatt som trea. På upploppet var det dock spel mot ett mål och vår stolte representant seglade ifrån till en klar seger på personrekord och banrekord 1.59.63. Med tanke på att första varvet gick på 61 och andra på 58½ finns det kapacitet att kapa både 2 och tre sekunder på den tiden.

5000 meter

Joakim Johansson inledde stark med en första kilometer på ca 3.07. Strax därefter skruvade dock den starke MAI-löparen upp tempot och hakade av Jocke. Därefter handlade det om att rädda andraplatsen och fem poäng för en ganska så sliten ÖIS-are, märkbart tagen av hettan. Det lyckades han också med, men tiden 16.59 vill han nog glömma så snart som möjligt…

110m häck

Oliver Åstrand skulle göra sin debut på seniorhäckarna var det tänkt. Han hade dock drabbats av en halsinfektion och såg så dimmig ut på uppvärmningen att vi beslöt oss för att spara honom och kasta in en reserv i form av Daniel Lennartsson. Denne gjorde ett antal inlöpningar som avslöjade en alldeles utmärkt teknik. När startskottet ljöd så gick han till täten före MAI:s deltagare redan efter ett par häckar och drygade sedan ut försprånget för varje häck. 15.67 är ett imponerande resultat i det första loppet någonsin på höga häckar för Daniel. Dessutom i en motvind av 0.6 m/sek

Höjdhopp

När samtliga motståndare rivit ut sig gick Daniel Lennartsson in på 1.92m – och rev grovt i första försöket! Pulsen hos ÖIS-arna sjönk dock till acceptabla nivåer han lätt klarade i sitt andra försök. Sedan fortsatte han med att sätta banrekord med 2.05m innan 2.10m slutligen blev lite för högt.

Trestegshopp

Mattias Ström började med att äta lunch och att ligga och sova på gräsmattan. Därefter höjde han banrekordet med drygt två meter till förnämliga 15.90m i en medvind av 1.5 m/sek. Han inledde tävlingen med 15.74w (+2.2 m/sek) och hade sedan några ogiltiga innan segerhoppet kom i den femte omgången. En stabil och lovande säsongsöppning för Mattias.

Diskuskast

Jonathan Gren gjorde en sensationellt stark insats med fyra kast över 41 meter och sitt gamla personrekord. Hans 42.06m räckte faktiskt till ledning ända fram till tävlingens allra sista kast då den yngsta brodern Gardenkrans (Jakob född 1997) lyckades få till en träff på 42.25m. Lite försmädligt men ändå en femstjärnig insats av den gode herr Gren.
.

Spjutkastning

Lagledare Olsson var satt under stark press när det var dags hans sjätte och sista kast. Hans inledande kast var långt ifrån fullträffar (hans ställde upp spjutet för mycket) och han låg på en fjärdeplats närmast efter Per-Ola Åkerman. I sitt sista kast visade han dock sig vara en ytterst värdig lagledare genom att vräka på på ett nytt personbästa med dryga tre meter. 48.94m och avancemang förbi nämnde Åkerman.

Stafett 4×100 meter

Tävlingen avslutades med ett fantastiskt spännande stafettlag. Målsättningen var en andraplats med säkra växlingar för att inte riskera några missöden. Men det blev en järnhård duell med MAI där vår slutman Carbe vräkte sig över mållinjen, absolut jämnsides med Malmökillen. Nervös väntan vidtog innan det annonserades att MAI vunnit med TVÅ TUSENDELARS marginal, bägge lagen på 42,03 sek!
Tiden var betydligt bättre än vi kunnat drömma om och tillkom som sagt med mycket säkra växlingar.
Daniel Norgren gladde med en förnämlig förstasträcka, en febersjuk Oliwer fixade sin andrasträcka utmärkt trots att han inte var i bästa slag. Herrar Francois och Carbe sprang lysande och hade dessutom en perfekt sistaväxel.

När poängen summerats kunde vi glädja oss över att ha besegrat våra kombattanter Malmö AI med 54 poäng emot 51½! En ledning som känns väldigt bra att luta sig emot inför nästa match som går i Varberg i slutet av augusti.
.

Stolta segrare vrålar ut sin glädje på Slättens IP i Habo
 
Yannick Tregaro tog alla de fina bilderna och skrek och jublade dessutom så att det ekade
över hela Vättern!

Pekka Dalhöjd har gått bort

Den 21 april drabbades vi av beskedet att vår vän och tränare plötsligt gått bort. Stämningen i Hallen var länge ytterst dämpad, för väldigt många av oss var detta en mycket svår personlig förlust.

Tillsammans med Pekkas son Anjin tog beslutet att begravningsakten skulle förrättas mitt i Friidrottens Hus, något annat var egentligen helt otänkbart. Det blev en vacker ceremoni, mitt i kretsen av Pekkas alla för detta och nuvarande aktiva. Vi tog fram 400 stolar, ändå räckte det inte till alla som villa ta ett sista farväl.

Jag blev ombedd att hålla ett minnestal över min vän och detta var mina ord:   /Per Crona/

I stiligt badplagg vid ett träningsläger söderut

I stiligt badplagg vid ett träningsläger söderut

.

För nästan exakt 40 år sedan skrev jag på för Örgryte IS. Det skedde borta på Vita Bandet en fin vinterdag. Jag var hemma på helgpermis från ”Lumpen”, så länge sedan var det att vi hade allmän värnplikt.  En av de allra första jag mötte i föreningen var Pekka. Han hade själv börjat friidrotta två år tidigare ute i Bergsjön. Det var Ingemar Weisbach som startade upp en grupp som innehöll storheter som Bröderna Wennerbeck och Janne Aronsson, nästan i världseliten på 800 meter. Man sprang tuffa löppass runt Bergsjön och körde i Sandeklevsskolan vintertid.

På somrarna tillbringade man mycket tid vid Bergsjöbadet som låg nära hemmet. Man slog volter och dök från en bergsavsats 4-5 meter hög. Givetvis handlade det om att ”stajla” sig för brudarna och Pekka lyckades nog bra med det. Snygg, vältränad och dessutom dök han från den högsta klippan! I ÖIS-statistiken 1973 dök de här killarna upp i en massa olika grenar. Pekka gjorde allt från 12,0 på 100m till 4,39 på 1500m. Stav provade han på första gången 1974 då han som bäst klarade måttliga 3 meter som 18-åring. Skaplig i det mesta men inte stjärna i något. Därför inriktade sig han och trogne träningskompisen Mikael Wennerbeck på allvar mot den svåra tiokampen.

