Årets sista SM-tävling var terräng-SM som avgjordes i Umeå under helgen. Passande nog skrudades SM-banan med ett tunt snötäcke på söndag morgon. Vi hade en liten trupp detta år, endast fem löpare till start.

Philip Frick startade i P15 och gjord en fullgod insats genom att placera sig som nia i det nitton grabbar starka startfältet. Philip kom till oss från Kongahälla inför denna säsong och har utvecklats i rask takt. Höjdpunkten var givetvis USM-guldet på 1500m hinder i Trollhättan.

Resterande fyra deltagare var kvinnliga seniorer. På lördagens korta bana (4 km) nosade såväl Sara Holmgren som Johanna Larsson på medaljerna och kom in som fyra och femma. Här vann ”Awets syrra” på 13.45 att jämföra med Saras 14.09 och Johannas 14.15. Hanna Michaelsson kom nia(14.44) och Jennifer Acklund trettonde (15.29). Tråkigt nog var ÖIS enda förening med fullt lag (på ett SM!) varför inga lagmedaljer delades ut. Undrar om det skett någon gång tidigare och lite illavarslande… Förmodligen var det den långa resan som reducerade startfälten i omfång.

På söndagen var det dags för den långa banan, från och med i år 10 km (tidigare 8 km). Denna gång var det dags för Sara att stiga upp på prispallen. Hennes tid i snömodden skrev till 36.05. Hälles Samrawit Mengsteab tog sitt andra guld för helgen (35.30) före Umeås skidåkare Moa Lundgren (35.38). Johanna Larsson upprepade sin femteplats från lördagen (37.04) med Hanna Michaelsson som åtta (38.17) och Jennifer Acklund 14:e (40.04).
Denna starka laginsats gav SM-guld för tremannalag före Stockholmsklubbarna Hässelby och Studenterna.

Stort Grattis till SM-guldet tjejer!

Resultatlista Terräng-SM

Samtidigt som SM avgjordes i Umeå så genomförde Ben Blomqvist en tiokamp i Texas i lite annorlunda temperatur! 15-årige Ben staplade upp det ena personrekordet efter det andra. Speciellt imponerande var 1.79m i höjdhopp! Hans serie såg ut så här:
Dag 1:  100m 12.65 (+2.3) – längd 5.08m – kula (5.4kg) 10.10m – höjd 1.79m – 400m 58.42
Dag 2:  110m häck (91cm) 17.91 (+0.0) – diskus (1.6kg) 28.75 – stav 2.82m – spjut (800gr) 31.20 – 1500m 5.03.88

Slutsumma 4.644 poäng, men då tävlar man inte med samma redskap som vi gör här hemma.

Även Bens lillebror Noah (född 2008) var i farten och noterade ett ståtligt personbästa i diskus med 29.42m (1.0 kg).

VM i Doha var annorlunda på många sätt.

– Mästerskapet gick sent, nästan en månad efter en vanlig säsongsavslutning.

– Det var väldigt lite publik inledningsvis och när arrangören några dagar in i mästerskapet skickade dit militärer och skolklasser blev det snabbt väldigt stökigt på läktaren. Normalt är friidrottspubliken på ett VM väldigt kunnig – men så var det inte nu. Som galnast var det när hemmahoppet Mutaz Barshim vann höjdhoppet i en händelserik och dramatisk höjdfinal. Då var arenan fullsmockad. Ironiskt nog satte Dalilah Muhammad världsrekord på 400m häck samtidigt men det fick förvånansvärt lite uppmärksamhet inne på stadion. Dock måste sägas att det var härlig afrikansk karnevalsstämning under alla långlopp inne på arenan, framför allt sjöng och dansade Kenyaner och Etiopier, men även Uganda syntes och hördes mycket.

– Det var väldigt varmt ute, så varmt att man inte ville vara ute. När solen gick ner blev det lite mindre varmt men då ökade luftfuktigheten avsevärt och svetten rann även i promenadtempo. Marathonlöparna och gångarna utsattes för nästan orimliga förhållanden, men Svenskarna var väl förberedda och bemästrade situationen bättre än de flesta. Inne på tävlingsstadion var det perfekta förhållanden med hjälp av AC och därför tränade och värmde de flesta upp inomhus inne i det galet stora Aspire Dome komplexet. På något sätt kändes det nästan som ett inomhusmästerskap eftersom den stora Khalifa Stadium kunde hålla den naturliga varma fuktiga utomhusluften utestängd.