Många vill skriva några ord i Minnesboken i Friidrottens Hus

Många vill skriva några ord i Minnesboken i Friidrottens Hus

Min egen ständige träningskamrat Mikael Bernhardt hade börjat på universitet i USA och jag började träna allt fler pass ihop med Pekka, trots att jag inriktade mig främst på tresteg. Det föll sig naturligt, vid hade samma syn på träning. Pekka såg inga konstigheter i att springa 12x200m i 10 minusgrader eller att träna klockan 8 en lördagskväll.

Våren 1976 var vi riktigt genomtränade och förberedda för DM i tiokamp i slutet av maj. Vi hade bestämt oss för att ge fjolårsmästaren Ove Gerth från Mölndal en riktig fight, och så blev det också! När krutröken skingrats fick Ove nöja sig med fjärde plats och vi knäckte 6.000 poäng alla tre, Pekka, Mikael och jag. Pekka höjde sitt personrekord med 1.039 poäng och blev trea på 6.000 jämnt.

Senare på säsongen avgjordes JSM i Karlskrona. Inför det avslutande 1500m-loppet låg Mikael tvåa, men hela 220 poäng eller 35 sekunder efter ledande Nyström från Skellefteå. Det borde vara avgjort, men Pekka ville annorlunda… Han erbjöd sig att vara draghjälp för Mikael och drog stenhårt upp till 1100 meter. Mikael spurtade i mål på lysande 4,16,9 och eftersom Nyström inte förmådde bättre än 4,53 så vann Mikael guldet med ett par poängs marginal. En händelse så typisk för Pekka – han offrade sig för att bäste kompisen skulle kunna vinna och gladde sig som om segern vore hans egen.

pekka

Vid den här tiden hade Pekka och hans mamma flyttat från Bergsjön och bodde några hundra meter från Slottsskogsvallen. Jag var hemma hos honom och fikade ibland även om jag hade väldig respekt för hans collie som var väldigt vaksam, för att inte säga folkilsken. Man satt väldigt stilla i soffan med sin kaffekopp med hunden en meter framför stint stirrande och allt annat än svansviftande.   För länge sedan hörde jag en historia om hur Pekka fick hunden, det är som sagt en gammal historia och jag kan inte garantera varje detalj men vill ändå dela den med er. Varje gång Pekka gick till skolan i Bergsjön så passerade han hunden som stod på en balkong och skällde på alla som gick förbi, bunden vanvårdad och olycklig Till slut gick Pekka och ringde på och sa ”Kan ni inte sköta er hund så är det bättre att jag tar hand om den”. Märkligt nog så gick ägaren med på detta, var väl trött på skällandet kan tänka och collien fick ett nytt o bättre liv. Han älskade sin husse och vaktade honom, ständigt beredd att utdela ett kraftigt bett till den som hotade – så man satt väldig still i soffan…

Sin bäste tiokampsnotering gjorde Pekka 1978 med 6.697 poäng. Nu hade han också börjat få lite ordning på stavhoppet och klarat 4.30m som bäst. Efter säsongen 1978 la han ner mångkampen och koncentrerade sig på stavhoppet. Han hade ju alltid varit intresserad av simhopp och gymnastik så det var ett ganska logiskt val. Sakta men säkert förbättrade han sig, 1981 var han uppe på 4.60m och 1982 hela 4.80m. Inomhussäsongen 1983 klarade han 4.90m vid en tävling i den lilla, mörka kombihallen som ligger bortanför nuvarande Atleticum. Drömmen om det första femmetershoppet levde stark inför utesäsongen men en allvarlig ljumskskada kom i vägen och det stannade vid en dröm. Man kan säga att den skadan i praktiken avslutade hans egen idrottskarriär.

Pekkas allra högsta stavhopp - 4.90m i den lilla kombihallen i Malmö

Pekkas allra högsta stavhopp – 4.90m i den lilla kombihallen i Malmö

1978 hade Pekka bytt sitt efternamn från Tapaninaho till Dahlhöjd, inte minst till alla friidrotts-speakers lycka. Jag minst speciellt en olycklig man som efter 3-4 misslyckade försök att bemästra hans efternamn helt resolut döpte honom till Pekka TOPP! Det fick han höra i många år efteråt.

Det var inget halvdant med Pekka! Han tog stora och bestämda beslut i sitt liv. Han bytte namn, blev vegetarian och plågade oss med sitt grönsakssnack i flera år. Han gick ur svenska kyrkan och blev enligt egen utsaga buddhist. Han blev helt uppslukad av skärmflygning under några år och tillbringade mycket tid med att sväva omkring i skyn. Men det kapitlet slutade inte bra. 1992 kraschade han svårt mot ett klippblock och skadade bägge benen illa. Han kom att genomgå ett dussintal operationer och hade svår värk livet ut. För att hantera den var han tvungen att äta värktabletter i större mängd än som var riktigt hälsosamt.

Pekka och Anneli fick sonen Anjin 1986. Självfallet hade vi kompisar starka synpunkter på valet av namn. ”Du kan inte döpa honom till Anjin, han kommer få stryk i skolan!” Men Pekka hade sett TV-serien Shogun och var mycket fascinerad av den japanska kulturen. Huvudpersonenen hette Anjin och var sjökapten och lots vilket namnet också betyder.  LOTS – en person som leder andra genom svåra farvatten, förbi rev och bränningar. Något som stämde väldigt mycket in på Pekka själv. Han har lotsat många trassliga ungdomar genom tonårens ofta besvärliga passager och svårigheter. Det låg nog betydligt mer eftertanke bakom det namnvalet än vad vi dumskallar förstod då.

På väg till Gotland med en nyfödd Anjin

På väg till Gotland med en nyfödd Anjin

Pekkas värsta fiende var det egna temperamentet. Stubinen har varit kort i alla år och det har försatt honom i en hel del bekymmer. Den klassiska historien är när Mikael och Pekka sökte in som brandmän. Fystesterna innebar inga som helst problem, i själva verket toppade Pekka den delen.

Men sedan vidtog en mer djuplodande intervju där syftet var att provocera och testa gränserna hos den sökande. Och givetvis blev Pekka förbannad och skällde ut intervjuaren efter noter! Resultatet blev att Räddningstjänsten gick miste om en brandman av världsklass. Men det tog Pekka hårt att hans bäste vän blev antagen och inte han. Istället hade han en del olika jobb som kanske inte alltid var så roliga. Han jobbade på intaget hos polisen och körde buss några år innan han så småningom hamnade på exakt rätt plats. Han blev världens bäste stavtränare i världens bästa friidrottsklubb! Tyvärr var kanske inte lönen av världsklass. Det går inte att tala om tränaren Pekka utan att också nämna Thomas Kyöttilä. Den högljudde och hetsige Pekka och den lågmälde, eftertänksamme Thomas skapade tillsammans en sagolikt stark enhet, de kompletterade varandra perfekt.  Deras gärning de senaste 25 åren är unik i sin omfattning inom svensk friidrott. Det är ingen slump att Sveriges genom tiderna tre främsta manliga stavhoppare, Jansson, Klüft och Jeng, haft Pekka som tränare genom ungdoms och juniorår ändå upp i seniorålder. När tjejerna fick stav på programmet under nittiotalet så hakade man på direkt. OS-tvåan Vala Flosadottir flyttade till Göteborg för att träna med Pekka. Hanna-Mia Persson kom hit för att träna höjd med Viljo. Hon skadade dock sin hoppfot och Viljo dog. Istället lärde Pekka henne hoppa stav och när hon avslutade sin karriär så var hon mångfaldig svensk mästarinna i grenen.

Pekka och Hanna-Mia på Ullevi 1999, några dagar efter Viljos bortgång

Pekka och Hanna-Mia på Ullevi 1999, några dagar efter Viljos bortgång

De flesta så kallade elittränare brukar nöja sig med att få fram en stjärna och sedan försöka sola sig i glansen av denna så mycket o länge som möjligt! Icke så i Pekkas och Tomas ”stavhoppsfabrik”. Det var något av en massrörelse där nya ungdomar ständigt slussades in. Ja ungdomar förresten, han hjälpte alla som ville förkovra sig i stavhopp. Bara häromveckan körde han med ett par veteranhoppare från Kville. Jag sa något småtyket om nya talanger men det bet inte alls på Pekka. 10 år eller 80, det kvittade – Pekka såg bara en människa som ville bli bättre på att hoppa stav.

Gissa hur många SM-medaljer aktiva från Pekka o Thomas träningsgrupper tagit i stav 1990-2013? Senior, junior och ungdom inräknade – 370 stycken! Smaka på den siffran, 370 stycken! Ett monument över en livsgärning! Och han nöjde sig inte med de egna träningsgrupperna. När tränare från andra klubbar och länder kontaktade honom så ställde han alltid upp och öste ur sin kunskapskälla. Tyskar, britter, nordbor, ja senast var det ett gäng japaner som körde med honom. Inför den här dagen har mängder av utländska tränare hört av sig och betygat sin aktning och sorg!

Pekka hade många, många tillfällen att vara stolt över sina aktiva. Men kanske aldrig mer än när Oscar Janson sommaren 2003 klarade svenska och nordiska rekordet 5.87m. Han hade tränat Oscar sedan 12 års ålder och nu var denne, under ett par sommarveckor etta på världsstatistiken, bäst i hela världen.

Pekka har sammanställt ett 130 sidor omfattande kompendium om stavhopp som är något av det allra främsta som skapats inom svensk friidrotts träningslära. Anjin och Thomas har beslutat sig för att slipa på layout och språk för att kunna lämna ett bestående dokument över Pekkas träningsmodell.

Något som inte alla kände till var ett han i många år jobbade för TV vid internationella mästerskap, bland annat 3 senaste Sommar-OS. Han var ovärderlig som s.k. ”Spotter” eftersom han kunde namnen på snudd på varje aktiv och tränare i publiken. Så sent som vid OS i London kunde man emellanåt se honom skymta förbi emellanåt på innerplan.

Johan Brink var oförståndig nog att utmana Pekka på en Bodybuildingstävling vid ett träningsläger i dåvarande Jugoslavien

Johan Brink var oförståndig nog att utmana Pekka på en Bodybuildingstävling vid ett träningsläger i dåvarande Jugoslavien

PEKKA DAHLHÖJD ÄR EN BRÅKSTAKE!  Jo tack, de orden har vi hört en eller annan gång. Och han var en bråkstake, i ordets allra bästa bemärkelse! Pekka tolererade inte orättvisor, falskhet och mänsklig dumhet och ställde sig alltid på den svages sida. Om man, som jag, alltför ofta av feghet tiger när jag borde protestera – viker under när jag borde ta strid, så kändes Pekkas frispråkighet som en högst beundransvärd egenskap!

Jag har tusen goda minnen av Pekka. Speciellt minns jag ett tvåmans träningsläger i finska Vierumäki en vinter i slutet av 70-talet. Först åkte vi tåg till Stockholm sedan tog vi Finlandsfärjan. Vi hade inte råd med någon hytt så vi sov under några bänkar på passagerardäck. Ekonomin tillät heller inte några restaurangbesök utan vi hade ett jättepaket smörgåsar med oss under resan. Sedan åkte vi buss på små slingrande skogsvägar omgivna av meterdjup snö. I Vierumäki tränade vi 2-3 pass/dag, åt, sov och spelade Stones från morgon till kväll på en gammal sliten bandspelare. Det var bara Stones som gällde för oss båda på den tiden. När vi reste hem hade vi med oss ritningar till hallen i träningsväskan, det var innan det fanns någon friidrottshall i Sverige.  Jag gav dem till Ulf Jarfelt som var dåvarande ordförande i Gbgs förbund och tillika arkitekt. När den här hallen så småningom projekterades så ingick den ritningen i grundmaterialet.