Trots allt detta var det generellt en väldigt hög resultatnivå på tävlingarna och det var många härliga fighter. Manlig kula tog nog priset ändå. Redan i första omgången stötte Tomas Walsh, NZL 22.90m, fjärde längsta stöten genom alla tider, längsta stöten på 29år, nytt mästerskapsrekord, bara 22cm från Randy Barnes galna världsrekord – och när tävlingen var slut blev det ”bara” en bronspeng till Walsh! I sista omgången gick två, inte en utan TVÅ Amerikaner förbi! Joe Kovacs vann med en centimeter 22.91m och även Ryan Crouser (22.90m) trängde sig före i resultatlistan med en bättre andra stöt.

I den manliga svenska VM-historiken inför Doha hade Sverige tagit tre medaljer. Två guld av ÖISarna Patrik Sjöberg som vann höjdhoppet i Rom 1987 och Christian Olsson som vann tresteget i Paris 2003. För två år sedan, 2017 tog Daniel Stål från Spårvägen silver i diskus – nu klev han upp högst upp på prispallen, trots lite skakig kastning, utan någon riktig bra träff visade han sin otroliga kapacitet och vann rätt så säkert ändå!

Det blev även ett fantastiskt silver till unga Armand ”Mondo” Duplantis som tävlar för Uppsala efter en rafflande stavtävling. När Mondo klarade 5,97m i tredje försöket satte han hård press på världsettan Sam Kendricks som då bara hade ett försök kvar på den höjden. Om Kendricks rivit hade Mondo vunnit, men han klarade och behöll ledningen. Nästa höjd 6.02m blev för svår för båda.

Så guld till Stål och silver till Duplantis och även ett brons till Perseus Karlström på 20km gång blev den Svenska medaljskörden i Doha!

 

ÖISarna hade tyvärr inte flytet på sin sida, Melker Svärd Jacobsson fick en känning i baklåret på förberedelselägret i Rom och valde att avstå att hoppa på VM. Melker som var tvåa på inomhus EM och hoppade 5.82m i vintras har bevisligen hög kapacitet. Han har sikte på att fortsätta utvecklas och kommer göra allt för att vara i toppform på OS i Tokyo nästa år.

Även Michaela Meijer har hög kapacitet, hon hoppade 4.75m inomhus och hennes årbästa 4.70m hade räckt till final. Men tyvärr hindrade känningar i hennes fötter henne från att kunna förbereda sig optimalt och prestera på topp nu på VM.

Vi är stolta över att ha fortsatt ÖIS-representation på VM och önskar tränare Gustaf Hultgren och sina adepter lycka till med förberedelserna inför kommande stora internationella mästerskap.

Yannick Tregaro

Säsongen lider mot sitt slut och under den gångna helgen avgjordes junior-SM i mångkamp på ett stormigt Påskbergsvallen i Varberg. Fyra öisare stod på startlinjen den här gången. Ingen av dem har något mångkampsfokus i den dagliga träningen men det finns väl knappast ett bättre sätt att avsluta säsongen på, än att ta ut sig fullständigt i 7 eller 10 grenar. Samuel Wiik och Felix Larsen Nilsson har genomfört mångkamper tidigare men för Judith Wagersten och Alexander Andreasson var det detta något helt nytt i SM-sammanhang.

Vädret såg allt annat än lovande ut på förhand. Starka vindbyar, regn och kyla utlovades och väderprognosen fick rätt. Lördagen bjöd dock glädjande på en del sol och de starka vindarna blåste för det mesta åt rätt håll för kortsprint och hoppgrenarna. Under 200m var det dock kraftigt motvind genom hela kurvan och likaså 400m var knepigt i de starka vindarna. Under söndagen rådde sämsta tänkbara tävlingsförhållandena med stormvindar och ösregn under förmiddagen. Regnet avtog men vindarna blev snarare starkare under eftermiddagen. Stavhoppet gick knappt att genomföra då ribban blåste ner i varje hopp. I kastgrenarna var det rak sidovind på ca 11 sekundmeter.

Trots knepiga förhållanden genomförde våra ÖISare sina mångkamper med bravur. I mångkamp går det allt som oftast bra i några grenar och betydligt sämre i andra. Det handlar om att ta gren för gren och kunna gå vidare och släppa den avslutade grenen, även om det inte gått som man tänkt sig!