Pekka var en av mina allra, allra bästa vänner. Men också kanske den som jag bråkat med allra mest. Det gick inte att föra en lugn och sansad diskussion med Pekka, det blev alltid höga röster och viftande armar! Att vi bägge är personer som alltid har rätt gjorde inte saken lättare.  I ärlighetens namn skall dock sägas att han lugnade ner sig lite på senare år. Vårt sista gräl är inte ens en månad gammalt. Jag skällde ut honom för något dumt han skrivit på Facebook och han replikerade i god stil. MEN DET BETYDDE INGET – vår vänskap låg på ett betydligt högre plan och tålde ett praktgräl då och då. Pekka visste att jag alltid fanns i hans ringhörna ändå. Bara några dagar efter vårt sista gruff kom han fram till mig med en liten bok om boxning från femtiotalet. ”Jag såg den här och tänkte att den måste du ha”.  Han kände till mitt boxningsintresse. Så typiskt! Pekka var otroligt omtänksam och tillgiven sina vänner. För två år sedan gick jag själv igenom en svår period, och den allra förste att stödja och trösta var givetvis Pekka. Jag vet att otaliga av Er som sitter här framför mig kan berätta liknande historier. Han gav allt för sina vänner – han kunde skälla ut oss efter noter ibland – men han gav ALLT han hade att ge! Han hade alltid sina aktiva i tankarna. När en av dem blev sjuk i vintras var det allt han pratade med mig om, trots att hans egen hälsa var allt annat än bra. Att en annan satt uppe på nätterna och spelade dataspel istället för att sova bekymrade honom mycket!

Trött i bussen hem från Pallasspelen

Trött i bussen hem från Pallasspelen

Att vara en av Pekkas aktiva var sannerligen ett privilegium, men säkert också krävande emellanåt. Han ställde höga krav på er – det berodde på att han såg oändliga möjligheter i varje individ, och trodde mer på er än vad ni ofta gjorde själva! Det var fysiskt jobbigt för honom att se någon hoppa 4.50m när han VISSTE att det istället kunde vara 5.00m!

Pekka avskydde bortslösad talang, han ville verkligen plocka fram mästaren han såg i varje liten flicka och pojke han tränade. När det gällde stavhopp var han en vulkan av passion och känslor!

För 5-6 år sedan blev Pekka svårt sjuk, värre än de flesta känner till. Han fick bland annat en lätt stroke. Han kämpade sig tillbaks med järnvilja och gjorde stora förändringar i sin livsföring. Han körde till och med egen fysträning med sin gamle aktive Jörgen Carlsson. Krafterna var visserligen lite begränsade, men det var aldrig något gnäll, och framför allt inget snack om att dra ner på tränarskapet.

Jag är inte orolig för att Pekkas livsverk inte kommer att leva vidare. Han har lärt ut alldeles för mycket om stavhopp till alltför många människor. Många av hans tidigare aktiva fungerar redan idag som tränare och kommer säkert kliva fram ytterligare i framtiden. Jag hoppas dessutom att den andra halvan av SUPERDUON – Thomas Kyöttilä – kommer att återfinna glädjen och kraften att fortsätta sitt goda arbete länge än! Pekka lämnade oss plötslig och alldeles för tidigt, han gick bort på sin 57-årsdag. Vi som lämnats ensamma kvar skall vårda hans minne och se till att hans gärning fortlever. Till hans aktiva vill jag bara säga: SÖRJ IDAG OCH SLÅ PERSONREKORD IMORGON! Det allra bästa sätt ni han hedra Pekka på är med ett perfekt stavhopp. Ni kan lita på att han kommer att ha koll på er i fortsättningen också!
.

Anjin – Var stolt över din far! Det är en av de allra bästa människor jag någonsin träffat!

Pekka och Thomas

Pekka och Thomas

Succé vid Götalandsmästerskapen i Växjö!

Hela 12 stycken ÖIS:are hade kvalat in till Götalandsmästerskapen i tillsammans 32 grenar. Ett sjukdomsfall och ett knä ur led gjorde dock att vi blev 10 aktiva som åkte ner till Växjö och tävlade under helgen.
.
Tävlingen började lite halvknackigt då fiolårets mästarinna i längdhopp, Alva Murtoniemi Gräbel hade blivit rejält förkyld och fått feber. Alva kunde inte göra sig själv till rättvisa och fick tyvärr avstå både tresteg och 200m. Otur för Alva som bortsett från helgen har gjort en helt fantastisk säsong! Är övertygad om att Alva kommer att ta revanch under sommarens mästerskap!
Med i F14 längdhopp fanns även Della Månsson som även hon har leget sjuk den senaste tiden. Della kämpade väl och studsade i väg 4,44m utan någon riktig fullträff. Della genomgick i januari en ljumskoperation vilket gjorde att hon var borta en period från tävling och träning. Trots detta kan Della räkna in 4 nya personliga rekord under säsongen!
.
Den som glänste allra mest under helgen var inte helt oväntat vinterns komet Joel Mumbongo som även han började lite halvknackigt. Ansatsproblem i längdhoppet gjorde att Joel bara fick ett godkänt hopp på 5.13m vilket räckte till en 8:e plats. Men Joel vaknade sedan till liv. Nytt personligt rekord i försöken på 60m (7,57) och i finalen knep han silvermedaljen trots en inte allt för bra start. Joel sprang in på 7,59s vilket är en strålande tid för en 14-åring! Smålands Kristoffer Karlssén vann på finfina 7,51s vilket innebar svenskt årsbästa!
.
Men Joel nöjde sig inte med att ”bara” komma tvåa. Tredje grenen för Joel var höjdhopp och med ett nysatt personligt rekord på 1,78m var han en av favoriterna till guldet. Några nervösa rivningar på vägen gjorde dock inte att Joel skulle få problem på 1,83m som han gled över med lätthet i första försöket. Detta blev också segerhöjden. Seger för Joel med hela 7cm. Dessutom nytt svenskt årsbästa.
.


Vilket tryck i upphoppet!
.
Som om inte det skulle vara nog så sprang Joel senare 200m på den överlägset snabbaste tiden av en 14-åring detta år. Joel noterade 23,85 vilket innebar pers med en halvsekund och alltså ännu ett guld. Senare förde också Mumbongo pinnen i mål för Göteborg på den avslutande stafetten där Göteborg var totalt överlägsna.
.
En annan som hade en bra helg var Carl Bengtström som efter ett lysande taktiskt 800m lopp spurtade ner de två SAIK:arna på upploppet och knep guldet på nya personliga rekordet 2,18,98s! Carl är inte bara uthållig, han tog sig dessutom till final på 60m och kom 4a på 200m på tiden 27,00 vilket är den näst snabbaste tiden han har gjort. 30 minuter efter sitt guld på 800m sprang även Carl i det vinnande stafettlaget. En riktig fighter!
.

Ett taktiskt upplägg, låt andra göra grovjobbet…
.

och slå sedan på en rökare! Carls grundsnabbhet är överlägsen motståndarnas.

.
Vi kan förutom 3 guld och ett silver även notera 10 nya personliga rekord för ÖIS del under helgen.
Viggo Hahnsson ”persade” i både 60m och 200m. 8,16s respektive 26,39s blev det för Viggo.
Rebecca Strand putsade sitt personliga rekord i tresteg till 9,80m. Det dröjer inte länge innan vi får se den tjejen över 10m! Rebecca tog sig dessutom till semifinal på 60m.


Viggo går från klarhet till klarhet! Nytt dunderpers på 200 meter med 26.39!
.
Olof Ryberg slog även han personligt rekord i tresteg, från 9,50 till 9,68, endast en cm från final. Lite senare sprang Olof 60m häck och sänkte där sitt rekord med 12 hundradelar. Nya personliga rekordet ligger nu på 10,77s!
.

Snart knäcker Olof tiometersgränsen!
.
Mathilda Fogelberg som kanske är den som utvecklats mest under hela säsongen sprang också 60m häck på nya nästperset 10,40s. Detta trots känningar i ryggen.
Nykomlingen Jonas Röst tog sig till semifinal på 60m och noterade tiden 8,15 vilket bara är några hundradelar från sitt personliga rekord.
.
En mycket bra helg för ÖIS alltså. Som grädde på moset vann dessutom Göteborg lagmatchen, vilket inte har hänt på några år!
.

23.85 på 200m är faktiskt det snabbaste en svensk 14-åring noterat i vinter

Daniel Lennartsson 2.13m i höjd!

Redan vid förtävlingen till Inne-EM demonstrerade Daniel Lennartsson god höjdform genom att klara 2.08m. Detta lockade till ännu en tävling innan grundträningen återupptas.
.

På tisdag kväll genomfördes således ”Gunnar Linderantz Memorial” i Friidrottens Hus. Efter det att Yannick Tregaro klarat 1.82m i strumplästen och Erik Olsson persat med 1.86m (samt ett riktigt bra försök på 1.90m) klev så herr Lennartsson in i handlingen.
.

Efter att ha klarat 2.06m och 2.10m med imponerande marginaler så bemästrade han även fina 2.13m i sitt tredje försök. 2.15m blev för högt men han hade åtminstone ett riktigt bra försök.

 .
 .
Tisdagens tävling var benämnd ”Gunnar Lindecrantz Memorial” till åminnelse av ÖIS storhoppare som 1946 klarade det nya svenska rekordet 2.01m vid en tävling i Prag.
 .
Så här beskriver Gunnar Lindecrantz själv sin rekordtävling i Prag 1946:
”Före dagens tävling hade jag denna säsong gjort nio försök på den magiska men ej alls så svåra höjden. Allt gick så lätt denna förunderligt vackra sommarkväll. Den svartrandiga träribban steg programenligt mot höjden, och kan hända var det bara ett tecken på mänsklig ofullkomlighet då jag först i andra omgången klarade 195 cm. Siffrorna 201 översattes till tjeckiska av Arne och det blev en order. Själv klarade jag höjden i sista försöket, då allt jag lärt och tränat flöt samman i en betvingande enhet. Sandgropen nåddes med ett hjärta av jubel, och aldrig har en ribba mellan två stolpar synts mig skönare än denna kväll i detta sydliga land.

Svensk friidrotts pånyttfödelse!

Svensk friidrott hade en fullständigt ofattbar storhetstid under året 2000-2007. Tre OS-guld inom loppet av 48 timmar i Athén-OS var toppen på en era så sagolik att man befarade ett fullständigt tomrum när den gyllene generationen drog sig tillbaks.

.
Och visst har vi haft en par tunga säsonger där det klingat ödsligt tomt i medaljkontot på åtskilliga mästerskap.
.
Men redan förra året började det hända saker:
*   Ebba Jungmark hoppade hem ett silver vid inne-EM
*   Angelica Bengtsson vann sitt andra raka junior-VM i stavhopp
*   Sofie Flink vann Junior-VM i spjut och kastade enorma 61.40 som 17-åring
*   Moa Hjelmer vann sensationellt EM på 400m i Helsingfors
*   Michael Torneus etablerade sig i världseliten med ett brons i EM och 4:e plats i OS
.
Signalerna kom att det var en ny generation på inmarsch.
.
Inomhussäsongen började lite trögt. Förhoppningarna inför Inne-EM på hemmaplan var dämpade och biljettförsäljningen gick trögt.
.
Så kom den fantastiska eftermiddagen vid Inne-SM i Norrköping då allt formligen exploderade!
Våra etablerade storstjärnor visade världsklass men framför allt stormade ett stort gäng nittiotalister och stämplade in till EM i en takt som kom att skapa en rekordstor trupp på 40 aktiva.
My Nordström exemplifierade den totala respektlösheten genom att i tre etapper höja sitt personbästa till världsklassiga 1.92. Det gav en TREDJE plats i en tävling där sjätteplatsen gick för 1.86m. Inget nation i världen var i närheten av den standarden vid sitt nationsmästerskap.
.