Allra bäst gick det för Samuel Wiik som knep ännu en mångkampsmedalj. Denna gång blev det ett brons i M22-klassen efter två tidigare guld i P19. Detta var Samuels första tiokamp med seniorbetingelser vilket innebär tyngre redskap och högre häckar än tidigare. Samuels slutresultat landade på 5762p. Hans serie kännetecknas av stabila insatser rakt igenom utan någon riktig fullträff men heller inga större missar. Det blev en väntad grenseger på 400m samt personliga rekord i kula och 110m häck (första gången på 106,7cm).

Samuel har i övrigt haft en tyngre sommar. Lagom till junior-SM i vintras blev Samuel sjuk och missade större delen av vårträningen. Lagom till junior-SM i somras blev han sjuk igen och kunde inte göra sig själv rättvisa, även om han kom till start och var bara några hundradelar från bronset på 400mh. Men han har knappast beklagat sig över detta utan har kört på och rest sig upp efter tävlingar som inte motsvarat hans kapacitet. Därför kändes det extra välförtjänt att han nu fick med sig en till mästerskapsmedalj efter en riktig kämpainsats!

Hur gick det då för Alexander Andreasson i sitt första mästerskap i tiokamp? Det var mycket spekulationer innan huruvida det hela skulle arta sig för Alex som vi vet har några riktigt starka grenar men också några högst tvivelaktiga! Alex började hur bra som helst med en förkrossande stor seger på 100m på tiden 10.99s. Fortsatte sedan med okej resultat i längd, kula och höjd. Sent på lördagen, 8 timmar efter 100m var det dags för 400m. Här bjöd Alex på ett högst oväntat bra resultat. Vi tänkte kanske att Samuel skulle ta en promenadseger men oj vad han fick jobba. Alex var i solklar ledning vid 200m (23,0) och höll ledningen långt in på upploppet. Till sist pressade sig Samuel förbi men Alex nya PB på 51.38 (PB med 3,5 sekunder) är kanske helgens enskilt bästa resultat.

Dag 2 skulle inte riktigt bli lika ”lätt”. Det helade började med att Alex ställde in startblocken fel på 110m häck och sprang in med ett steg för mycket. Detta upptäcktes någon minut innan start och korrigerades. Alex kom i alla fall i mål även om 7 häckar klipptes med 5 steg mellan häckarna. Alex kämpade verkligen men i 8:de grenen stavhopp krampade vaden ihop fullständigt och han tvingades bryta grenen. Han ställde sedan upp i spjut men fick kasta ståendes då han inte kunde genomföra en ansats. Att springa 1500m var det inte något tal om efter att vaden kollapsat. Eloge till Alex som krigade hårt för att ta sig igenom de tio grenarna. Men mångkamp är tufft!

Judith Wagersten gjorde även hon debut på mångkamps-SM och noterade några riktigt bra resultat. 1.65m i höjdhopp sticker dock ut i hennes serie. Detta dessutom med en viss luft överribban! 1.65m i andra försöket räckte faktiskt till grenseger. Judith noterade även 2:30.37 på 800m efter en offensiv öppning på 32,5 sekunder vid 200m-passering. Ett bra resultat i de starka vindarna. 16.37s i hennes första riktiga häcklopp är också klart respektabelt! Vi behöver inte göra några närmare analyser på kastgrenarna för Judith den här helgen. Vi kan bara konstatera att det finns utvecklingspotential. Judith var med och fightades om en bronspeng men fick nöja sig med en fjärdeplats i K22 dvs en klassisk nosning! 4016 poäng lyder nu Judiths mångkampspers.

Den mest rutinerade mångkamparen av öisarna, trots att han är yngst, är Felix Larsen Nilsson som har varit med på alla ungdoms och juniormångkamper i mästerskapssammanhang. Felix slog sitt PB i p19-klass från ifjol med nästan 200 poäng. Han fick med sig personliga rekord i häck och diskus samt avslutade med en storstilad seger på 1500m. Felix placerade sig på en femteplats med resultatet 5181 poäng.

Till sist måste vi också nämna den nu mera ÖIS-tränade Jenny Lestander som gjorde sin sista tävling för Linköping under helgen. Jenny tog ett mycket imponerande silver efter bland annat 15.27s på 100m häck och 1.65m i höjd och var ytterst nära på 1.68m! Jenny kommer framöver att tävla för Örgryte IS och är med sin mångsidighet en stor förstärkning i vårt damlag kommande säsonger. Men under helgen tävlade hon för Linköping så våra gratulationer går till dem!