Skogstokig på hemmaplan! My Nordström fixade E-biljetten med 1.92 vid inne-SM.
.
Några dagar senare skruvades gasen upp ytterligare vid XL-galan. Michel Torneus förbättrade sina 8.15m från SM till 8.20m!   Och så Abeba Aregawi…..  Vi visste att hon var bra men hennes uppvisning på Globen var snudd på utomjordisk. Hon krossade världseliten och missade världsrekordet med ett steg (0.12 sekunder). 3.58.40 helt avspänd och med ett leende på läpparna.
.
Irene Ekelund – Den späda värmländskan som blott 15 år gammal gång på gång får oss att fullständigt häpna över hennes avspända flykt över löparbanorna. Vid SM pulvriserade hon det svenska rekordet över 200m och sprang ifrån Europamästarinnan Hjelmer med 23.15!. På Globen möter hon yppersta världseliten – Hon borde bli påverkad av att springa mot en Olympiamästarinna men det finns uppenbarligen inte i hennes personlighet. Nu blir det nytt svenskt juniorrekord med 7.32 sek. Att hon tillsammans med sin tränare är klok nog att tacka nej till EM stärker ytterligare tron på en lysande framtid.
.

Nu har kameramännen fått in Irene Ekelund i siktet
.
Så är vi framme vid Europamästerskapen i Scandinavium. Själv trodde jag på 2-3 medaljer i bästa fall men redan från torsdagskvällens kulkval stod det klart att den svenska truppen var taggad till tusen och skulle prestera på toppen av sin förmåga. Det blev en Arrhenius i kulfinal men överraskande nog storebror Niklas efter att ha nosat på personbästa. Leif hade en jättestöt på ca 20.20 i den andra omgången men förmådde inte stå kvar i ringen och missdade final med ett par usla centimeter.
.
Fredagen bestod mestadels av försökstävlingar och den som verkligen slog an den svenska klangen var Erica Jarder som dräpte till med mäktiga 6.61m i längdkvalet – innepers med 23cm vidarevancemang som tvåa i ett startfält av yppersta världsklass.
.
Fyra finaler avgjordes på fredagen och det var den kvinnliga femkampen som kom att stå i centrum. I mångkampen nominerar Europeiska förbundet de 15 deltagarna och Sofia Linde och Ellinore Hallin kom in på listan som några av de sista namnen.
Deras fredagsuppvisning var något av det häftigaste man upplevt. De slaktade sina gamla personbästan i maskinmässig takt, Sofia samtliga fem och Ellinore fyra av fem!!!
Speciellt Sofia 14.14 i kula var minnesvärt eftersom det kom i det tredje försöket och innebar en ökning från 12.33 – snacka om avsaknad av nerver.
.

Hallin och Linde följer i stora fotspår…
.
Efter att tömt alla krafter på det avslutande 800m-loppet kunde vi konstatera att Ellinore slutade som stark nia på dunderperset 4.372 poäng. Och först när vi fick upp Sofias slutpoäng av 4.531 förstod vi vidden av hennes prestation…. Född 1995 missade hon JUNIORVÄRLDSREKORDET med 27 poäng och Carolina Klüfts gamla juniorrekord med 4 poäng.
.
Jag undrar hur många i publiken som kände till namnet Sofia Linde före fredagens tävling?
Nu kan ni hitta henne i den svenska ordboken under L. Att ”göra en Linde” kommer framledes att innebära att man krossar samtliga sina personrekord i en och samma tävling!
.

Snudd på Juniorvärldsrekordet! Bland stupade 800m-löperskor tittar Sofia Linde upp emot ljustavlan och konstaterar att hennes slutpoäng blir 4.531 poäng och att hon blivit EM-femma.
.
Felix Francois gjorde sin internationella mästerskapsdebut med försökslopp på förmiddagen. Han hamnade i ett tufft heat som bland andra innehöll den blivande mästaren Maslak från Tjeckien. Kanske fanns det lite respekt, inte konstigt i så fall, kanske gick det lite för fort i början. I vilket fall som helst var Felix sist vid klockringningen. Sedan slog de rutinerade rävarna av på tempot men gav inte Felix någon chans att passera på upploppet.
Hans tid 48.14 var säkert en besvikelse för honom men var samtidigt en ytterst värdefull lektion i vad mästerskapslöpning innebär, Redan vid söndagens stafett där han löpte förstasträckan demonstrerade han en betydligt mer offensiv löpning och hade ca 47,7 på sin sträcka. Laget gjorde väl ifrån sig och tog sig under 3.10 vilket var målet.
.

Felix på andra banan i kamp med Tjeckien och Polen på den första stafettsträckan
.
Lördagen innebar kvinnlig längdfinal. Man gladdes över Erica Jarders fullträff i kvalet men hade uppriktigt sagt små förhoppningar om att hon skulle kunna göra om det dagen efter. Vi skulle bli klokare!
Inför det sista hoppet låg hon sexa men exploderade i ett jättehopp efter en perfekt plankträff.
.
Efter en evighetslång mätning kom så ofattbara 6.71m upp på tavlan följt av en trea som signalerade placering. Fem hopp återstod och det kom attacker främst från brittiska storhopperskan Proctor (6.69m!) men placeringen stod sig och en överlycklig Erica kunde inleda medaljfirandet i famnen på sin käresta, danske trestegshopparen Anders Möller.
.

Bilden av den totala lyckan!
.
Abeba Aregawi vann guld på damernas 1500m….
.
Problemet är att det svenska språket är fullständigt otillräckligt när man skall försöka beskriva hennes prestation, men jag måste ju ändå göra ett försök:
.
Hennes segermarginal på 9.72 sek är den i särklass största i tävlingarnas 44-åriga historia.
.
Det övriga fältet bestod av internationell elit och innehöll faktiskt den nuvarande världsrekordhållerskan Soboleva (3.58.28). Men trots att den sistnämnda dopat sig med otillåtna preparat (har avtjänat ett tvåårigt dopingstraff), såg hon ut som en ren statist när Aregawi bara gled ifrån fältet och seglade ifrån till en ledning på 40-50-60 meter! Och det ”värsta” av allt är att hon ser fullständigt oberörd ut och springer med ett leende på läpparna. Kontrasten till de andra är närmast löjeväckande.
.
Får hon vara skadefri så kan hon dominera medeldistanslöpning under lång tid. Hennes potential förefaller närmast obegränsad – under 3.50 på 1500 meter? Det skulle dessutom vara väldigt intressant att se henne springa ett seriöst 800m-lopp.
.

Det övriga fältet hade bara att göra upp om silver och brons
.
För Alhaji Jeng hade säsongen fram till EM varit lovande och framför allt visat tecken på ökad stabilitet. Årsbästat 5.62m hade backats upp med flera tävlingar över 5.50m.
Allt såg bra ut när han seglade HÖGT över ingångshöjden 5.40m i första försöket.
Men på 5.60m var allt som bortblåst och han försvann ur tävlingen efter tre misslyckade försök. Om det beror på teknikproblem eller nerver kan jag inte uttala mig. Men ingen skall tro att han inte gör sitt allra, allra yttersta för att lyckas – han kanske till och med försöker lite FÖR mycket. Jag lider verkligen med Alhaji.
Ett svenskt glädjeämne i grenen bjöd dock Melker Svärd-Jakobsson på med ett nytt svenskt juniorrekord på 5.50m, även om det inte räckte till finalhoppning.
.
I tjejernas höjdkval imponerade såväl Emma som Ebba med felfri hoppning till och med 1.92m vilket var vad som krävdes för final.
.
.
Petter Olsson symboliserade kämpaglöden i den svenska truppen. I herrarnas sjukamp inledde han med personrekordet 6.98 på 60 meter. Efter mållinjen ramlade han dock och ådrog sig en fraktur i vänster handled. Tror ni han bröt tävlingen?
.
Nej han fortsatte, trots smärtor och trots vetskapen att han inte skulle klara av att greppa staven med sin skadade hand. Han presterade sitt livs näst högsta höjdhopp (2.02m) och ett nytt stiligt personbästa med 8.11 på häcken. I stavhopp fattade han staven och sprang igenom, bara för att få chansen att få fullfölja tävlingen och springa de avslutande 1000 meterna. Heroiskt!
.
Herrarnas 60-metersfinal inehöll sensationellt nog en svensk i form av vinterns stjärnskott (ett av många) Odain Rose. Han inledde sin tävling med att slå ut den legendariske britten Dwight Chaimbers (personrekord 6.42 sek)  i försöken. I semin på lördag slog han till med personbästa 6.63 och tog en ganska klar finalplats, närmast före tyske mästaren Reus.
.

Bye bye Chambers! Gamla meriter räcker inte långt
.
Finalen bjöd på en rekordjämn batalj mellan fransmannen Jimmy Vicaut och nya britten James Dasaolu med den förstnämnde som segrare, bägge på nytt världsårsbästa 6.48.
Odian var dock sensationellt bra med hela vägen och tog en jättefin femteplats, åter på nytt personrekord 6.62!
.
Odian Rose är född på Jamaica men sedan treårsåldern uppvuxen i den lille norrländska orten Hörnefors. Här bor 2542 personer (2010) och de mest kända Hörneforsarna är de legendariska fotbollsbröderna Nordahl. Odain är adopterad och hans pappa är Mats Långström, ledare av dansbandsgruppen Max Fenders.
.
Visst är detta en fullständigt ljuvlig mix av influenser och Odain är en fantastisk representant för det nya Sverige och vårt nya landslag.
.

Stefan Tärnhuvud gjorde en topprestation lite i skymundan. Med personrekordet 6.67 i första semifinalen var han endast två hundradelar från en final på 60 meter!
.
Söndagens morgonpass gav Sveriges tredje medalj genom Moa Hjelmer på 400 meter. I ärlighetens namn imponerade hon inte i försöket och hon hade lite tur att ta sig till finalen då ryska mästarinnan och favoriten Ustalova stöp halvvägs in i semifinalen.
.
I finalen satsade hon dock med samma offensivlusta som hon bjöd på i Helsingfors-EM. Efter stenhård öppning varvade hon som trea bakom två brittiskor. Ur sista kurvan närmade sig tjeckiskan Hejnova med stora klev och var på väg förbi. Då lyckades Moa gräva fram de sista krafterna ur någon djup mental gömma och pressa sig före över mållinjen. Nytt svenskt innerekord med 52.04!
.

Moa Hjelmer kämpade sig till en bronsmedalj!
.
Ingen final var mer efterlängtad än kvinnornas höjd med två göteborgstjejer i fältet! Alla övriga finalister presenterades med resultat och placeringar men Ebba och Emma endast med förnamnen på deras föräldrar och gatan de vuxit upp på. Med läktarna packade med kompisar, klubbkamrater, föräldrar och syskon var detta givetvis en väldigt speciell dag för de bägge.
.
Och de var verkligen taggade till tänderna – adrenalinet formligen sprutade ur öronen på dem när de klarade samtliga höjder upp till 1.92 i första försöken. Här försvann sensationellt Olympiamästarinnan Tia Hellebaut ur tävlingen.
.
På 1.96 skiljdes agnarna från vetet. Ebba klarade med rejäl darr i första med spanjorskan Ruth Beitia hade rejält med luft. Här fick Emma en rivning i första som skulle visa sig vara avgörande. Hon reparerade skadan genom att klara i andra (=nytt årsbästa).
.
Alla övriga rev ut sig och nu var medaljörerna klara: Göteborg 2 – Övriga Europa 1!
.
Efter att Ebba (chanslös) och Beitia (hårfint!) rivit i första fick Emma sin stora chans att ta över ledningen – Hon laddade till tusen men fick inte till någon riktig träff.
Sedan tog Beitia i andra försöket och fick därmed ett stadigt grepp om guldmedaljen. Ebba var aldrig riktigt nära på 1.99m medan Emma sista försök var oerhört nära att lyckas! Ribban låg kvar ett ögonblick innan den valde att ramla ner.
.

Emma skriker ut sin förtvivlan efter sitt tredje försök på 1.99m
.
Direkt efter tävlingen syntes Emmas besvikelse tydligt. Det kanske förvånar någon att hon kan vara besviken över ett mästerskapsbrons men tänk efter en stund…
.
Hon har haft en lång och framgångsrik karriär. Tagit flera mästerskapsmedaljer men aldrig något guld. Nu hade hon chansen att vinna på sin egen hemmaplan, inför familj, vänner och idrottskamrater…
.
Hon ville vinna med varje fiber av sin kropp, varje vrå av sin själ!
.
Säkert kommer hon uppskatta in insats så småningom, men inte direkt efter att ribban ramlat ner från 1.99m för tredje gången. Vi ÖIS-are är dock oerhört stolta över henne!
.