//Erik Olsson

 

Sedan skall vi också notera att Inez Yngve deltog i F14-klassen i som avgjordes samtidigt som Junior-SM. Hon kom fyra på nya klubbrekordet 3.205 poäng.

Hennes serie innehöll dessutom ytterligare ett klubbrekord, nämligen i spjutkastning där hon kastade hela 28.30m! Inez är en stor mångkampstalang som kommer att göra sin SM-debut redan i vinter i Femkamp F15.

På hemmaplan arrangerade vi en kasttävling för ungdom i fredags. Här visade en trio stor talang för kast. I spjut kastade 16-årige Albin Jannesson iväg 700-gramsspjutet hela 43.62m. Han gör sin första säsong som spjutkastare och vi kan nog ha förhoppningar om att det första femtiometerskastet kommer under 2020.

Eliot Gustavsson har endast två släggpass bakom sig och har redan visat att detta är en framtidsgren för honom. Med endast en rotation kastade han hela 32.47m med 4 kgs-släggan.

Matilda Bloom (född 2005) har varit sjuk en hel del under sommaren men visade nu fin kastkänsla i såväl spjut som diskus. 23.41 i diskus (0.75kg) kan rent av bli 30 meter under 2020 om hon hänger i med träningen.

Under lördagen var även bröderna Blomqvist i farten i Lockhart, Texas. Ben (född 2004) persade i spjut med 37.70m. Noah (född 2008) för sin del slog till med imponerande 12.56m i kula (2 kg).

Kompletta resultat från Varberg

Resultatlista ”Erik Lemming Memorial”

Slutligen kan vi också rapportera att Johanna Larsson slog till med imponerande 1.16.47 på halvmaran i Köpenhamn! Därmed kapade hon 1½ på sitt tidigare personrekord (1.18.30) satt i Berlin i våras.

 

 

Ola Carlsson har haft en lite jobbig säsong med en del skavanker. Märkligt för en så ung (44 år) man…

Lagom till Europamästerskapet för Veteraner i självaste Venedig så prickar han dock som vanligt in formen. Det resulterade i en klar seger på fina 1.95m. Marginalen till tvåan var hela 9 cm.

Nu gäller det bara att hitta några bra hösttävlingar så att han kan hålla sin tvåmeterssvit levande!

Ola är ett föredöme med sin träningsflit och helt opåverkbara ambition! Låt oss få se dig vinna många, många fler mästerskap framöver. Inte minst på Ullevi 2022 vill vi se dig högst på pallen.

Så kan vi också notera att Olof Ryberg blivit uttagen till Par-VM i Dubai den 9-15 november:

”Efter att ha visat sin kapacitet i både Paris och SM i Karlstad blev Olof uttagen till Para-VM i friidrott som går i Dubai den 9-15 november. Kvalgränsen klarade han redan i våras, men förbundskaptenen Magnus Olsson ville se att Olof kan vara med och slåss om finalplatserna. Tack till Yannick och Erik för Plankträden och Övertrampet som gav mycket bra tävlingsträning.

Citat: ”Det var för bra” är oförglömligt”.

Närmast på tur för Olof står Goalball-EM i Rostock.

Hälsningar Rybergarna

Årets upplaga av Friidrotts-SM gick av stapeln på Tingvalla IP i Karlstad, detta nästan på dagen hundra år efter att idrottsplatsen invigdes med just ett SM i friidrott på samma mark. Väderprognosen bekymrade ett flertal av de tävlande, men lyckligtvis slapp vi undan det mesta av det värsta ovädret och förutsättningarna för bra resultat var goda.

I det manliga stavhoppet var Melker Svärd Jacobsson storfavorit och efter att ha seglat över ingångshöjden 5.18 var det tredje raka SM-guldet utomhus i praktiken säkrat. Han fortsatte med att felfritt ta sig över även 5.40 och 5.50 innan 5.60 blev för högt för dagen.

Mer spännande var det då Carl Bengtström sprang till sig guldmedaljen på 400m häck. Vi var flera som var lite osäkra på den europeiske juniormästarens form, då han inte kunnat tävla de senaste veckorna på grund av en skadekänning, men efter ett förtroendeingivande försökslopp skruvades förväntningarna upp ordentligt. Finalen utvecklade sig till en högintressant kamp mellan Bengtström, sverigetvåan Hampus Widlund och den regerande mästaren Isak Andersson. Bengtström skaffade sig en liten ledning in på upploppsrakan och höll stilen så pass bra att de andra aldrig fick en riktig chans att utmana. Segertiden 50.38 var den snabbaste i SM-sammanhang på 14 år, så visst var det ett högklassigt lopp vårt långhäcksess bjöd på!