Två göteborgstjejer på prispallen i höjdhopp
.
Herrarnas sjukamp avslutades med segern till holländaren Sintnicolas på världsårsbästa 6.372 poäng. Fabian Rosenqvist var siste man in i den svenska truppen när han nominerades som 15:e och sista namn på Europaförbundets lista!
.
Kanske var det Sofia Linde som inspirerade? Han svarade i alla fall för en makalös rekordkross när han höjde sitt personrekord från 5.645 till 5.979 poäng! Det gav en finfin sjätteplats och en andraplats på Sverigebästa genom tiderna bakom Henrik Dagård.
.
Hade han inte fastnat på sista häcken och sånär fallit så hade han ”gjort en Linde”, det vill säga slagit samtliga sina rekord i sjukampen. Nu missade han sin bästatid 8.24 med endast 6 hundradelar trots att han stapplade över mållinjen. Med en normal häckpassage hade han gjort ca 8.15 och passerat 6.000 poäng.
I övrigt var han helt grym med serien 7.00 (60m) – 7.53 (längd) – 13.24 (kula) – 2.02 (höjd) – 4.80 (stav) och 2.38.14 på avslutande 1000 meter. Ytterligare en ”doldis” som tog chansen och helt respektlöst klampade rakt in i europaeliten. Underbart!
.

Fabian Rosenqvist var femtonde man in i EM – sjätte man när det var över!
.
Michel Torneus imponerade i längdkvalet med ett hopp på 8.07m i sitt allra första hopp. Kvalgränsen var satt till höga 8.05m och det var bara tre man som klarade detta. Michel för övrigt den ende som gjorde det i sitt första försök. Men ryssen Menkov sände ett tydligt meddelande till Torneus med ett hopp på hela 8.22m!
.
I söndagens final svarade Michel för en knockoutöppning med nytt svenskt rekord och VÄRLDSÅRSBÄSTA i tävlingens allra första hopp!
.
Menkov visade dock mästerklass genom att direkt replikera med 8.28m! Nu var duellen ett faktum och övriga fick nöja sig med att slåss om bronset. En kamp som tysken Reif till slut vann med 8.07m, bara två cm före Finlands Haapala som tog sitt lands främsta placering med sin fjärdeplats.
.
Michel hade 8.10 i sitt sista hopp men fick sedan inga träffar i de tre följande omgångarna trots våldsam satsning. Menkov underströk dock sin position som världsetta genom att öka till 8.31m i den fjärde omgången.
.
Så var då Michel framme vid sitt sjätte och sista hopp – Total satsning och en perfekt plankträff!
Han sjunker ner på knä och inväntar mätning… 8.29m!  Dagens andra svenska rekord men två centimeter för kort för guld. En GRYM insats men någonstans långt inne ändå en liten besvikelse över att det inte kunde bli guld….
.

Dubbla svenska rekord – men ändå räckte det inte till seger!
.
Söndagens och hela tävlingens man var dock Renauld Lavillenie i stavhopp! Han presterade vinterns första sexmetershopp när han flög över 6.01 med vad som såg ut att vara 10 cm marginal!
.

Upp och över 6.07m – eller?
.
Den stora dramatiken inträffade dock när han klarade 6.07m i sitt sista försök, världens näst bästa resultat genom tiderna efter den legendariske Sergei Bubka…
.
Men den röda flaggan höjs av grenledare Alexander Igelström och ett tumult bryter ut!
Det visar sig dock att Alexander har total koll på situation. Ribban ligger visserligen kvar men har studsat upp och lagt sig på ovanpå själva ställningen och inte på sprinten den ursprunglingen varit placerad på. Och då är reglerna glasklara – hoppet är uinderkänd!
.
Det är dock en oerhört ovanlig företeelse och dessutom var det mycket svårt att se med blotta ögat, så det var inte så konstigt att publiken reagerade. Eller att Lavillenie blev så oerhört besviken.
.

Bildbeviset!  Ribban ligger ovanpå själva ställningen och inte på sprinten.
.
Däremot surnade jag till på Jakob Hård som på Sportspegeln antydde att de svenska medaljerna togs i ganska svag konkurrens. För en gångs skull var Jakob dåligt påläst.
I själva verket låg resultatnivån vid de här mästerskapen på en betydligt högre nivå än någon gång tidigare.
.
Det slogs VÄRLDSÅRSBÄSTAN i inte mindre än 10 grenar!
.
Hur många nationsrekord som slog under helgen lär vi aldrig få reda på, det var med största sannolikt ett tresiffrigt tal:
.
VÄRLDSÅRSBÄSTAN 
M 60m Jimmy Vicaut Frankrike 6.48
James Dasaolu Storbritanien 6.48
M Häck Sergey Shubenkov Ryssland 7.49
M Stav Renaud Lavillenie Frankrike 6.01
M Längd Aleksandr Menkov Ryssland 8.32
M Tresteg Daniele Greco Italien 17.70
M Sjukamp Eelco Sintnicolaas Holland 6.372
K Längd Darya Klishina Ryssland 7.01
K Tresteg Olga Saladuha Ukraina 14.88
K 4x400m Storbritanien 3.27.56

.


Shubenkov vräker sig fram till ett nytt världsårsbästa
.

Vicaut och Desaolu drog till med 6.48 och Odain Rose hakade på till nytt pers
.
Redan i första hoppet slog Klishina till med 7.01 m
 
.
Vad gäller arrangemanget som helhet så kan vi inte vara annat än nöjda. Grundkonceptet ”All under one roof” måste ha uppfattas som en fullträff inte minst för de aktiva som slapp alla trista busstransporter till och från arenan. Nu knallade man bara från hotellrummet närhelst man hade lust.
.
Den andra stora nyheten var att Prisceremonierna plockades bort från finalpassen och genomfördes på EM-torget efter tävlingarnas slut. Detta gjorde tävlingarna mycket bättre, utan ständiga avbrott i tävlandet. Dessutom blev prisceremonierna snarast bättre eftersom det var full
uppmärksamhet på dessa och mindre tidspress.
.
Göteborgs aspirationer att stå för värdskapet till VM 2021 fick säkert en rejäl skjuts efter helgens tävlingar. Vi visade ånyo att vi verkligen kan konsten att arrangera på bästa sätt!
.
Stort tack till Firma DECA för alla de underbara bilderna!