En intressant comeback stod den 24-årige Isak Persson för i det manliga tresteget. Han hoppade 16.23w/15.65i under säsongen 2015 men hade nu inte gjort en tävling på lite drygt fyra år. Efter en lite mer sammanhängande träningsperiod under sommaren var det äntligen dags att dra på tävlingslinnet igen och konkurrera mot Sverigeeliten. Tävlingsovanan gjorde sig emellertid påmind tidigare än väntat då han av misstag signerade vid Artur Engströms namn på avprickningslistan istället för vid sitt eget!

Ute på banan inledde såväl Isak som Artur lite sisådär, men i den tredje omgången slog Isak till med ett storstilat hopp som mättes till 15.12 (+3,0)! Detta visade sig räcka hela vägen till en överraskande bronsmedalj – Isaks första i seniorsammanhang – och vi får nu hoppas att denna storstilade insats ger inspiration till en fortsatt satsning. Artur lyckades inte bjuda på riktigt lika fin hoppning som på Finnkampen helgen dessförinnan men tog sig över 15 meter och sluta femma. Han kompletterade senare denna insats med att sätta årsbästa i längd med 6.95 (+0,6).

En silvermedalj fick vi med oss hem då Michaela Meijer svingade sig över 4.32 i stavhoppet. Att Michaela börjar bli riktigt meriterad är tydligt då det var hennes åttonde SM-medalj utomhus och fjortonde totalt.
Naturligtvis fick vi även detta år uppleva några nosningar. Av dessa var Filip Björklunds insats den som gladde mest. Filip inledde säsongen på Stafett-SM med att åka på en bristning i lårets baksida, men har verkligen hittat formen under sensommaren. Nu noterade han 14.21 i en minusvind på 2.3 m/s och var endast elva hundradelar från guld och nio från medalj.

Rebecka Abrahamsson gjorde ytterligare en tävling över 13 meter, men nådde inte hela vägen upp till pallen i en jämn och spännande trestegsfinal.
Damernas höjdhoppsfinal var något alldeles extra då arrangören byggt upp en specialläktare för att ge publiken chansen att komma riktigt nära de tävlande. Det var tydligt att initiativet blev uppskattat från hopparna som gick in i tävlingen med sprudlande energi. För ÖIS-hopparnas del slutade tävlingen emellertid inte på bästa sätt då Vendela Corswant fick nöja sig med 1.68 och då Maja Nilsson fick en omdiskuterad rivning på 1.82 som visade sig vara ett helt avgörande hopp för medaljstriden. Saken var nämligen som så, att mattan slog emot ställningen och fick ribban att darra till då hopparna landade i mattan. I Majas fall föll ribban till synes exakt i samband med landningen och det var svårt att avgöra vad som verkligen fick ribban att trilla ned. Man kan bara beklaga att arrangörerna inte valde att åtgärda det uppenbara problemet och att vi nu tvingas leva i ovisshet gällande vilken den korrekta slutplaceringen för Maja skulle blivit.

Dubbla sjundeplatser tog Johanna Larsson som tillsammans med Hanna Michaëlsson och Hanna Kumlin försvarade ÖIS färger på de längre sträckorna. Tjejerna kämpade tappert men visst saknade vi många av våra andra löpare som skämt bort oss med framskridna placeringar de senaste åren.

Fyra medaljer var väl en något sämre utdelning än vi hoppats på men den största missen skedde otvivelaktigt under hemresan då Erik Olsson körde rejält vilse och blev påkommen med sin felkörning endast två mil från norska gränsen! Därefter styrde han minibussen på extremt svängiga vägar, något som fick Alexander Andreasson, Samuel Wiik och Judith Wagersten att bli rejält illamående. Det hela var faktiskt ganska nära att sluta med en illaluktande sörja i baksätet, men lyckligtvis hittade Olsson så småningom ut på bättre vägar och lyckades slutligen lämna tillbaka minibussen i tid med en knapp minuts marginal.

 

/Jonathan Carbe/

 

ÖIS Svenska Mästare genom tiderna (3/9 2019)